Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 26 april 1947 - Reglering av Yangtsekiang, av Erik Wiborgh - Gräv, gosse, gräv, av Sune Lundquist - Internationella Föreningen för Bro- och Byggnadskonstruktioner, av Ejnar Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(390
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. i. Projekterat fartygslyftverk i Yangtsekiang.
göras segelbart för 10 000 t fartyg ända upp till
Chung-king. För att möjliggöra för fartyg att komma förbi
dammen planeras omfattande slussanläggningar, alternativt
väldiga kranar, fig. 1, med vilka fartygen, som då måste
specialbyggas, skulle lyftas upp 165 m, varigenom större
delen av slussarna skulle inbesparas (Engineer 1946
h. 4734). Erik Wiborgh
Gräv, gosse, gräv är den maning som Robert Wood
Johnson, brigadier general ined betydande uppgifter under
andra världskriget och tillika framstående affärsman, vill
ge till försvar mot de nya vapen, som enligt hans åsikt
hotar USA:s industriella styrka. Tillvaron av en mäktig
nation på en annan kontinent betyder att denna måste ha
tillgång till vapen som kan utnyttjas tvärs över oceaner.
Denna utgångspunkt kräver nya linjer i vårt försvar,
säger Johnson; Hittills har våra försvarsansträngningar
följt ett fixt mönster. I en första period saknar vi helt
förutseende, vi startar sent — vanligen efter katastrofen.
Vi undgår nederlag — på ett hår när — och sen går vi
för långt: vi slösar, överproducerar och tar till för hårt.
Detta kostar oss hundratals miljarder och obeskrivliga
lidanden i alla hem. Är allt detta dumhet hos våra ledare,
eller är det helt enkelt nationellt självmord?
I detta nu byggs hundratals nya industrier över hela
USA. Tusentals ytterligare projekteras och kommer att
byggas inom de närmaste tre åren. Alla dessa byggs i
stort sett utan tanke på kriget. Men har vi råd till det?
Måste vi inte söka skydda vårt viktigaste vapen — vår
produktion. Om vi tänker påverka, leda, dirigera,
övertyga, koordinera och på annat sätt irritera industrin för
att få fram ett samarbete med försvaret, så måste vi
börja nu.
Skall dessa anläggningar spridas ut över landet? Vilka
platser skall i så fall väljas? Skall de byggas mera
motståndskraftiga än tidigare? Och det viktigaste, vilka
industrianläggningar måste förläggas under jord? I vilken
utsträckning och på vilket sätt skall försvaret bidra till
de obestridligt ökade kostnaderna? Vilka nya
författningar erfordras? Var skall den centrala ledningen läggas?
Vilka är intresserade, vilka är kvalificerade att bedöma
dessa problem? Alla dessa frågor måste lösas och lösas snart.
Förf. hänvisar sedan till ett uttalande av general Spaatz,
som bland annat säger: "Om vi får ett tredje världskrig,
kommer vår fiende att försöka förstöra vår industriella
produktion — och han kommer att försöka förstöra den
på krigets första dag. I de två världskrig som gått, var
vår produktion grundförutsättningen för segern. I ett
tredje världskrig har vår fiende inget annat val än att
försöka eliminera denna grundfaktor från begynnelsen.
Om han får sin vilja fram, skulle demokratins
vapensmedja (vår industri) bli huvudskådeplatsen för kriget."
Förf. erinrar vidare om att vissa försök gjorts att bygga
underjordiska industrier, bl.a. i Sverige, och noterar med
förvåning, att dessa anläggningar endast orsakat
merkostnader av storleksordningen 15 % i förhållande till
anläggningar ovan jord.
Frågorna måste lösas i samarbete mellan industrimän
och försvarsmyndigheter. Den utbredda uppfattningen,
säger förf., att affärsmännen skulle söka motsätta sig
krigets krav är ett misstag. Flaskhalsen i utvecklingen är
regeringen. Vi affärsmän är beredda att ta på oss
försvarsutgifter. Vi är mer än beredda: vi är beslutna att
denna gång försvaret inte skall stoppas av papperskvarnen.
A andra sidan måste industrin och staten samarbeta och
hjälpas åt, om något skall bli gjort. Vi behöver kunniga
och initierade tekniker, och vi behöver antagligen en ny
lagstiftning. Men vi föreslår inte, att de här sakerna skall
ordnas genom tidsödande sammanträden i Washington.
Vi vill inte sitta och lyssna till nollor, som inte kunnat
få något arbete inom industrin. Må vara att vi låter
stronga. Nåväl, leker vi med våra medborgares liv, eller
leker vi blindbock? Vem tänker försvara Amerika, om vi
inte gör det?
Försvar är inte längre en fråga för ett fåtal experter i
ett militärlaboratorium. Ett totalt försvar betyder just vad
ordet säger. Det är ett försvar för alla människor. För att
prestera ett sådant försvar, måste alla människor också
lära sig förstå grunderna för ett modernt försvar. Skall vi
fortsätta att gräva halvt värdelösa skyddsvärn för att
skydda våra kommande släkten, eller skall vi på allvar
angripa problemet och lösa det?
Nu, i dag — eller bättre, i går — skulle vara rätta
tidpunkten att lösa frågan (Army Ordnance jan.—febr. 1947).
Det kanske mest intressanta i ovan refererade artikel är,
att amerikanarna, som hittills suttit säkra på sin,
kontinent, plötsligt fått upp ögonen för behovet av ett totalt
försvar. Vad som vidare är slående är, att svårigheterna
tydligen i många fall äger en direkt motsvarighet här i landet.
När representanter för den svenska industrin vid ett möte
på Svenska Teknologföreningen 1946 diskuterade
bergverkstäder, var man på industriellt håll enig om
lämpligheten av att i viss utsträckning "gå under jorden".
Huvudkritiken mot detta förslag kom från den statliga
myndighet, som har att bevaka sociala och sanitära förhållanden,
Yrkesinspektionen. Man hävdade, att det av psykologiska
skäl var olämpligt att arbeta under jord, och vidare, att
man ännu saknade tillförlitliga uppgifter om
arbetsförhållandena på lång sikt. Att man emellertid inte kan vänta
hur länge som helst att ta ställning i vitala frågor,
framgår ju bland annat av ovanstående referat. Sune Lundquist
Internationella Föreningen för Bro- och
Byggnads-konstruktioner hade 1940 kallat till en kongress, som
blev inställd genom kriget. För att åter få i gång det
internationella samarbetet inbjöds delegerade från allierade och
neutrala länder till en konferens i Bryssel i augusti 1946.
En ny konferens kommer att hållas i Haag i maj 1947,
varvid plats för kongressen 1948 skall bestämmas.
Föreningen har för avsikt att under 1947 utge volym VIII av
sina "Avhandlingar". Manuskript till förut ej
offentliggjorda originalarbeten, skrivna på tyska, franska eller engelska
språket, kan insändas till Generalsekretariatet i Zürich
senast den 30 juni 1947.
För att sammansluta de svenska medlemmarna i den
internationella föreningen bildades 1936 Svenska
Nationalkommittén i anslutning till Internationella Föreningen för
Bro- och Byggnadskonstruktioner. Enskilt medlemskap i
den internationella föreningen kan erhållas av fackmän
inom bro- och bvggnadskonstruktionsfacket. Myndigheter,
högskolor, vetenskapliga institut, föreningar och firmor
kan erhålla korporativt medlemskap. Årsavgiften är för
enskild medlem 10 och för korporativ medlem 50 schw.
frcs. Anmälningar tas einot av docent Ejnar Landberg,
Odengatan 41, Stockholm Va. Ejnar Landberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
