Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 19 april 1947 - Konservering av ångpannor under längre driftuppehåll, av Anders Langsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(372
TEKNISK TIDSKRIFT
måste utluftas väl, innan arbete eller inspektion
kan utföras i pannans inre.
Pä grund av att ammoniakgasen är lättare än
luft, måste fyllningen ske från pannans högsta
punkt. Samtidigt öppnas erforderliga ventiler
nedtill i pannan, så att luften kan utträngas.
Fyllningen skall pågå så länge, att stark
ammoniak-lukt förmärkes vid luftavloppen. För att så
mycket som möjligt förhindra luftdiffundering in i
pannan bör gastrycket hållas vid minst 100 mm
H20 övertryck.
Vid idrifttagningen fylles pannan helt med
vatten, vilket åter avtappas, varefter proceduren
upprepas ännu en gång, innan pannan göres driftklar.
Om man bortser från konservering genom
varmhållning av pannorna, vilket som förut påpekats
i själva verket är en kontinuerlig drift fast med
reducerat tryck, har våtkonserveringen icke
ansetts vara att rekommendera. Anledningen har
varit, att korrosion har uppstått även då vattnet
haft hög alkalihalt.
För att våtkonserveringen skall ha något
berättigande, får alkalihalten icke vara högre än att
pannan kan tas i drift utan vattenväxling. Detta
förutsätter, att natrontalet icke är så högt att
skumning eller överkokning riskeras. Som högsta
tillåtna natrontal vid 20—40 at ö tryck anges för
konventionella vattenrörpannor värdet 1 000 och
för strålningspannor 400.
För att undersöka alkalihaltens betydelse för
minskning av korrosionen vid vattenfyllning har
ett antal provserier utförts. Provstyckena, som
bestodo av ca 10 cm långa rörstycken av vanligt
tubmaterial med en kolhalt av 0,15 %, svarvades
och polerades utvändigt. Avsikten med denna
ytbehandling var att underlätta observationen av
röstningens början och fortskridande, vilken
bättre kommer till synes på en blank yta än på den
obearbetade tubytan. Samtliga rörstycken försågs
med ett instämplat nummer samt vägdes på
laboratorievåg. För den första provserien, som sattes
för närmare två år sedan, användes för ett prov
pannvatten från en i drift varande ångpanna.
Samtidigt sattes fyra provstycken i avhärdat rå-
Tabell 1. Sammanställning av vattenanalyser för provserie 1
Avhärdat Kondensat
vatten
Avdunstningsåterstod vid 120°C mg/1 110,5 9,5
Glödgningsåterstod ........ –– mg/1 75,0 —
Kiselsyra (SiO„) ........... .... mg/1 < 1 < 1
Järn-joner (Fe) ........... ––mg/1 0 0
Sulfat-joner (SOJ ......... .... mg/1 < 1 < 1
Klorid-joner (Cl) .......... .... mg/1 14,2 3,5
Bikarbonat-joner (H(;03) . . . –– mg/I 15 6
Mangan-joner (Mn) ........ .... mg/1 < 0,05 < 0,05
Total hårdhet ............. ____ °dH < 0,1 < 0,1
pH-värde ................. 6,2 5,8
Organiska ämnen svarande mot
en
kaliumpermanganatförbruk-ning av ...................... mg/1 28 3
Tabell 2. Provserie 1
Prov Använt vatten Kemikalietillsats i mg/1
nr NaOH Na3P04 • 12 H20
1 Kondensat ................................—
2 Avhärdat råvatten ................—
3 Pannvatten ................................(400)
4 Kondensat .........................200 75
5 Kondensat ................................400 150
6 Kondensat ................................600 225
7 Avhärdat råvatten ..................200 75
8 Avhärdat råvatten ..................400 150
9 Avhärdat råvatten ..................600 225
vatten (mjukt mälarvatten) och likaledes fyra
provstycken i kondensat. Sammansättningen av
det för proven använda avhärdade vattnet och
kondensatet framgår av tabell 1.
Pannvattnet, som användes för det ena av
proven, hade ett natrontal av ca 400.
Av det avhärdade råvattnet och kondensatet
togs varder ett prov utan tillsats, under det att
övriga prover tillsattes med de mängder
natrium-hvdroxid (NaOH) och trinatriumfosfat (Na3P04 •
• 12 Hi2) som framgår av tabell 2. Tillsats av
trinatriumfosfat användes normalt för
restav-härdning av tillsatsvattnet (spädvattnet) och det
ansågs därför lämpligt att göra viss tillsats härav
även till vattenproven.
Fig. 1 visar proven i kondensat en månad efter
iordningställandet och fig. 2 proven i avhärdat
råvatten vid samma tillfälle. De på bilderna
angivna numren beteckna provens nummer enligt
tabell 2. Såsom framgår av bilderna visa proven
nr 2, 7 och 8 i avhärdat råvatten fullt tydliga
rostangrepp, under det att prov nr 9 visar
begynnande korrosion pä rörstyckets övre och undre kant.
Provstyckena i kondensat ha klarat sig bättre,
och endast prov nr 1 är tydligt korroderat. På
botten av glasburken för prov nr 4 finnes
emellertid tydlig fällning, vilket tyder på att järn gått
i lösning och efter oxidering till ferrihydroxid
utfallit som bottenslam. Provet i pannvatten hade
vid denna tid ungefär samma utseende som prov
nr 8.
Samma prov som visas i fig. 1 har på nytt
fotograferats efter 6 månader — dvs. 7 månader efter
provsättningen — och såsom framgår av fig. 3
visa samtliga prov utom nr 6 korrosion. Proven
i det avhärdade råvattnet voro samtliga starkt
korroderade vid denna tidpunkt. Ett antal av
dessa prov har fått kvarstå ytterligare ett år —
total provtid 19 månader — och såsom framgår
av fig. 4 har prov nr 6 även intill denna tid klarat
sig utan rostangrepp.
Resultatet av denna provserie visar tydligt, att
korrosionen är mindre i det alkaliserade
kondensatet än i det avhärdade och alkaliserade
råvattnet. Detta torde ha sin förklaring i förekomsten
av vissa salter i råvattnet, som verka korrosions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
