- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
411

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 3 maj 1947 - Nya Zeelands kraftförsörjning, av BR - Utvecklingen av elektriska mätinstrument i England, av S Bemert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 maj 1947

411

helt outnyttjat jordbruksområde. På den mindre Sydön är
likaså en ny vattenkraftstation påbörjad.

Landsbygdselektrifieringen har fortskridit så långt, att
numera 96 % av samtliga invånare har tillgång till
elektricitet. För att möjliggöra anslutning även för de
återstående 4 % har det inrättats ett särskilt femmannaråd,
som utrustats med befogenhet att för statens räkning lämna
bidrag till ledningsbyggen m.m.

Under 1945 måste en hård ransonering av elkraften
genomföras, till stor del beroende på en onormalt låg
vattentillgång. För att kunna suga ut magasinet så långt som
möjligt ordnade man på ett ställe ett flertal som hävertar
utformade rörledningar och lyckades på så sätt sänka sjön
mer än normalt. Ransoneringen organiserades så, att vart
och ett av de ca 30 lokala distributionskontoren tilldelades
en efter föregående års förbrukning fixerad energimängd
per vecka. Kontoren fick sedan efter vissa allmänna
direktiv svara för ransoneringen gentemot de ca 300 000
abonnenterna. För att eventuellt kunna förbättra situationen
gjorde man stora ansträngningar för att anskaffa nytt
ångkraftmaskineri. Möjlighet yppade sig härvid att få ett av
de flytande kraftverk, som USA använde i samband med
invasionen och senare utbjöd som överskottsmaterial bl.a.
till Sverige. Nya Zeeland avstod liksom vi från att köpa
det enligt uppgift på grund av att det var i stort behov
av reparation. Det ansågs icke möjligt att sätta det i stånd,
bogsera det till den nya bestämmelseorten och få det i
drift på så kort tid, att det blev till någon verklig nytta.

Kraftproduktionen under driftåret 1945—1946 var på
Nordön 1,6 milj. MWh, på Sydön 0,7 milj. MWh, dvs.
sammanlagt ca 2,3 milj. MWh. På Nordön färdigställdes en
första sträcka av det planerade nya 200 kV linjesystemet.
I övrigt består primärnätet där av 50 och 110 kV ledningar.
På sydänden användes 66 kV linjer, som dock är under
ombyggnad till 110 kV. De flesta linjefelen förorsakades
av åska, men dessutom hade man en allvarlig störning i
augusti på grund av snöbelastning (Årsredogörelse 1945/1946
från State Hydro-Electric Department). BR

Utvecklingen av elektriska mätinstrument i England.

De tekniska problem, som instrumentkonstruktören
ställdes inför under krigstiden, kan indelas i tre grupper:
anskaffning av instrument med speciell noggrannhet eller
med speciella egenskaper för utvecklingsarbeten på andra
tekniska områden; tillverkning i stor skala av instrument
av standardutförande, på vilka tidigare endast måttliga
fordringar ställdes; tillverkningssvårigheter som resultat av
knapphet på viktiga instrumentdelar, i synnerhet tappar,
ädelstenslager och fjädrar.

Under en kortare tid måste sålunda ädelstenslagren
ersättas med bronslager och sedermera med härdat stål och
sist med glas av speciell kvalitet. Dylika glaslager har visat
sig mycket ändamålsenliga, och det är troligt, att de
kommer att användas även i framtiden i synnerhet för mindre
instrument, i vilka det rörliga systemet inte är så tungt
att det kan förstöra den polerade glasytan. Det starkare
men dyrbarare safirlagret tillverkas numera även i
England. Lagertappar anskaffades tidigare från kontinenten,
men de flesta instrumentproducenterna har nu egna
anläggningar för denna tillverkning, och det är troligt, att
industrin blir självförsörjande för denna viktiga detalj.
Stål med hög kolhalt är fortfarande det vanligaste
materialet för tappar, då rostfritt material anses vara för
mjukt. Stora förhoppningar ställs dock på
osmiumlege-ringar, men det höga priset och svårbearbetbarheten
utesluter deras användning i någon större skala. Av fjädrar
var det endast två eller tre firmor som hade egna
tillverkningar före kriget, och dessa måste utöka produktionen
för att tillfredsställa efterfrågan från övriga producenter.
Fosforbronsfjädrar måste fortfarande användas, där högsta
precision är nödvändig. Då stor stabilitet erfordras, t.ex.
tios instrument, som utsättes för skakningar vid
kanoneld, har berylliumkopparfjädrar stora fördelar, då de är

mycket motståndskraftiga mot mekaniska påkänningar. De
är därför särskilt lämpliga för användning i helt slutna
instrument, som ej är försedda med nolljustering.
Resistivi-teten hos detta material är avsevärt lägre än hos
fosforbrons. Berylliumkoppar användes även ofta i stället lör
den mjuka men lågresistiva kadmiumkopparn.
Kromkoppar äger ytterligare fördelar, men en lämplig metod för
bearbetning måste först utarbetas.

Remanensen hos permanentmagneterna har avsevärt
förbättrats. Det har visat sig, att om magnetstål med stor
koercitivkraft efter värmebehandlingen får svalna i ett
kraftigt magnetfält, så erhålles en avsevärd förbättring av
de magnetiska egenskaperna i samma längdriktning som
det magnetiserande fältet. Denna förbättring har medfört,
att produkten B X Hmaz för stål av denna typ är mellan
två-och tre gånger större än för magnetstål, som ej har
svalnat i yttre magnetfält. Permanentmagneter av denna
höga kvalitet är dock fortfarande relativt dyra i tillverkning.

De magnetiska egenskaperna hos plåt av såväl
nickel-som kiseljärn har stadigt förbättrats. Permeabiliteten och
järnförlusterna hos järnplåt med 2,7 % kisel har sålunda
avsevärt höjts resp. sänkts. Nyligen gjorda mätningar
uppvisar en maximalpermeabilitet på 20 000 och järnförluster
mindre än 0,7 W/kg vid 10 000 gauss och 50 p/s. De höga
flödestätheter, som förekommer i luftgapen hos instrument
försedda med moderna permanentmagneter, har föranlett
användandet av vanadinkoboltjärn, Permendur, i polerna.
Denna legering har ett så anmärkningsvärt högt
mättningsvärde som ca 26 000 gauss, varigenom mättning i
polerna undvikes.

De i instrumenten förekommande isolermaterialen har
ej undergått någon märkbar förändring under krigstiden,
fast svårigheter att få silkesomspunnen tråd har medfört
en tydlig förbättring av den lackerade tråden, i synnerhet
där man fordrar en högklassig isolering, som är tät och
har god seghet, dvs. tråden bör kunna bockas runt minsta
dorn utan att lacken brister. De goda ytisolerande
egenskaperna hos konsthartsmaterialet polystyrol har utnyttjats
överallt, där dess termoplastiska egenskaper icke är
skadliga, och de användes mer och mer för genomskinliga
in-strumentkåpor, där det av pedagogiska eller andra skäl
är önskvärt, att rörelserna är synliga utifrån. Nyare
erfarenheter har riktat uppmärksamheten på betydelsen av
att eliminera de organiska materialen från instrument,
avsedda för tropiska klimat.

En viktig detalj för mätinstrument gäller
standardiseringen, i synnerhet av små ampere- och voltmetrar, vilket även
anföres från instrumentmakarhåll. Standardiseringen
gäller i första hand sådana detaljer som kåpor, placering av
uttag och anslutningar. Vidare yrkas på viktminskning och
anpassning till tropiska klimat. Trots permanentmagneter
av rostfritt stål och isoleringar av organiska material
finns det nämligen fortfarande ståltappar och
bronsfjädrar, för vilka inget fullgott korrosionsskydd kan erhållas.
En acceptabel lösning har man numera funnit i de
hermetiskt slutna instrumentlådorna. Hela kåpan skruvas fast
vid själva instrumenthuset och en gummiring utgör
tätningen. Många metallkåpeinstrument har framsidans glas
permanent fastgjutet vid metallen, och då yttre nolljustering
gärna medför svårigheter för tätningen är denna utesluten.

Den stora betydelse som radiotekniken har fått för
krigföringen har medfört en oerhörd efterfrågan på
instrument, vanligen av termoomformartyp, för högfrekventa
mätningar. De i dessa instrument ingående
termoelementen, graderade för någon milliampére, tillverkas numera i
stor skala. Instrument, avsedda för mätning av
likströmskomponenten i en radiokrets, utföres vanligen i
miniatyrmodell och är utrustade med en permanentmagnet, som
har hela järnkretsen gjuten i ett stycke. Denna
konstruktion ger ett instrument, som är lätt, och enkelt att
montera ihop. I ett fall har man dragit fördel av den höga
koercitivkraften hos det moderna magnetstålet genom atl
tillverka magneten som en cylindrisk kärna och komplet-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:46:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free