Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 15 februari 1947 - Hugo Hammar †, av Y Schoerner - Prins Gustaf Adolfs Minnesfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
TEKNISK TIDSKRIFT
fråga om tankfartyg, vilka kommit att inta en allt
större andel i varvets produktion.
Under sin fortsatta verksamhet vid Götaverken
kunde Hammar glädja sig åt en i stort sett
stigande produktionskurva, och varvet tillvann sig
snart internationell betydelse och ryktbarhet. Vid
sin avgång kunde Hammar i Götaverkens
kundkrets räkna ej endast de flesta av Sveriges och
de nordiska grannländernas mera betydande
redare utan även manga därutanför.
Förutom pansarskeppet "Sverige" levererade
Götaverken under Hammars chefstid
pansarskeppet "Drottning Victoria", flygplankryssaren
"Gotland" samt jagarna "Nordenskjöld" och
"Göteborg". Som den tekniker Hammar var,
intresserade han sig icke minst för örlogsbyggena med
deras komplicerade konstruktion. Huru ofta kom
han icke åter till minnet av den gamle
överdirektören vid mariningenjörstaten Göte Wilhelm
Svensson, vars konstruktioner ban beundrade,
allt sedan han som ung praktikant hos Kockums
i Malmö i början av 1880-talet arbetade på
korvetten "Freja". Han följde sedan alltjämt med
intresse örlogsmaterialens utveckling till
nuvarande tid med dess ultramoderna konstruktioner.
Örlogsflottan har också all anledning att med
tacksamhet skänka sitt fulla erkännande åt den
upprustning av den svenska varvsindustrin, vars
tillskyndare i första hand Hugo Hammar var, och
som för örlogsflottans vidmakthållande och
förnyelse är av ett oskattbart värde.
Götaverkens historia under denna tid var
emellertid blott en del av Hammars historia. Hans
intresse och verksamhet hade än vidare gränser.
Allt som stod i samband med skeppsbyggeri och
sjöfart omfattade han med samma vitala intresse
och med positiva resultat. Tidigt medveten om
svetsteknikens betydelse för skeppsbyggeriet
deltog han 1904 vid bildandet av Elektriska
Svetsningsaktiebolaget. Han var Sveriges
Maskinindustriförenings förste ordförande 1911—1912 och
beklädde senare samma post 1919—1926. Åren
1922—1940 var han ordförande i Sveriges
Varvsindustriförening och 1927—1929 i Sveriges
Industriförbund, vars styrelse ban tillhörde 1911—
1935. I överstyrelsen för Sveriges
Verkstadsförening var han vice ordförande 1923—1940 och i
Sveriges Allmänna Exportförening styrelseledamot
1911—1934. I svenska kommittén för Lloyd’s
Register of Shipping var han ledamot sedan 1919
och ordförande 1925—1938. Han var Svenska
Teknologföreningens förste vice ordförande 1923
—1924 och ordförande i dess avdelning för
Skeppsbyggnadskonst 1934—1936 samt kallades
1936 till hedersledamot av föreningen.
Han hade ett brinnande intresse för skol- och
utbildningsfrågor. För Chalmers Tekniska
Instituts utveckling till teknisk högskola och för
ordnandet av högskolans byggnadsfråga var
Hammar den drivande kraften. Hans intresse för den
skeppsbyggeri tekniska forskningen resulterade i
tillkomsten av Statens Skeppsprovningsanstalt.
Likaså hade Hammar stor del i tillkomsten av
Göteborgs Sjöfartsmuseum och han bedrev själv
betydande forskningar.
Hammar anlitades för talrika tekniska,
ekonomiska och pedagogiska kommittéuppdrag. Här
kunna nämnas utredningar om utbyggnad av
Örlogsvarvet i Karlskrona och flottstationen i
Stockholms skärgård, den högre tekniska
undervisningens ordnande, kommitté angående
studentexamen 1936. Han var också en del år ledamot
av Götebor.gs Stadsfullmäktige.
Hammar blev 1929 doktor-ingenjör h.c. vid Riga
Universitet. Han var vidare hedersledamot av
Ingeniörsvetenskapsakademien, ledamot av
Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg,
hedersledamot av Örlogsmannasällskapet, ledamot
av Krigsvetenskapsakademien, av Det kongl.
Vi-denskaps Selskapet i Trondheim och Jolin
Ericssons Society i New \ ork samt hedersledamot av
American Society of Swedish Engineers. 1929 fick
han John Ericsson-medaljen från Förenta
Staterna och 1942 Ingeniörsvetenskapsakademiens
stora guldmedalj.
Hammar har från trycket utgivit bl.a.
"Chapmans inflytande på fartygskonstruktionernas
utveckling", "John Ericssons Monitor och
drabbningen på Hampton Roads", "Fartygstyper i
Ostindiska Companiets flotta", "Från Ölands Alvar
till livets", "Som emigrant i USA" samt
broschyrerna "Den svenska varvsindustriens närmaste
framtid" och "Diktatur eller frihet".
Hammar var icke blott en stor industriledare,
ban var en stor svensk och en stor människa, en
helgjuten, särpräglad personlighet. Han tjusades
av Fredrik Henrik af Chapmans och John
Ericssons svenska stormannagärning, som han
skildrade i sina skrifter, och han spridde liksom de
glans över svensk skeppsbyggnadskonst och
svensk teknik långt utanför landets gränser. Som
människa var han god och vidsynt. Hans
arbetsglädje bottnade i äkta livsglädje. Bakom allvaret
glittrade alltid humorn. Han hade i hög grad
ideella intressen. Han älskade naturen, främst havet,
men också skogarnas sus och ängarnas blomster.
Man vill gärna instämma i de ord officianten
yttrade vid hans bår: "Han stod med båda
fötterna på jorden och var ändå inte jordbunden —
det var något av hemligheten med hans
framgång." Y Schoerner
Prins Gustaf Adolfs Minnesfond. Ett flertal
organisationer inom scout- och idrottsrörelserna har tagit
initiativet till en fond till prins Gustaf Adolfs minne, vars
avkastning skall användas till svensk ungdoms karaktärsdaning
och utbildning. Arbetsutskottet, vars ordförande är greve
Folke Bernadotte, har sin expedition i Svenska Röda
Korsets överstyrelse, Artillerigatan 6, Stockholm. Lokala
organisationer kan bildas i samråd med arbetsutskottet,
Bidrag till fonden insättes på postgirokonto 901947,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
