Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 8 februari 1947 - Cellulosaetrar, av Sven Sönnerskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 1947
139
eter. Av nämnda anledning sänkes temperaturen
efter första reaktionssteget till ca 110—120°C
där den avslutas under loppet av 4—6 h. Efter
reaktionens slut avdestilleras samtliga
lösningsmedel ur autoklaven, varvid etylcellulosan
erhålles i en uppslamning av resterande vatten, alkali
och bildat koksalt. Lösningsmedlen kondenseras
i ett kylsystem medan etylcellulosasuspensionen
tas ut genom en ventil i kokarens botten. Ur
denna suspension återvinnes överskottet på alkali och
även koksaltet. Det senare återföres till
elektro-lysörer för framställning av alkali, medan
resterande natronlut delvis användes på nytt vid
processen, Etylcellulosan tvättas med avhärdat
vatten och förs till en kul- eller slagkvarn för att
erhålla ett likformigt utseende. Tvättning sker
återigen med stora mängder vatten, varefter
upp-slamningen pumpas till en centrifug och
av-slungas till 45—50 % torrhalt. Torkning sker i
varmluft i aluminiumapparatur vid 70—80°G. Av
1 t cellulosa erhålles i regel 1,25 t etylcellulosa
med en etoxylhalt av 47—48 %.
Etylcellulosa tillverkas i fem kvaliteter med
följande etoxylhalter
Typ %
1 ...................... 48—50
2 ............................................47—48
3 ............................................46—47
4 ............................................45—46
5 ...................... 44—45
Typ 2 har erhållit den största användningen
beroende på att den uppvisar en synnerligen vid
löslighet i organiska lösningsmedel. Praktiskt
taget alla normala lösningsmedel löser produkten
klart och ger vid industning filmer av utmärkt
stabilitet gentemot ljus, värme, syror, alkalier,
salter etc. Dessutom kan de flesta billiga
mjuk-ningsmedel användas tillsammans med nämnda
kvalitet för framställning av läcker, vilka speciellt
utmärker sig för god flexibilitet även vid mycket
låga temperaturer. Lackerna kan även utspädas
kraftigt med billiga förtunningsmedel, såsom t.ex.
mineralterpentin. Etylcellulosa är även blandbar
med ett flertal oljor och fetter, varigenom det är
möjligt att med billiga utdrygningsmedel, såsom
paraffin och stearinsyra, framställa gjutmassor.
Etylcellulosa kan även användas för framställning
av sprutmassor och är sålunda i detta hänseende
fullt konkurrenskraftig med cellulosaestrarna.
såsom acetobutyrat och -acetat. Inom den
elektriska industrin har etylcellulosa visat sig
värdefull såsom isoleringsmaterial.
Bensylcellulosa
Produkten synes ha fått en blygsam användning
i de flesta länder på ett undantag när, nämligen
Tyskland, där till och med under kriget
tillverkades avsevärda kvantiteter, huvudsakligen
beroende på bensylcellulosans utomordentliga vattenhåll-
fasthet, vilket gjort den lämplig till ubåtslacker
etc. Enligt uppgift13 tillverkades i Tyskland ca 180
t/år bensylcellulosa t.o.m. i krigets slutskede. Som
råmaterial för denna process kan cellulosa av
relativt låg förädlingsgrad användas. Det
förefaller som om ordinär konstsilkemassa av bok
eller gran skulle vara av tillräckligt god kvalitet. I
övrigt ställes samma krav på apparatur* och
kemikaliernas renhet som vid etvlcellulosaprocessen.
Man bör sålunda använda utrustning av nickel eller
silver och järnfritt alkali. Bensylkloriden bör vara
så fri som möjligt från bensalklorid och
bensotri-klorid. Reaktionen kan utföras i omrörarkärl för
atmosfärtryck på följande sätt. En del
sulfitcellu-losa uppslammas i 5—10 delar bensylklorid
varefter tillsättes 5—8 kg 50-procentig natronlut
under omröring. Blandningen uppvärmes till ca
110°G, då en binär mellan vatten och bensylklorid
börjar avdestillera. Denna blandning nedkyles
och ledes till ett separerkärl, där vatten avtas och
bensylklorid återgår. Temperaturen hålles vid
nämnda värde i ca 8 h, varvid hela massan
övergår i en tjock gröt. Konsistensen på denna kan
man variera genom att avlägsna större eller min
dre mängd vatten vid processen. I regel tas så
mycket vatten bort. att inget alkaliskikt separerar
då omröraren stoppas. Blandningen överföres
sedan lämpligen i ett tvättkärl där den tvättas
med vatten för att avlägsna alkalit, varvid
återstår en lösning av bensylcellulosa i bildad
bensyl-alkohol och bensyleter. Tvättvattnet bör även i
detta fall vara avhärdat. Bensylcellulosan fälles
sedan med metanol, varefter tvättvätskan avdras,
och den fasta substansen tvättas ytterligare med
metanol tills alla spår av bensylalkohol och
bensyleter försvunnit. Efter detta tvättas
bensylcellulosan återigen med avhärdat vatten, varefter den
males och torkas på samma sätt som
etylcellulosa. Den tvätt vätska, som erhålles som
biprodukt, innehåller stora mängder bensylalkohol och
bensyleter, vilka återvinnes genom destillation,
likaså metanolen. Slutproduktens viskositet kan
även i detta fall varieras genom att blåsa in luft
i reaktionsblandningen under processen.
Reaktionsformeln är
Gell (OH)s + 2 NaOH + 2 C6HBCHaCl
—> Cell (OH) (OCH2 • C6H5)a + 2 NaCl + 2 H,0
Om bensylcellulosans användning kan man
ännu ej med bestämdhet uttala sig, emedan den
huvudsakligen konsumerats för krigsändamål.
Dess stora vattenfasthet borde emellertid vara en
stor fördel gentemot liknande cellulosaderivat,
och dess användning för läcker torde kunna bli
avsevärd, om priset kan reduceras till samma
storleksordning som t.ex. för acetylcellulosa.
Förutsättningen härför är framför allt att
biprodukterna kan utnyttjas. En effektiv återvinning
av metanol är likaså ofrånkomlig. Normalproduk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
