Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 12 april 1947 - Återvinning av lösningsmedel genom adsorption, av Uno Träggårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1947
351
del, som då började användas inom krigs- och
efterkrigsindustrierna. År 1916 erhöll en tysk
färgfabrik patent på ett förfarande att utvinna
ångor ur gasblandningar.
Återvinningsförfarandet fick till en början namnet
Bayer-förfaran-det, men namnet ändrades sedan
sammanslutningen inom den aktiva kolindustrin skett till
Supersorbon-förfarandet.
Fig. 6 visar den allmänna principen i en
återvinningsanläggning. Från de kapslade maskiner
i vilka de lösningsmedel som skola återvinnas
användas, såsom strykmaskiner, blandare,
knådningsmaskiner, torkrum etc., ledes luften med
tillhjälp av en kraftig fläkt först genom ett eller
flera reningsfiltra för avskiljning av damm,
fiberämnen och aerosoler från arbetsprocessen och
därefter till adsorbörerna. Vid större
anläggningar användes vanligen ett förreningsfilter av
torvströ, cellulosavadd eller metallspån, därpå
ett finfilter av textilmaterial. (Det bör läggas stor
vikt vid att filtret beräknas tillräckligt effektivt,
då adsorptionsmedlet härigenom skyddas och
dess livslängd ökas. Likaså bör filtret ofta
rengöras.) Härefter får luften, om dess temperatur
är hög, passera en kylanordning. Denna kan
utföras antingen med direktkylning genom
vattenspolning eller för indirekt kylning genom
vattenmantel eller annan kylvätska. Alla maskiner och
likaså hela adsorptionsanläggningen böra vara väl
jordade, då impregnering av textilmaterial ofta
medför statiska uppladdningar, som kunna utlösas
i elektriska urladdningar. Därför bör också
mellan adsorbören och maskinerna finnas
explosions-och flamskydd. Luften med lösningsmedelsångan
inkommer efter kylningen i underdelen av
adsorbören och ledes genom adsorptionsskiktet ut i
det fria. Adsorbörerna äro försedda med
temperaturmätare på olika nivåer, så att
temperaturstegringen kan iakttas såväl vid adsorptionen som
desorptionen. Ofta ligger det kornade
adsorptionsmedlet upplagt på en bädd av singel eller
något grovt keramiskt material, varigenom en
viss fördelning av den inkommande luftströmmen
över hela ytan erhålles. Det är givet, att en jämn
fördelning av såväl den inkommande luften som
av desorptionsångan är mycket viktig för fullt
utnyttjande av materialet i adsorbören. Det
inaktiva materialet i adsorbörens botten tjänar
dessutom ett annat ändamål, nämligen att ta upp
Somlingstank
Fig. 6. Principskiss över adsorptionsanläggning.
en del av värmet från vattenångan under
desorptionen. Efter desorptionen användes detta
upplagrade värme för att torka kolet.
För bedömningen av mättningstillståndet i
adsorbören avgrenas en del av den
genompasse-rade luften till en lämplig observationsplats, där
man antingen genom lukten kan avgöra om
ångor medfölja eller genom lämpliga instrument.
För större anläggningar användes automatisk
kontroll av den utgående luften antingen genom
interferometriska eller termiska metoder.
Luktsinnet är visserligen mycket subjektivt, men
organiska lösningsmedel ha så karakteristisk lukt
även vid mycket höga utspädningar, att denna
indikator mycket väl kan användas. Som
exempel anges i nedanstående tabell den undre gränsen
för fysiologisk luktförnimmelse vid normalt
luktsinne för några vanliga lösningsmedel52:
g/ms
Kloroform ......................... 0,0003
Eter ............................... 0,001
Acetaldehyd ........................ 0,004
Amylacetat ......................... 0,09
Metylalkohol ....................... 0,6
Adsorbörerna äro ofta försedda ined slingor för
ångtillförsel eller kylmedel. Dessutom måste
adsorbörerna vara väl värmeisolerade för att
minska värmeförlusterna under desorptionen. När
sålunda adsorbörerna äro mättade urkopplas de
och lågtrycksånga av ca 6 at ö införes uppifrån.
Man använder något högre temperatur på ångan
för att hastigare komma upp i
desorptionstem-peratur. Någon fördel att använda ånga av högre
temperatur vid desorption finnes ej, emedan den
mättade ångan har den högsta
utbyteskapaciteten. Materialet till adsorbörerna bör man anpassa
efter förhållandena hos det återvunna
lösningsmedlet för att undvika korrosion. Aktivt kol har
nämligen en mycket stor elektrolytisk
depolarise-rande förmåga och understöder därför i fuktigt
tillstånd bildningen av lokalelement. Det
desorbe-rade lösningsmedlet jämte vattenångan
kondenseras i kondensorn, varefter kondensatet avskiljes
i dekantören om lösningsmedlet är olösligt i
vatten. I motsatt fall får vattenlösningen ingå i en
rektifieringsanläggning.
För att förbättra värmeekonomin inkopplar man
mellan adsorbören och kondensorn antingen
värmeväxlare eller specialkonstruerade
ekonomisrar. Värmet i den kondenserade ångan
användes för olika ändamål, för torkning av kolet eller
för omdestillering av de utvunna lösningsmedlen.
En adsorptionsåtervinningsanläggning är
nämligen i mycket hög grad ett värmetekniskt
problem och skillnaden mellan olika system består
ofta just i olika anordningar i detta avseende.
Sedan desorptionen fullbordats släppes en varm
luftström genom kolet för att torka detta,
varefter ofta kalluft inblåses för hastig nedkylning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
