Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1947 - Fiberplattor — framställning och egenskaper, av S Bertil Segring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TEKNISK TIDSKRIFT
skiktet överföres därefter till en mellanpress,
varest mera vatten urpressas under samtidig
uppvärmning. Det urvattnade fiberskiktet överföres
slutligen till en torkugn eller presstork. Metoden
lämpar sig bäst för lättare plattor (3 000—
5 000 g/m2).
I Sverige har en av T Hillbom konstruerad
arkformningspress fått kommersiell användning,
fig. 10. Arkformens botten utgöres av en vira duk.
som löper över en kraftig suglåda, som är av
samma dimension som formen. Formlådans sidor
är planparallella och slipade, och inuti den rör
sig en rektangulär kolv med god passning mot
formens sidor. Kolvens undersida är
finperfore-rad och i övrigt är kolven utformad som ett slags
suglåda med dubbla bottnar, som uppdelar
suglådan i en övre och en undre kammare, vilka
kommunicerar med varandra genom ett antal små
vertikala rör. Den undre kammaren står i
förbindelse med ytterluften, och den övre sättes i
förbindelse med en vakuumpump under
pågående pressning. Efter fullbordad pressning
avstänges vakuumpumparna, presskolven och
formlådan upplyftes automatiskt på hydraulisk väg,
och viran igångköres, varvid det nu frilagda
fiberarket transporteras över till torkugnen.
Arkformen har visat sig bäst lämpad för tjockare
plattor med gramvikter av 4 000—10 000 g/m2
och möjliggör användning av så lågvärdiga
råvaror som sågspån och pulvriserad bark.
Volymvikten kan lätt hållas vid 150—160 kg/m312.
Slutligen har A Orrmell och P Rosenlund
utexperimenterat en metod att framställa högporösa
isoleringsplattor med utomordentligt låg
volymvikt. varvid speciellt kvistmassa från
sulfitcellu-losafabrikation fått användning som råvara.
Kvistmassan defibreras i stångkvarn (rodmill)
eller kollergångar och pumpas efter sortering och
urvattning till holländare, varest för processen
nödvändiga kemikalier samt en skumbildande
vätska tillsättes. Massablandningen överföres via
uppskumningsmaskiner till arkformarna, som till
Fig. 11. Arkformar för högporösa plattor enligt Orrmell—
Rosenlund.
Fig. 12. Tork för halvporösa träfiberplattor, sedd frän
inmatningsändan.
ett trettiotal är uppställda på ett rullbord. Varje
formningslåda består av två delar, den
finper-forerade bottenplåten och själva skäppan, som
utgör formlådans sidor. Påfyllningen sker
automatiskt. efter hand som formlådorna passerar
under gjutventilerna. I formlådorna sker endast
en separation. Någon avsugning eller avpressning
förekommer icke. Huvudmängden av vätskan
avrinner genom den perforerade bottnen, medan
fibern kvarstannar i form av en voluminös
skumkaka. Fig. 11 visar ett parti av gjutbordet, vid
vars slut skäpporna automatiskt avlyftes och med
en transportör återföres till gjutläget, medan
den perforerade plåten med sin skumkaka via en
automatisk hiss inslussas i torkugnen. Efter
torkningen återföres den perforerade plåten till
gjutläget, där en tom skäppa påsättes osv., medan
fiberplattan fortsätter till justersågarna. Den
fär-digtorkade plattans vikt är 60—65 kg/m313-14’51.
De kontinuerligt arbetande
formningsmaskinerna utförs som standard för arbetsbredder om
4.8 eller 12 fot, medan de intermittent arbetande
arkformarna som regel utförs för standardformat
4 X 9’. Kapaciteten på de kontinuerliga
maskinerna har kunnat drivas relativt högt, på 4
maskinerna ända till 90 t/dygn och maskin av hårda
plattor. Tack vare att automatiseringen kunnat
drivas så långt har kapaciteten även på de
intermittenta arkformarna blivit rätt hög, för de båda
sistnämnda svenska metoderna 100—110 m3/dygn
och aggregat av högporösa plattor.
Torkanordningar
För att torka de våta fiberarken användes dels
rulltorkar, dels presstorkar. De förra utnyttjas
för tillverkning av porösa, de senare för hårda
plattor.
I rulltorkarna utföres torkningen med hjälp av
cirkulerande hetluft. Luften uppvärmes vanligen
indirekt med ånga genom rörspiraler,
kamflänsrör eller lamellbatterier insatta i torken eller i
luftcirkulationskanaler utanför torkkamrarna. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
