Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 29 mars 1947 - Likström genom jorden över stora avstånd, av Ragnar Lundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 mars 1947
321
Fig. 5. Principschema för järnvägssignal med
likströms-reläer; A batteri, B motstånd, C dämpspole, D
parallell-motstånd, E relä, F skenor.
kar som en konstgjord förstoring av elektroden,
varför denna kan anses ekvivalent med en
halv-sfärisk elektrod med ca 2 km radie. Även i Vik
kan elektroden anses vara förstorad genom väl
ledande sedimentavlagringar. Endast härigenom
blir det möjligt att förklara de relativt stora
spänningsskillnaderna mellan punkter belägna långt
från elektroderna.
Följande potentialskillnader reducerade till
1 000 A erhöllos (nedannämnda platser äro
markerade med kors på kartan fig. 6):
mellan Örebro (28 km från Tälle och
287 km från Vik) och Krylbo (139 km
från Tälle och 190 km från Vik)________+ 36,5 V
mellan Lindesberg (65 km från Tälle
och 251 km från Vik) och Krylbo .... + 6,2 V
mellan Krylbo och Falun (164 km från
Tälle och 153 km från Vik)..................+ 3,3 V
mellan Krylbo och Söderhamn (277 km
från Tälle och 77 km från Vik)............+ 6,2 V
Den jämförande teoretiska undersökningen har
gjorts för följande två fall (se fig. 7):
ett homogent jämntjockt halvledande lager med
tjockleken h ligger ovanpå en helt isolerande
berggrund;
det halvledande lagret ligger i stället på en fullt
ledande undergrund (den smälta massan i jordens
inre).
I båda fallen antas elektroderna vara
halv-sfäriska (radier och r2) och ligga på 315 km
avstånd från varandra. Båda dessa fall kunna lätt
lösas teoretiskt exakt för vilket som helst värde
på det halvledande lagrets tjocklek h.
Beräkningen gjordes i första fallet för h = 0
(tunt jordlager), 7i=oo (nedåt obegränsat
jordlager) och i andra fallet för h = 60, 50, 40, 30
och 20 km.
Jämförelsen mellan teoretiskt beräknade och
verkliga uppmätta värden på jordpotentialerna
gav till resultat, att den bästa överensstämmelsen
erhölls i andra fallet och om man antog att den
ledande massan i jordens inre låg på 30—40 km
djup under jordytan. Sedermera har H Hedström
gjort en kontrollräkning och kommit till liknande
resultat, nämligen att på några tiotal km djup
den elektriska ledningsförmågan är åtminstone
ca 15 gånger så stor som berggrundens
ledningsförmåga vid jordytan.
Man vet att ledningsförmågan hos sten växer
kraftigt vid höga temperaturer, och likaså vet
man att temperaturen på 30—40 km djup bör
vara av storleksordningen 1 000°C. Men genom
försöket har man sannolikt för första gången
genom direkta mätningar fått veta något om den
elektriska ledningsförmågan i jordens inre.
Av den totala spänningsskillnaden mellan
elektroderna kan uträknas, att dessa äro ekvivalenta
med halvsfäriska elektroder med 1—2 km radie
(se ovan) och att specifika resistansen i
berggrunden nära jordytan är av storleksordningen
10* ohm/m.
Försök på sträckan Alsbäck—Grisslehamn
Den tanken ligger nära att anordna elektroderna
i det väl ledande salta havsvattnet, i förhoppning
att havet skulle ta upp huvuddelen av
likströmmen och avlänka den från kablar och
järnvägsskenor i land. För den skull föranstaltades två
prov. Vid det första av dessa låg den ena
elektroden i Alsbäck i Gullmarsfjorden norr om
Göteborg och den andra vid Grisslehamn nordost om
Stockholm. Elektrodavståndet var 460 km.
Strömriktningen var NO—SV tvärs över Mellansverige
(fig. 2, sträckan C). På grund av
överföringsledningarnas höga resistans kunde ej mer än ca
33,5 A ström erhållas. De provisoriskt anordnade
elektroderna bestodo av på havsbottnen nedlagda
järnlinor av ca 150 m längd. Totala motståndet
Fig. 6. Vid försöket Hallsberg—Ljusdal mättes
potentialskillnaden i jordytan mellan de med X utmärkta platserna;
de inramade talen visa uppmätta strömmar på
järnvägsskenorna reducerade till 1 000 A total jordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
