Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1947 - Fiberplattor — framställning och egenskaper, av S Bertil Segring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Haug-kollerkvarn med kåpans överdel borttagen.
som arbetar med hydrauliskt övertryck på ömse
sidor om silplåtarna, såsom APMEW-, Bird- och
Trimbey-silar. Defibrörmassan är vanligen icke
fullt defibrerad, utan bemängd med långa
trådsmala fiberknippen av ullig karaktär, varjämte
den har stor benägenhet för att vattna ur och
flyta upp. På grund härav har fibern stor
benägenhet att filta ihop sig till sammanhängande
mattor, som sätter igen sållplåtarna. Goda resultat
uppnäs därför först med relativt stora
utspädningar, 1 : 250—1 : 400, och förhållandevis grov
perforering (4—8 mm håldiameter). De i
sorterarna frånskilda grövre fiberknippena nedmales
ytterligare, antingen i defibrörerna eller i
nedan-nämnda eftermalningsapparater.
Innan den sorterade fibern vidarebehandlas
måste den berövas större delen av det
fabrikationsvatten, vari den uppslammats och silats.
Sådan urvattning och koncentrering av fibern
erbjuder i allmänhet inga problem, eftersom hög
"freeness" är utmärkande för fiber av hithörande
slag. Fiberplatlindustrin har också nöjt sig med
att använda enklare maskiner för dessa ändamål.
För den fortsatta fiberbehandlingen — målning
och kemikaliebehandling — har däremot mera
Fig. 7. Kontinuerlig holländare med kåpans överdel
borttagen.
speciella anordningar kommit till användning.
Målningen tjänar samma ändamål som vid
papperstillverkningen, dvs. att åstadkomma
förbättrade hållfasthetsegenskaper hos de färdiga
fiberprodukterna. Just på grund av den defibrerade
träfiberns nyssnämnda egenskaper, hög freeness
och benägenhet att själv urvattna (flotera), har
öppna malholländare med vals och tråg ävensom
jordankvarnar visat sig mindre lämpliga. I dessas
ställe användes såväl de tidigare omnämnda
Bauer- och Biffar-kvarnarna som några av de
för kvistmassa och andra hårdmalda fiberslag
konstruerade (Wiener-raffinören, Haugs
kollerkvarn, kontinuerliga holländare av Banning-typ
med lava- eller konststensgarnityr m.fl.), varvid
malorganens bearbetningsytor utformats för att
passa speciellt för fiberplattindustrins krav, fig.
(j och 7.
Kennkaliebehaiidling’
För att fiberplattorna i färdigt tillstånd skall
erhålla vissa egenskaper, såsom låg fuktabsorption,
limfasthet, motstånd mot angrepp av röta, mögel,
insekter (termiter), hög glans, extra hårdhet m.m.,
fordras tillsatser av vissa kemikalier7,8. I den
mån dessa kan göras olösliga och utfällas på
fibern, brukar man tillsätta dem redan i massan,
dels vid inloppet till de nyssnämnda malorganen,
för att få dem så väl inblandade i massan som
möjligt, dels i speciellt utformade limningslådor
och blandningskar. Kemikaliebehandling utföres
även i samband med de efterföljande processerna.
Ark formning
Arkformningen är utan tvekan det
tillverkningsmoment, som fordrar mest omsorg, och som varit
föremål för den största uppfinnarverksamheten.
Även här har svenska ingenjörer gjort
uppmärksammade och förtjänstfulla insatser. På grund av
liberplattornas höga arkvikter — normalt 3 000—
(j 000 g/nr, men även tyngre plattor tillverkas —
anmäler sig här problem av annan
storleksordning än vid pappers- och papptillverkning. Det
gäller även vid dessa högre arkvikter att få god
filtning, jämntjocka ark och så hög torrhalt som
möjligt, det sista för att hålla ner
bränslekostnaden för plattornas torkning. De första
arkform-ningsapparaterna för kontinuerlig
fiberplattill-verkning utgjordes av siebcylindermaskiner, på
vilka ett antal parallella banor formades, varefter
de sammanguskades eller sammanklistrades. Man
lyckades emellertid rätt snart att på en och
samma sieber direkt uppta ark med en
fibersubstans-halt på ca 3 000 g/m2.
Även fourdriniermaskinen, fig. 8, har anpassats
för dessa krav9* 52, varvid viran i inloppsänden
gjorts tillbakalutande och problemet med de av
de höga arkvikterna föranledda höga decklarna
(250—500 mm) lösts på så sätt, att
deckelrem-marna får löpa på högkant, varvid deras retur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
