Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Grundläggande problem vid högspänd likströmsöverföring, av Uno Lamm - Strömkretstekniska problem vid kraftöverföring med högspänd likström, av Harry Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
TEKNISK TIDSKRIFT
der flera dagar i sträck utan baktändningar eller
genomtändningar ocli vid den högsta spänning
transformatorn kan ge. Vi prova ett antal olika
modifikationer av ventilkonstruktionen och olika
arrangemang av strömkretsarna och lia därvid
ännu att genomgå ett mycket vidlyftigt program.
Det gäller i denna försöksetapp icke i första
hand att få anläggningen att "gå", utan det
gäller att göra sådana mätningar och ingrepp, att vi
lära oss så mycket som möjligt ocli få så gott
underlag som möjligt för det fortsatta
konstruktionsarbetet på större enheter. I en efterföljande
etapp är det så meningen att med ventilerna
modifierade på det eller de sätt, som visat sig ge
ett tillfredsställande resultat, utföra långtidsprov.
Därefter skall anläggningen kompletteras med
ytterligare en andra strömriktare i vardera
stationen, varvid spänningen och effekten skola för-
dubblas, så att 90 000 V och ca 6 500 kW uppnås
och prov i denna skala företas över linjen.
Trollhätte-anläggningen beräknas ge mycket
goda tillfällen till studium av den reglerings- och
felskyddsapparatur, som här har antytts. Den
bör i detta avseende kunna ge erfarenheter, som
ganska direkt kunna tillämpas på en verklig
storkraftöverföring. När det däremot gäller själva
jonventilerna, kan man icke lita på några
modellförsök i reducerad skala, så som
Trollhätte-anläggningen måste betraktas, utan det blir då
nödvändigt att bygga försöksanläggningar i
betydligt större skala. Man har diskuterat en
enhetseffekt hos strömriktarna i en dylik nästa
försöksetapp på 25 MW vid en likspänning av 62,5
kV, alltså tillräcklig för en fyra aggregats
ström-riktarstation på 100 MW vid 250 kV.
Konstruktionsarbetet på dessa jonventiler är påbörjat.
Strömkretstekniska problem
vid kraftöverföring med högspänd likström
Civilingeniör Harry Forssell, Ludvika
Strömriktarens principiella verkningssätt skiljer
sig icke nämnvärt från vad som är bekant från
vanliga lågspända likriktare. Ett par synpunkter
träder emellertid mera i förgrunden vid dess
användning för kraftöverföring på grund av de
ansenliga effektbelopp det här rör sig om i
förhållande till de hopkopplade nätens storlek,
nämligen strömriktarens behov av reaktiv effekt och
dess egenskap att belasta de anslutna
växelströmsnäten med övertonsströmmar.
Strömriktaren består av ett antal ventiler, som
kunna hopkoppla ett växelströmsnät med ett
likströmsnät. Ventilerna inlänka successivt olika
strömvägar på växelströmssidan i
likströmskretsen och åstadkomma därigenom vid olika
strömvägar olika fördelning av likströmmen på
växelströmsfaserna. Allt efter som de olika
strömvägarna inkopplas, ändras även denna fördelning
av likströmmen, och man kan genom lämplig,
symmetriskt uppbyggd koppling av de olika
strömvägarna uppnå att mer eller mindre rena
växelströmmar erhållas på strömriktarens
växelströmssida.
Ju flera strömvägar man använder desto
närmare ansluter sig växelströmmen till sinusform.
Antalet möjliga sådana strömvägar kallas
strömriktarens pulstal p. Det vanligaste pulstalet är sex
621.314.57 : 621.315.051.2.024
ocli högre pulstal uppbyggas i allmänhet av flera
delströmriktare med pulstalet sex, fasförskjutna
från varandra en lämplig vinkel. Den heldragna
kurvan i fig. 1 visar växelströmmens kurvform
för en sexpulsströmriktare med ren likström. Den
streckade kurvan visar samma ström i ett
växelströmsnät, som fasvridits 30 elektriska grader
från det förra. Den senare kurvan uppvisar sex
rektangulära delar, där mittpunkten av varje
horisontell del ligger på en sinuskurva. Detta
gäller även för den heldragna kurvan men här
äro två ocli två av dessa delar lika stora och de
återstående två äro noll, varför det ej är så i
ögonen fallande för detta fall. I själva verket gäller
det generellt för varje symmetriskt uppbyggd
strömriktare, blott med den modifikationen att
antalet rektanglar är lika med pulstalet. Den
andra kurvan visar samma sak för p = 12, den
tredje och fjärde för p= 18 och 24. Man ser att
kurvan för p= 12 utgör en sammanlagring av
kurvorna för p = 6. Vidare ser man att redan en
12-pulsig strömriktare har en tämligen rent
sinus-formad strömkurva och vid p = 24 är kurvformen
mycket god. Det ovannämnda kravet på symmetri
innebär, att den växelspänning, som är inlänkad
i två varandra avlösande strömvägar vid
symmetrisk. sinusformad nätspänning, fortfarande är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
