Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 19 april 1947 - Konservering av ångpannor under längre driftuppehåll, av Anders Langsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 april 1947
371
Konservering av ångpannor
under längre driftuppehåll
Civilingenjör Anders Langsberg, Malmö
Vid ångkraftverk som i huvudsak utnyttjas som
reserv- och spetsbelastningsverk uppträder ett
speciellt problem som följd av pannornas ofta
starkt begränsade användningstid, nämligen
korrosionsrisken vid stillestånd. Spetskraftkörningen
är i regel endast erforderlig under kortare
perioder vintertid, och som avbrotts- och
störningsreserv behöver oftast enbart en del av
stations-effekten tas i anspråk. Under de gångna krigsåren
har dessutom kolbristen i högre grad än normalt
tvingat till begränsning av ångkraftproduktionen.
Problemet att skydda ångpannorna mot
korrosion vid stillestånd har därför fått ökad aktualitet
under senare år.
Konserveringen av en ångpanna kan utföras
som torrkonservering eller våtkonservering. Vid
torrkonservering kan pannan vara fylld med luft
eller med särskild skyddsgas. Vid
våtkonservering fylles ångpannan med kemikalieberett
vatten av sådan alkalihalt att rostningen begränsas.
En metod har tillämpats där pannorna helt
fyllas med vatten, vilket blivit avgasat med
natriumsulfit. Reaktionen mellan det i vattnet lösta syret
och natriumsulfiten förlöper enligt reaktionen
2 Na2S03 + Ol21= 2 Na£S04
Det torde dock vara högst tvivelaktigt, om
vattnet vid denna senare metod verkligen kan
skyddas mot syreupptagning under ett längre
drift-uppehåll. Undersökningar ha visat, att syre
diffunderar genom exempelvis rörflänsar och
nitväxlar. I vissa fall har man även kunnat påvisa,
att syre inkommit genom porer i tuber och domar
och detta även då ångpannan stått under visst
tryck. Natriumsulfiten kan således endast
fördröja syreupptagningen i pannvattnet, och
nälden fullständigt oxiderats inträder åter risk för
syrekorrosion.
Ännu en våtmetod skall nämnas, nämligen
konservering genom varmhållning av pannorna.
Pannorna i en anläggning uppvärmas därvid i regel
med ånga från en gemensam
varmhållnings-panna, varvid ångan inblåses i underdom eller
bottenlåda med tystkokare. Trycket behöver i
detta fall icke vara högre än 0,5—1 at ö. Den
sistnämnda metoden, som givetvis medför höga kost-
621.187.2
nåder, kan närmast betraktas som kontinuerlig
drift av pannorna, och pannvattenbehandlingen
blir också densamma som under drifttillstånd.
Torrkonservering genom luftgenomspolning
tillgår så att pannans inre genomspolas med en svag
luftström, som bör ha lägre temperatur än
järndelarna, varigenom kondensering av luftens
fuktighet förhindras. För att undvika kondensering
kan det under vissa förhållanden vara nödvändigt
att torka luften eller uppvärma
förbränningsrummet med hjälp av koksgrytor eller liknande.
I regel räcker det dock med enbart luftväxling i
pannan, om blott luftintaget är placerat inne i
pannhuset. För att luften skall genomströmma
alla del-ar av pannan måste rörsystemet mellan
de olika panndelarna ofta kompletteras. Fläkten
behöver icke vara i drift kontinuerligt annat än
när luften har hög fuktighetshalt. Är luftens
fuktighetshalt särskilt hög kan det till och med vara
nödvändigt att torka luften på kemisk väg före
inblåsningen i pannan.
Det är av största betydelse, att alla rester av
vatten avlägsnas ur den torrkonserverade
ångpannan. Därför bör torkning företas, vilket kan
utföras på så sätt att pannan under någon dag
genomspolas med starkt förvärmd luft eller att
man försiktigt eldar i eldstaden.
Som skyddsgas vid konservering av ångpannor
kan användas en indifferent eller alkaliskt
verkande gas. Den lämpligaste gasen torde vara
ammoniak, som är förhållandevis prisbillig och
dessutom på grund av den alkaliska reaktionen min
skar risken för frätning, om
kondensvattensamlingar förekomma i pannan. Vatten besitter
emellertid stor lösningsförmåga för ammoniak och bör
därför avlägsnas så långt sig göra låter. Det är
därför lämpligt att före gasfyllningen torka
pannan med varmluft eller genom eldning. Det
olämpliga i att låta vattenansamlingar kvarstå i
pannan, när ammoniakgasen påfylles, framgår
därav att 1 volymdel vatten vid 0°C löser 1 050
volymdelar ammoniak. En allvarlig olägenhet är,
att metaller såsom mässing och rödgods angripas
av ammoniaken, varför armatur av dylika
metaller måste avlägsnas före konserveringen. Även
gasens giftighet måste observeras, och pannan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
