Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 22 mars 1947 - Flytande atlantflygfält på Stora Värtan, av Gunnar Wallgren - San Gabriel-dammen, av Gösta Lundberg - Fästningsön Helgoland, av Erik Wiborgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 mars 1947
279
och Väsby, och dessutom vill man inte avstå från
högt kultiverad jord.
Reaktionsdrivna passagerarplan komma snart
nog att finnas. Då uppstår ett nytt problem för
landningsfält, nämligen att skaffa en sådan
egenskap hos dessas yta att denna ej skadas av den
höga temperaturen från den utströmmande
driv-gasen. Med den tillgång till vatten, som ett
flytande landningsfält har, underlättas lösningen av
detta problem, icke minst därför att ett för detta
ändamål överdimensionerat pumpsystem redan
finnes för "bromsbassängerna". Med hjälp av
dessa kunna dessutom värmepåkänningar, som
eventuellt skulle kunna uppstå under extra varma
soldagar, reduceras mot noll.
Vad som här sagts om "Värtafältet" gäller
naturligtvis i tillämpliga delar även för landsortens
behov. Lokaltrafikens flygplan väga emellertid
endast en bråkdel av härovan anförd vikt. Detta
i förbindelse med de mindre bandimensionerna
m.m. reducerar här priset högst väsentligt.
San Gabriel-damnien. Uppförandet av den 80 m höga
stenfyllningsdammen vid San Gabriel i Kalifornien är av
intresse på grund av de betydande sättningar, som
inträffade kort efter färdigställandet. Fyllningen består
huvudsakligast av jämförelsevis stora block med små
mängder finmaterial. Blocken vilade sålunda med spetsar
eller kanter mot varandra och utlades i 7,5 m skikt utan
vattenspolning. Tröskelmuren nedsprängdes ca 6 m till
fast berg för att hindra läckning, varjämte cementmjölk
injekterades till ca 50 m djup, fig. 1. På högra dalsidan
fördröjdes stenutfyllningen på grund av berggrundens lösa
beskaffenhet. För att ändock kunna fullfölja
stenfyllning-en på detta område utfördes först tröskelmuren;
sedermera förstärktes grunden från utsprängda orter.
Tröskelmuren tjänade även till stöd för de plattor av sprutad
betong, varmed dammens vattensida bekläddes. Arbetet
härmed påbörjades, då stenfyllningen nått S/B av fulla höjden
och var nyåret 1934 fullbordat till 75 %. Då inträffade en
exceptionell nederbörd, 300 mm på 24 h. Den härav
följande naturliga spolningen av stenmassan orsakade
sättningar på ca 4 m, dvs. 5 \% av maximihöjden. I nedre delen
av dammen uppstod en utbuktning och betongdäcket,
utfört i lameller, förstördes, särskilt nära stödmuren,
där stora diagonala dragspänningar uppträdde, fig. 2.
Betydande skador uppkom även där stenfyllningen — såsom
ovan nämnts — kompletterats i efterhand och därför var
särskilt löst packad.
Före reparationen av plattorna försökte man åstadkomma
ytterligare och definitiva sättningar genom vattenspolning
med hjälp av centrifugalpumpar via tryckledningar över
Fig. 1. Tvärsnitt
1 :250 av
tröskel-muren med
gångjärnsstycket och
anslutningen till
betongplattdäcket.
Fig. 2. Dammen efter högvattenståndet 1933; betongdäcket
är förstört.
hela stenmassan. Man fortsatte härmed till slutet av juli,
då totala sättningarna uppgick till ca 6 % av ursprungliga
dammhöjden. Ytterligare sättningar väntades sedan icke
av egenvikten utan blott av vattentrycket. Reparationen
innebar komplettering av stenfyllningen, återställande av
betongdäcket och utförande av ytterligare en beläggning
av 3 lag 2 X 10" plank. Såväl betongplattorna som planken
lades så, att de kunde medfölja vid viss sättning av
stenfyllningen.
Av i det närmaste fullt vattentryck uppmättes sedermera
en vertikal sättning av ca 1 cm. Man fann, att sättningen,
S %, av den egna vikten kan uttryckas såsom funktion av
stenvolymen V sålunda
_ 100 KVn
I detta fall var C= 12; K = 0,85 och n,= 0,49, då V
uttryckes i 1/iooooo kubikyard. Motsvarande kurvas tangent
ds _ 100 n KVn-l _ 3,5
dh C V 0,51
visar alltså sättningens intensitet. Försök med "torrt" ocli
"vått" utfyllda stenmassor vid utförandet av dammen San
Gabriel 1 visade, att vid spolning med 2 m3 vatten per ms
stenfyllning blev sättningen 5 % större än vid "torr"
ut-fyllning. Händelsen vid San Gabriel 2 visar även, att
spolningen kan utföras sedan en damm utfyllts till full höjd
(P Baumann i Schweizer. Bauztg 9 nov. 1946).
Gösta Lundberg
Fästningsön Helgoland. ön Helgoland, belägen ca 70 km
från Elbes och Wesers mynningar på Tysklands
nordvästkust, är enligt traditionen en fästningsö. Den avträddes
genom freden i Kiel 1814 till England, och ännu finnes
tunnlar kvar där, beklädda med engelskt tegel, från den
tid ön utgjorde en brittisk besittning. Genom fördrag
övergick ön 1890 till Tyskland, som uppförde befästningar,
vilka demolerades efter Versaillesfreden men
återuppbyggdes och förstärktes under Hitlerregimen. Under andra
världskrigets senaste skede övergavs Helgoland av
tyskarna och besattes då av engelsmännen.
Huvuddelen av ön utgöres av en i plan triangelformad,
titi en höjd av omkring 70 m brant uppstigande klippa av
röd kalksten med relativt jämn överyta. Denna platå
benämnes "Oberland" till motsats emot i sydost och öster
belägna, lägre partier av ön, vilka går under namnet
"Unterland". De sistnämnda består huvudsakligen av från
den lågt liggande strandbädden utbyggda dock- och
hamnområden. På nordöstra sidan av ön finns emellertid även
ett lågt liggande, till stor del utfyllt område, där
fabriksanläggningar m.m. uppförts, samt en mindre hamn,
"Nord-osthafen", anlagts.
Armerade betongplattor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
