Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 15 februari 1947 - Hur svetsas aluminium? av R Gunnert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 februari 1947
151
stående. Denna egenskap gör det nödvändigt att väl
understödja svetsens omgivning och detta till rätt stor bredd,
emedan värmet utbreder sig snabbt i aluminium, som har
hög värmeledningsförmåga. Aluminiums vekhet vid hög
temperatur gör det även nödvändigt att undvika
krymp-spänningar under svetsningen.
Aluminiumlegeringar kan indelas i två grupper, nämligen
kallhärdade och varmhärdade legeringar, av vilka de
senare får sin största hållfasthet först efter en
värmebehandling. Till den förra gruppen hör vanligt handelsaluminium,
som betecknas 2 S, manganlegeringen 3 S och
magnesium-kromlegeringen 57 S. Av dessa är särskilt den senare
svårare att svetsa än 2 S på grund av sprickrisk i
svetspåver-kat gods. Varmhärdade legeringar är mindre svetsbara än
de nyssnämnda. Av hållfasthetshänsyn skall de
värmebehandlas efter svetsningen. Legeringar av duraltyp
svetsas bäst med elektrisk motståndssvetsning, där smältning
inte sker. Före svetsningen kallbearbetade material
uppmjukas i svetspåverkat gods och får där ungefär samma
hållfasthetsegenskaper som glödgat material.
De svetsmetoder, som kommer till användning, är
gassvetsning, elektrisk motståndssvetsning, metall- och
kol-bågsvetsning, arcatomsvetsning och bågsvetsning i ädelgas.
Gassvetsning
Gassvetsning är den äldsta och fortfarande mest populära
svetsmetoden för aluminiumsvetsning. Av hänsyn till
svets-hastigheten föredrar man som bränngas acetylen eller väte
framför butan, propån etc. Metoden begränsas nedåt till
ca 0,8 mm tjockt gods.
Svetsningen utföres i stort sett som vid frånsvetsning av
stål. Flänsad fog kan användas på 3 mm gods och
därunder, och fasning behöver inte företas på under 5 mm
plåt. Grövre gods fasas i 90—120° för V-fog i upp till
11 mm gods. Det är att rekommendera, särskilt vid ofasad
fog, att göra små hack i fogkanterna med en mejsel eller
en såg, varigenom kanterna smälter lättare och
flussmed-let bättre kan tränga in. Sedan fogkanterna iordningställts,
skall de rengöras från olja och andra föroreningar. Om
det är nödvändigt får man beta dem, men i vanliga fall
är det tillräckligt att borsta med en stålborste eller med
stålull. Lämpligen förvärmer man fogen före svetsningen
till 250—375°C — inte gärna däröver vid legerat
aluminium — emedan detta menligt inverkar på materialets
egenskaper. Lämpliga fixturer bör anordnas för att stödja
svetsen och dess omgivning samt hålla ihop arbetsstycket.
Många anse väte—syrgaslåga bäst för tunt material och
acetylen—syrgaslåga lämpligare för grövre. Lågan skall
vara normal eller något kolande. Man använder något
mindre låga än vid svetsning av stål.
För svetsning av 2 S och 3 S kan man lämpligen använda
ren aluminiumtråd eller eventuellt en legering av
aluminium och 5 % kisel, vilken genom relativt stort
smält-intervall och låg smältpunkt töjer sig, då
omvandlingszonen svalnar, och därigenom minskar eventuell
sprickrisk, varför den även är lämplig för legeringar såsom 57 S.
Den lämpar sig även för gjutlegeringar och en del
varmhärdade legeringar.
Flussmedel är mycket viktigt såsom oxidbefriande
element. Man blandar helst pulvret i vatten och stryker det som
en pasta på fogkanter och svetstråd. Fogkanterna
bestry-kes både på över- och undersidan, och särskilt vid flänsad
fog bör man vara omsorgsfull. Efter svetsningen avlägsnas
det stelnade flusset mycket noga, vilket kan ske genom
tvättning i kokhett vatten eller hellre med en ångstråle.
Även betning i syror användes såsom i 10-procentig
svavelsyra under 30 min eller i 5-procentig svavelsyra vid
65°C under 5—10 min eller i 10—50-procentig
salpetersyra under 10—20 min. Efteråt skall syran borttvättas.
Hamring av svetsen i varmt eller kallt tillstånd ger en
jämnare yta, förfinar strukturen, förbättrar
korrosionsmotståndet, eliminerar porositet, ökar styrkan och
minskar inre spänningar. Hamring av svetsar i material av
varmhärdningstyp bör undvikas på grund av sprickrisk
eller utföras med största försiktighet.
Vid utförandet av aluminiumsvetsningen börjar man med
att föra lågan i cirklar över fogänden. Man tillsätter inte
tråden, förrän fogen blivit tillräckligt varm.
Frånsvetsning utföres med mycket starkt lutande brännare för tunt
gods och brantare för grövre. Lågan föres vid grövre gods
i transversella och eventuellt även longitudinella rörelser
över smältan. Tråden hålles hela tiden nere i smältan.
Man bör utföra svetsningen i en sträng. Särskilt
varmhärdade material bör först häftsvetsas i fixturer, varpå
klämmorna lossas före slutsvetsningen.
Svetsning av gjutaluminium utföres i regel endast för
reparation. Man bör förvärma arbetsstycket antingen i
ugn eller vid enklare föremål med svetslågan. Gäller det
reparation av en spricka kan man använda en tillplattad
järntråd, med vilken man skrapar bort materialet runt
sprickan, när detta kommit i degigt tillstånd och innan
man tillsätter aluminiumtråd.
Metallbågsvetsning
Minsta materialtjockleken för metallbågsvetsning av
aluminium kan i praktiken sättas till 3 mm. För gastäta
svetsar är minimitjockleken 6 mm. Gods över 6 mm fasas
i 60—90° V-fog med en 1,5—3 mm rak kant i roten. Vid
dubbelsidig svetsning fordras fasning först på över 10 mm
gods. På grovt material är U-fog lämpligast.
För god genomträngning fordras en ränna av koppar e.d.
under fogen. En förvärmning till 100—200°C är önskvärd
för undvikande av porositet och deformation. Fixturer
och häftsvetsning användes som vid gassvetsning.
Tjockbelagda elektroder användes alltid, ty beläggningen måste
dels tillfredsställande lösa aluminiumoxiden, dels
stabilisera bågen och dels slutligen täcka svetsen till skydd mot
oxidation under svalnandet. Kärnan består vanligen av
rent aluminium eller sådant med 5 % kisel. Man kopplar
elektroden positiv och använder ungefär samma
elektroddimension som plåttjockleken, dock högst 6 mm.
Svetsningen utföres såsom vid stålsvetsning. Tändning sker
genom strykning. Bågen hålles kort och elektroden föres
nästan lodrätt. Såvitt möjligt lägger man endast en sträng.
Fig. 1. Kolbågsvetsautomat för aluminium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
