Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1947 - Cellulosaetrar, av Sven Sönnerskog - Nomenklatur för organiska kiselföreningar - Nydöpta grundämnen, av Kemistsamfundets nomenklaturutskott - Två nya transuraner, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
TEKNISK TIDSKRIFT
ten löser sig ej i alla gängse lösningsmedel utan
endast i speciella blandningar, företrädesvis av
bensol och alkohol. Det är dock möjligt att
framställa en specialkvalitet som enbart löser sig i
aromatiska kolväten. Färgen är ofta svagt gul,
oavsett om man använder linters eller trämassa,
men det har visat sig att även denna nackdel går
att eliminera genom en lämplig efterbehandling.
Litteratur
1. Lorand, E J: Cellulose Ethers. Ind. Engng Chcni. 30 (1938) s. 527.
2. Lorand, E J: Prcparation of Cellulose Ethers, Ind. Engng
Chem. 31 (1939) s. 891.
3. Ellis, J & Bath, J; Ilydrogen Bridging in Cellulose as shown
by Infrared Absorption Spectra, J. Amer. chem. Soc. 62 (1940) s. 2859.
4. Pauling, L: Nature of the Chemical Bond, Itaka 1940.
5. Bock, L: Watersoluble Cellulose Ethers, Ind. Engng Chem. 29
(1937) s. 985.
6. Faust, O: Cellulose-Verbindungen, del II, Berlin 1935.
7. Ott, E: Cellulose and Cellulose Derivatives, New York 1943
s. 790, 853.
8. Sönnerskog, S: Ön the sol gel transformation of watersoluble
ethylated hydroxyethylcellulose, Sv. Papperstg 48 (1945) s. 413.
9. Schorger, A & Shoemaker, M: Hydroxyalkyl Ethers of
Cellulose, Ind. Engng Chem. 29 (1937) s. 114.
10. Chowdbury: über Äther von Polysacchariden mit Oxysäuren,
Biochem. Z. U8 (1924) s. 76.
11. Hollabaugh, C m.fl.: Carboxymethylcellulose, Ind. Engng
Chem. 37 (1945) s. 943.
12. Kirkpatrick, S: Integration of Chemical Plant Facilities, Chem.
Metallurg. Eng 52 (1945) s. 131.
13. Traill, D: Cellulose Ethers, Esters and Mixed Esters, 19i6,
British Intelligence Objectives Sub-Committee Final Bep. 486.
Nomenklatur för organiska kiselföreningar.
Nomenklaturnämnden vid Patentverket har efter förslag av
vederbörande ledamöter i nämnden ansett det lämpligt att för
organiska kiselföreningar och kiselhartser följa en
nomenklatur i överensstämmelse med vad som föreslagits av
Robert O Sauer i en uppsats "Nomenclature of
Organosili-con Compounds" i J. Chem. Educ. 21 (1944) s. 303—305,
vilken nomenklatur användes av ledande amerikanska
företag [se J. polymer Sci. 1 (1946) not s. 102]. Enligt den
föreslagna nomenklaturen benämnes organiska kiselföreningar
enligt följande allmänna regler:
1. organiska kiselföreningar med den allmänna formeln
R(SiR2)nSiR3, där R kan vara en organisk radikal, väte,
halogen, en alkoxi- eller en aryloxigrupp och m= 0, 1,
2, ..., kallas siVa/iderivat,
2. organiska kiselföreningar innehållande Si—O—Si i
kedjan kallas szZoxanderivat,
3. en cyklisk organisk kiselförening med formeln (R2SiO)«,
där R har samma betydelse som enligt 1. ovan och n.=
.•= 2, 3, 4, . . ., kallas cyklosiloxan,
4. i organiska kiselföreningar innehållande en eller flera
hydroxylgrupper bundna vid kisel bildas benämningen av de
under 1.—3. angivna genom tillägg av suffixet -ol,-diol,-triol,
etc. (beroende på antalet hydroxylgrupper per molekyl),
5. organiska kiselföreningar av typen R(SiR,NH)nSiR3,
där R har samma betydelse som enligt 1. ovan och n<=
c= 1, 2, 3, ..., kallas si7azmderivat.
Som exempel på benämningar i överensstämmelse med
den föreslagna nomenklaturen anföres följande:
Föreningens formel Föreslaget namn
(CKy-jSiCLj ................ dimetyldiklorsilan
(CH3)3Si— Si(CH3)3 ........hexametyldisilan
(C2H5)3SiOC2H5 .............trietyletoxisilan
(C2H5) 3SiOSi (C2H3) g ........hexaetyldisiloxan
[(C8H5)2SiO]g ..............hexafenylcyklotrisiloxan
(C8H5)2Si(OH)2 ............difenylsilandiol
HO (C6H5)2SiOSi (C6Hb)tOH .. tetrafenyldisiloxan-1, 3-diol
(C2H5)3SiNHSi(C2H5)s .......hexaetyldisilazin
Nydöpta grundämnen. I ett föredrag i Leeds den 29
oktober 1946 uttalade F A Paneth att om upptäckten
av-ett grundämne visar sig vara förhastad, bör man överge
det valda namnet och sätta ett nytt, då det verkligen blivit
upptäckt. De verkliga upptäckarna bör ha rätt att välja
det definitiva namnet. Därför bör namnen 43 masurium,
61 illinium, 85 alabamin och 87 virginium avskaffas.
I Nature 4 jan. 1947 har C Perrier och E Segrè döpt
element 43 till "technetium", formel T c, av texvrjt/jS,
konstgjord. På svenska torde stavningen teknetium vara
lämplig. Elementet framställdes redan 1937 av de nämnda
herrarna genom bombardemang av Mo med deuteroner eller
neutroner. Namnet valdes emedan det är det första
konstgjorda elementet.
Enligt samma häfte har D R Corson, K R Mackenzie och
E Segrè döpt element 85 till "astatine", formel At, av
aorczros, obeständig. Denna halogen har nämligen ingen
känd stabil isotop. Den framställdes redan 1940. B Karlik
och T Bernert har i Wien 1942 funnit starka indicier på
att flera isotoper därav även finns i naturen. Då mot
engelska "chlorine", "bromine" och "iodine" svarar
svenska klor, brom och jod, torde man på svenska böra kalla
denna substans astat. Sammansättningarna blir astatväte,
astatider, perastatsyra osv.
Mlle M Perey påvisade redan 1939 elementet 87 som en
naturlig isotop, aktinium K. På Paneths uppmaning har
hon nu utsett ett namn som kan användas för alla
möjliga isotoper av nr 87, och har valt francium, formel Fr.
Liksom de i fjol döpta 95 americium och 96 curium kan
francium överflyttas till svenska utan förändring.
Kemistsamfundets nomenklaturutskott
Två nya transuraner. Det har upprepade gånger
framhållits, att grundforskningen lidit under kriget och att de
enorma framsteg, som gjorts, helt och hållet grundar sig
på redan existerande vetande. Som exempel anförs ofta
atombomben. Den grund, varpå denna uppfinning vilar,
var känd före kriget, och de problem, som löstes under
det, var huvudsakligen av industriell karaktär. Under det
jättearbete, som härvid måst utföras, har dock flera
framsteg av fundamental karaktär gjorts. Det icke minst
betydelsefulla av dessa är upptäckten av två nya element
med högre atomnummer än neptunium ^Np och
plutonium jhPu.
Arbetet på atombomben fordrade en ingående kännedom
om de tyngsta elementens kemiska och radioaktiva
egenskaper. Det har sagts, att särskilt plutoniums kemi nu är
bättre känd än många vanligare grundämnens. Elementen
90 till 94 kommer i periodiska systemet närmast efter den
sjätte perioden: Hf till Os med atomnumren 72 till 76. De
sistnämnda grundämnena liknar mycket motsvarande
ämnen i föregående period: Zr till Ru med nummer 40 till 44.
Ehuru de första medlemmarna ^Th och 91Pa i grupp 90 till
94 visar stor likhet i kemiska egenskaper med de första
elementen ^Hf och 73Ta i sjätte perioden och med
motsvarande element «Zr och 41Cb i den femte, visar de sista
93Np och MPu praktiskt taget ingen likhet med 75Re och
7fl0s resp. ^Ma och «Ru.
På grund av dessa förhållanden och den stigande
stabiliteten hos trevalensformen med stigande atomvikt kan
antas, att transuranerna bildar en andra grupp av sällsynta
jordarter. Den förut kända börjar med lantan (52) och
kan därför kallas lantanidserien. Den grupp, till vilken
transuranerna hör, skulle då börja med actinium (89) och
borde benämnas actinidserien. På grundval av denna
hypotes kan egenskaperna för de element, som kommer efter
plutonium, förutsägas.
G T Seaborg, en medlem av den grupp vid University of
California, som upptäckte plutonium år 1940, ansåg, att
flera transuraner borde finnas. Vid denna tid fick han
emellertid till uppgift att sätta i gång en fabrik för
framställning av plutonium och kunde därför icke göra några
försök att framställa dessa grundämnen. I början av 1944
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
