Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 8 mars 1947 - Myggolja, av SHl - Vattenadsorption hos ylle, av L - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 mars 1947
247
att bestämma "tid till första stick". Den procedur, som
härvid användes, är visserligen oriktig ur statistisk
synpunkt men visar, huruvida ifrågavarande ämne är
avskräckande och hur länge dess verkan består. Ett
blindprov utförs genom att en mänsklig försökskanin får sticka
in handen och en del av underarmen genom en tätt
slutande manschett i en kammare, där ca tusen honmyggor
befinner sig. Detta prov utförs för att se, dels om offret
gillas av myggorna, dels om dessa är på bitande humör.
Sedan insmörjs armen med en viss mängd (t.ex. 1 ml) av
det ämne som skall prövas. Provet upprepas i 3
min-perioder skilda genom 15 min vila. Detta förfarande
fortsätts med viloperioderna växande enligt en bestämd skala,
tills första sticket iakttas. Tiden från försökets början till
denna punkt kallas "tid till första stick". För Anopheles
quadrimaculatus är minimum 120 min och för Aedes
aegyptae 180 min för att det prövade ämnet skall kunna
ifrågakomma som myggolja. Om de klarat detta första
prov, bestäms tiden till andra och tredje stick för att
fastställa om det första gjorts av en särskilt djärv mygga.
Avskräckningsmedlens verkan tycks variera med luftens
fuktighetshalt, i det myggorna är mer känsliga vid högre
relativ fuktighet. Det erhållna skyddets effektivitet varierar
från individ till individ, vilket antas bero på variationer
i den hastighet, varmed huden absorberar myggoljan.
Därför har försök gjorts att hålla den kvar på huden med
hjälp av cellulosaföreningar som fixativ, men de hinnor,
som härvid erhölls, var alltför obehagliga, och myggoljan
kunde icke anbringas på fuktig hud.
Avskräckningsmedlen tycks verka, endast när myggorna
kommer mycket nära huden. De ger icke en försvarszon
omkring offret, ty varje ämne, som skulle kunna skapa
en sådan, skulle vara för lättflyktigt för upprätthållande
av effektiv koncentration. Användningen av myggolja i
sydvästra Stilla Havet ledde till upptäckten, att kläder
impregnerade med dimetylftalat ger skydd mot ett kvalster
(Keda-mi-mite), som är bärare av en fruktad form av tyfus (bush
typhoid). Senare uppfanns en effektivare blandning för
impregnering av kläder (Ind. Engng Chem. 1946 h. 3). SHl
Vattenadsorption hos ylle. Ylle tar upp vatten på tre sätt:
a-vatten förenar sig med -OH, -NH3 och -COO eller CO
och NH2 i sidokedjor under stark värmeutveckling, i
genomsnitt uppgående till 5,8 kcal/mol adsorberatct -vatten;
mindre fast bundet /?-vatten, som ansluter sig till
peptid-gruppen i proteinkedjorna och förorsakar minskning av
ullens styvhet vid vattenupptagningen (skrynkling av yllet).
Denna upptagning blir mättad när varje grupp upptagit en
vattenmolekyl;
kondenserat vatten bildas i ullens kapillärer när relativa
fukten överstiger 80 %.
Med hjälp av formler kan man beräkna mängden
upptaget vatten vid olika temperatur och fuktighetsgrad
(Träns. Faraday Soc. 21 april 1944). L
Problemhörnan
Problem 1/47, magnetspolen, lydde: "I en punkt på axeln
till en cirkulär, järnfri magnetspole önskar man erhålla en
viss magnetisk fältstyrka. Spolens inre minimidiameter är
given, likaså strömtätheten i tråden. Vilken allmän form
skall ges åt lindningens
tvärsnitt för att trådmängden
skall bli ett minimum?"
Fältet från ett enda trådvarv
med strömstyrkan i är enligt
en känd formel (jfr fig. 1)
Tråd varv -
Fig. 1.
H = k-iSm^ (1)
där k är en konstant. Är
strömtätheten given, blir på
samma sätt fältbidraget från en
liten sektion do av lindningen
H^kldoSin2(p (2)
r
dOj • r± sin <pt 1= dos • r2 sin <p., (3)
Villkoret för oförändrad fältstyrka blir enligt (2)
sinJ <p 1 , sin- <
do 1 •–––= do2 –
r 1 r2
(4)
Genom division av (4) med (3) erhålles
sin<pi _ sin<??2
rt2 = r22
dvs.
r — a Vsin <p
(5)
Axet
Fig. 3.
som är den sökta lindningskonturens ekvation i polära
koordinater. Kurvan har det utseende som framgår av
fig. 3.
Med hänsyn till
parametern a erhålles för varje
spolrör en skara
likformiga kurvor, varefter
man genom ytterligare
räkningar (som alltid leda
till elliptiska integraler)
får bestämma vilken
individ som skall användas
i varje särskilt fall.
Givetvis är det endast den
kurvdel som faller
utanför spolröret vilken har
betydelse för
konstruktionen. Det framgår av de
i fig. 3 inritade
spol-rören, att lindningens
utseende under skiftande
betingelser kan variera
avsevärt.
Ovanstående är återgivet efter S Sundén. Ett liknande
resonemang har förts av sign. IF. — Sign. Ög har i en
beräkning innefattande både variationskalkyl och diverse
elliptiska integraluttryck (en smula för lång att här
återge) utvecklat en metod att med kännedom om
förhållandet mellan fältstyrka och strömtäthet härefter bestämma
spolens maximidiameter när spolrörsdiametern är given
Problem 3/47. En homogen pianosträng med vikten m
gram per cm belastas på mitten med en vikt av A/ gram.
Hur mycket skall strängen härvid förkortas för att vid
oförändrad spänning avge samma ton som före belastningen?
Bestäm frekvensrelationen mellan grundton och andra
överton för den belastade strängen! (En homogen sträng
anses vid grundtonssvängning ha sinusformad amplitud-
1 /T
fördelning. Grundsvängningens frekvens är v= V/— 1 Is,
där L är strängens längd i cm och T strängspänningen i
dyn.) A Lg
Om nu lindningen är så utförd
och fördelad, att den givna
fältstyrkan erhålles vid ett
minimum av trådmängd, gäller att ^
fältstyrkan skall bli oförändrad
om en liten del av trådlängden
flyttas från ett ställe av den sökta konturen till ett annat
(jfr fig. 2). Härvid blir med hänsyn till den oförändrade
trådlängden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
