- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
315

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Strömkretstekniska problem vid kraftöverföring med högspänd likström, av Harry Forssell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 mars 1947

315

Fig. 1. Växelströmmens och likspänningens kurvform i
strömriktare av olika pulstal.

siiiiislormad, med lika amplitud men
fasförskju-ten i den senare strömvägen vinkeln 2 Tilp efter
den förra. På samma säl t som likströmmen
inlänkades i olika strömvägar på växelströmssidan
komma de i dessa ström vägar rådande
växelspänningarna att successivt inlänkas i
likströmskretsen. Strömriktarens spänning på
likströmssidan kommer därför att bestå av för varje bel
period av växelströmmen p stycken likadana på
varandra följande bitar av en sinuskurva.
Ovanför varje strömkurva i fig. 1 är en dylik spänning
utritad. Likspänningens storlek är tydligen
beroende av vilken del av sinuskurvan som man
använder sig av, och denna del kan man inom vissa
gränser utvälja genom att styra ventilerna.

Gränserna betingas av ventilernas egenskaper.
De här ifrågakommande jonventilerna spärra för
ström i ena riktningen och kunna med
gallerstyrning blockera en ström även i den andra
riktningen. Det senare kunna de dock endast göra vid
strömlös ventil; en ström som en gång utbildats
kan icke avbrytas. Då man avser att föra över
strömmen från en strömväg till en annan, att
"kommutera", måste därför den strömväg, som
skall överta strömmen, för ögonblicket ha den
högre inlänkade spänningen. Kommuteringen tar
vidare en viss tid, överlappningsvinkeln, på grund
av läckreaktanser mellan de varandra avlösande
strömvägarna. Under denna tid är likspänningens
momentanvärde medeltalet av den inlänkade
spänningen i de båda samtidigt strömförande
strömvägarna. Man får därigenom ett
spänningsfall för likspänningen, som är proportionellt mot
likströmmen. Likspänningen blir högst om den i
en strömförande strömväg inlänkade
växelspänningen utgör en symmetriskt kring
amplitudvär-det belägen del av sinuskurvan. Detta är fallet vid

ostyrd strömriktare, dvs. då en strömväg öppnas
så snart den har högre inlänkad växelspänning
än den för tillfället strömförande. Styrvinkeln
säges då vara noll. Blockera vi den nya ström
-vägen en tid framåt med ventilernas galler så
förblir den gamla vägen strömförande, och vi utvälja
därmed ett stycke på sinuskurvan, som ger en
lägre medelspänning. Blockeringstiden benämnes
"styrvinkel" och den resulterande likspänningen
är proportionell mot cosinus för styrvinkeln.
Styrvinkeln kan ökas så långt, att dess värde pius
överlappningsvinkeln är nästan 180°. Efter 180°
blir den pågående strömvägens inlänkade
spänning åter lägre än den avgående och den måste
med någon marginal, "respektavståndet", ha
övertagit strömmen dess förinnan. Vid dessa höga
värden på styrvinkeln (mer än 90°) är
likspänningen negativ, dvs. strömriktaren arbetar som
växelriktare.

Reaktiv effekt. Koppling

Samtidigt med minskningen av likspänningen
medför styrningen en fasförskjutning av
växelströmmen, och detta så att strömriktaren tar upp
reaktiv effekt från nätet vare sig den arbetar som
nedstyrd likriktare eller växelriktare. Ju högre
likspänningen är, positiv eller negativ, desto
mindre reaktiv effekt drar strömriktaren från nätet.
Det är därför angeläget att hålla likspänningen så
hög som möjligt. För en växelriktare medför
kravet på respektavstånd emellertid att man
måste räkna med ett uppbåd av reaktiv effekt av
40—60 % av den aktiva effekten. Det
mottagande växelströmsnätet måste sålunda kunna
leverera denna reaktiva effekt utöver
växelströmsnätets eget behov härav.

För högspänd likström hopkopplas de olika
strömvägarna i stor utsträckning som
seriekopplingar. De enskilda ventilernas
Ijusbågsspännings-fall bli här av underordnad betydelse, varför
denna kopplings företräden komma väl till sin
rätt. För försöksanläggningen i Trollhättan ha
valts två seriekopplade delströmriktare med 30°
fasförskjutning, vardera bestående av en sexpuls
tvåvägs strömriktare.

Svängningar

Den nedstyrda strömriktaren blir emellertid i
praktiken inte av den stiliserade uppbyggnad, som
här har förutsatts. Vi ha diverse jordkapaciteter
på ventiler, ledningar och
transformatorlindning-ar, och vi ha fördelade induktanser på alla
möjliga ställen. Med det stora spänningssprång, som
förekommer speciellt vid högspända likriktare,
komma svagt dämpade svängningar att uppträda
i de olika kretsarna. Skärskåda vi hur spänningen
över en ventil ser ut (fig. 2), finna vi
huvudsakligen ett stort spänningssprång, där ventilen just
slocknar. Vidtas inga åtgärder för dess dämpande
kommer förloppet att bli något i stil med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free