Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 22 mars 1947 - Fästningsön Helgoland, av Erik Wiborgh - Ombyggnad av en järnvägsbro i England, av Stig Hane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
TEKNISK TIDSKRIFT
De av tyskarna utförda, omfattande
försvarsanordningarna på ön utgjordes av tre 12" kanoner, placerade var för
sig i massiva torn, samt ett stort antal lättare
batterier med 5,9", 4,5" och 3,7" pjäser. I den väldiga
sandstensklippan hade anlagts ett vitt utgrenat 13 km långt
system av betongklädda tunnlar, ordnade på sådant sätt
att samtliga batterier och övriga defensiva positioner ställts
i förbindelse med ett centralt schakt, under vilket
förrådsmagasin var anordnade och vars övre del stod i
förbindelse med ett ca 24 m högt kontrolltorn, vilket tjänstgjorde
som observations- och eldledningsplats. Tornet, som hade
kvadratisk sektion med vid basen 9,0 X 9,0 m sidor, var
utvändigt beklätt med tegel av samma röda färgton, som
är förhärskande nästan överallt på ön. Väggarna bestod
emellertid av 75 cm tjock, kraftigt armerad betong, och
tornet var därjämte försett med tjocka mellanväggar av
samma material, vilket i hög grad ökade dess stabilitet.
De flesta av förbindelsetunnlarna var belägna i olika plan
samt förbundna med kamrar, avsedda för förläggning av
manskap eller inredda som förrådsrum. I detta
underjordiska system ingick även ett väl utrustat sjukhus.
På östra sidan av det södra hamnområdet hade utförts
stora dockanläggningar för undervattensbåtar, skyddade
med 5—6 m tjocka tak av armerad betong. Vid sydöstra
spetsen av sandstensklippan fanns en kraftstation i en
utomordentligt stark betongbunker, placerad tätt intill berget, så
att den var väl skyddad emot bombning från luften.
Den civila befolkningen på ön uppgick vid krigsutbrottet
till omkring 3 000 personer, huvudsakligen bosatta i den
lilla staden på sydöstra delen av Oberland och
angränsande del av nedanför liggande strandsluttning. Till skydd
för dessa personer vid luftanfall var i berget insprängt ett
tunnelsystem, benämnt "Spirali", vilket bestod av en
dubbel spiraltunnel stigande från den låga marknivån vid
Nordosthafen upp till övre platån. Sovplatser var
anordnade längs yttersidorna av båda tunnlarna, och från dessa
ledde sidotunnlar till skyddsrum och förrådsutrymmen.
Spiraltunnlarna utgjorde den enda förbindelseleden för
hjulfordon mellan Unterland och den övre platån. Upp till
denna fanns emellertid anordnad hiss samt en bred
sicksacktrappa. Spiralerna stod genom grentunnlar i
förbindelse med det militära tunnelsystemet.
Under kriget utsattes Helgoland för så intensiv bombning
från luften, att bombkratrarna ligger vid och uti
varandra, praktiskt taget över hela platån. Samtliga
kanonbatterier sattes ur funktion, och av den lilla staden återstår
nästan intet. Den enda kvarstående byggnaden av
betydenhet är märkligt nog observationstornet, trots att detta
varit riktpunkt för otaliga bombangrepp. Strax intill
tornets bas har kratrar med 9—12 m diameter slagits upp av
tunga bomber, och en dylik har rikoschetterat emot
tornets översta del. Den solida armerade
betongkonstruktionen höll emellertid stånd mot dessa påkänningar. Taken
för undervattensbåtsdockorna utstod 23 fullträffar, utan
att den 5—6 m tjocka armerade
betongkonstruktionen genomslogs. Förlusten av människoliv var emellertid
anmärkningsvärt, för att icke säga otroligt, låg.
Sammanlagt dödades blott 23 personer och av dessa var endast 3
civila. Förklaringen anses ligga i de effektiva
skyddsanordningarna samt de stränga bestämmelserna att söka skydd
vid flyglarm. Under fredstid skeppades allt dricksvatten
för såväl den civila befolkningen som för garnisionen från
fastlandet. Stora förrådstankar för vatten fanns emellertid.
Anledningen till tyskarnas övergivande av ön anses ha
varit att även dessa anläggningar slutligen bombades sönder.
Rakt öster ut, och på kort avstånd från Helgoland, ligger
den låga sandön Düne. På denna hade tyskarna anordnat
en flygplats för jaktplan och lättare passagerarplan, och
den lilla ön utgjorde därför under kriget ett viktigt led i
förbindelsen mellan fästningen och fastlandet.
Då engelsmännen besatte ön påbörjades demolering av
befästningsanläggningarna jämte till dessa hörande
tunnel-svstem och i samband härmed gjordes experiment om
genomslagskraften hos flygbomber med olika vikt och av
olika typer; det visade sig härvid bl.a., att de 5—6 m
tjocka betongtaken över undervattensbåtsdockorna
genomslogs av 10 t "jordbävningsbomber".
För närvarande pågår minering av befästningar och
tunnelanläggningar på ön med 6 700 t sprängämne. Tiden för
sprängningen, vilken torde bli en av de största som
någonsin förekommit, är preliminärt utsatt till den 31 mars 1947,
och explosionen är avsedd att utlösas från ett fartyg
förankrat till havs 13 km från öns kust. De på Helgoland
utförda hamnanläggningarna är avsedda att bibehållas, då
de anses kunna vara till nytta för fisket (Engineer april
1946, Engng News Rec. okt. 1946). Erik Wiborgh
Ombyggnad av en järnvägsbro i England. Den järnbro,
som till nyligen överförde den norrgående snälltågs- och
lokaltrafiken på Metropolitan-linjen över London—
Midland- och Scottish—Humpstead-linjerna, där den
förstnämnda linjen i sned skärning korsar de båda sistnämnda,
byggdes 1879- Senare har på vardera sidan om denna bro
byggts ytterligare en parallellbro för andra linjer. Den
äldre bron var byggd i två spann med ca 18 m spännvidd
och uppbars av två stenlandfästen och en smal mittpelare.
Bron bestod av två huvudbalkar, tvärbalkar samt
sekundära långbalkar. På grund av den spetsiga skärställningen
mellan de korsande linjerna var större delen av
tvärbalkarna endast i ena änden infäst i huvudbalken, medan den
andra änden vilade på landfästet. De ursprungliga
tvärbalkarna på bron låg helt under huvudbalkarna och
hängde i dessa genom bultar i underflänsen. För att förstärka
bron insattes senare ytterligare ett system tvärbalkar, som
placerades ovanpå de ursprungliga.
Den gamla stålkonstruktionen, som var för klen för
modern trafik, utbyttes i mars 1946. Vid arbetets utförande
överfördes trafiken till de angränsande två broarna och
växlar inlades på båda sidor om bron. Den nya bron är
en svetsad stålbro med huvudbalkar och tvärbalkar med
centrumavstånd ca 2,7 m. Mellan tvärbalkarna är infäst
en sekundärkonstruktion av lång- och tvärbalkar, vilka är
ingjutna i ett betongdäck, som uppbäres av dessa balkar.
På däcket vilar barlast och spår.
Det första, som måste göras, innan broutbytet kunde
ske, var att bygga ett tillfälligt mittstöd vid sidan av det
ordinarie för den gamla bron. På grund av den gamla
brons säregna byggnadssätt samt emedan den nya bron
skulle utföras med genomgående barlast måste nämligen
till följd av den ökade konstruktionshöjd, som härigenom
erfordrades för nya bron, huvudbalkarna på denna läggas
lägre än tidigare. Någon avsevärd höjning av skenorna
kunde nämligen inte komma i fråga. Sedan detta tillfälliga
stöd upplagts, avhöggs den ordinarie mittpelaren till den
nya uppslagshöjden. Nedtagningen av den gamla bron och
monteringen av den nya skedde med hjälp av två kranar
om 30 resp. 35 t lyftkraft. Sedan de nya huvudbalkarna
placerats på sidan om gamla bron, börjades borttagandet
av denna och allt efter som balkarna lossats, sänktes dessa
med hjälp av kranarna till spåren under bron och lastades
direkt på järnvägsvagnar. Sedan den gamla bron
avlägsnats mellan ena landfästet och mittpelaren, påbörjades
montering av nya järnkonstruktionen på denna del.
Kranarna hade under denna fas av arbetet varit placerade på
andra halvan av bron. Sedan ena halvan var klar,
överflyttades kranarna till den del, som färdigställts, och
motsvarande operation utfördes med andra halvan.
Broutbytet var fullt klart i september 1946. Något
särskilt anmärkningsvärt torde detta arbete i och för sig inte
vara. Den väsentliga svårigheten synes ha varit att klara
av arbetet på det mycket begränsade utrymme, som stod
till förfogande mellan de två alldeles inpå den gamla bron
senare byggda parallella broarna, med en stark trafik, som
samtidigt måste få passera dessa och som begränsade
rörelsemöjligheten för kranarna (Engineering 1946 h. 4217).
Stig Hane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
