- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
294

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Storkraftöverföringsfrågan i Sverige, av Waldemar Borgquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

294

TEKNISK TIDSKRIFT

ångreservcentralerna placeras relativt långt
söderut. Därigenom minskas
medelöverföringsavstån-det och kraftförlusterna. Avsikten är ju att bygga
ångkraftverk i Malmö och i eller nära Göteborg
med en framtida storlek av vardera 300 MW.

Det existerande och planerade
trefassystemet för 200 kV

Till de fyra nu existerande 200 kV ledningarna
från Indalsälven och Ångermanälven till
Stockholm, Västerås, Hallsberg och Nässjö kommer att
under 1947 läggas en femte 200 kV ledning från
Indalsälven till Stockholmstrakten. Våren 1949
skall en sjätte sådan ledning färdigställas från
Fax-älven över Hallsberg och Nässjö till Malmö. Dessa
sex ledningar kommer att vintern 1949—1950
belastas med 1 000 MW, dvs. 165 MW per linje.

Hur fungerar vårt svenska 200 kV system? Vi
har haft en del barnsjukdomar vid 200 kV
oljebrytarna, som haft svårt att avkoppla tomgående
eller lågbelastade linjer av förekommande
betydande längd. Vid Aseas oljebrytare har det nu
vidtagits sådana åtgärder, att även dylika
brytningar numera utföres störningsfritt, men ändå
kommer sannolikt oljebrytarna att framdeles få
nöja sig med den enklare uppgiften som
trans-formatorbrytare, medan luftbrytare torde komma
att användas för linjerna. Det må nämnas, att det
förekommit fel även vid tryckluftbrytarna, men
dessa fel torde kunna ganska lätt elimineras genom
förstärkningar och mindre ändringar.
Överspänningsskydden har vållat några störningar på
grund av brister, som dock nu torde vara avhjälpta.
Transformatorerna har fungerat utmärkt.

200 kV linjerna har uppvisat i medeltal 0,9
överslag per 100 km och år på grund av åska,

5T»rfbrla«»«v»Uu<i

ka

1000’

Fig. 3. Fördelning efter
överföringsavstånd av den
överförda energin i slutstadiet, då
all utbyggnad svärd
vattenkraft utnyttjats; - vid

likformig belastningsökning,

––vid 50 % större

belastningsökning i
Norrland än i landet i
övrigt.

15 milj. KWh

Överförd energi

varav hälften släckts av petersenspolarna.
Vattenfallsstyrelsens linjer uppvisar en
överslagsfrekvens, som endast är hälften så stor som den vid
Krångede—Stockholm—Sydkraftblocket,
beroende på bättre jordningar och jordlineskydd.

Det selektiva reläskyddet har på det hela taget
fungerat väl. För minskning av
urkopplingstider-na har under de senaste åren införts
högfrekvens-styrning av distansreläerna. Tillsammans med de
snabba tryckluftbrytarna åstadkommer de
dubbelsidig urkoppling av en linje med
kortslutningsfel på 0,11—0,13 s. På flera linjesektioner har
brytarna försetts med snabbåterinkoppling, som
med gott resultat vid kortslutning på linjen
urkopplar denna efter 0,11 s och återinkopplar den
efter ytterligare 0,3 s. Vid linjekortslutningar
söker man nu att samtidigt med linjen
automatiskt urkoppla viss generatoreffekt, så avvägd, att
de kvarvarande linjerna icke överbelastas.

Vid 300 km överföringslängd har en 200 kV
linje varit belastad med icke mindre än 185 MW,
vid 400 km överföringsavstånd har
maximibelastningen varit 170 MW, i båda fallen utan
stödstationer mellan ändpunkterna. Vi har emellertid
hittills ogärna räknat med mer än 150—160 MW
per 200 kV linje. Det hålles därvid en spänning
av ca 200 kV i Stockholm, Västerås och Hallsberg
och ca 230 kV i kraftverken vid Indalsälven.
Naturligtvis erfordras det stora
faskompensator-på mottagningssidan.

Liksom utomlands betraktas 200 kV spänningen
i Sverige som en lätthanterlig spänning. Man kan
med rimlig kostnad ansluta även
transformatorstationer med måttlig effekt — för 10 à 15 MW.
Stabiliteten är systemets svaga punkt. Vid en
450 km lång överföring, som belastas med 150
MW, får man räkna med följande reaktiva
spänningsfall:

%

generatorerna (övergångsreaktansen) ............... 22

upptransformatorerna ............................. 8

överföringslinjen ................................. 60

nedtransformatorerna ............................. 8

generatorer och synkronmotorer på mottagningssidan 22

summa 120

Då har det ändå räknats med de ovanligt låga
spänningsfall i generatorer och transformatorer
som nu tillämpas just för att öka
överföringsförmågan och stabiliteten.

Det må nämnas, att linjens naturliga
överföringseffekt, dvs. den effekt, där den kapacitiva
genereringen är lika stor som den reaktiva
förbrukningen, är ca 120 MW vid 220 kV, ett värde,
som dock endast har orienterande betydelse. Den
statiska belastningsgränsen vid en 450 km linje
med 220 kV spänning torde vid användning av
mycket snabbverkande spänningsregulatorer och
matare för såväl generatorerna som
synkronmotorerna på mottagningssidan ligga vid ca 200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:46:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free