Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 17 maj 1947 - Den tekniska undervisningen i England, av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(446
TEKNISK TIDSKRIFT
Den tekniska undervisningen i England. I april 1944
tillsatte det engelska undervisningsministeriet en speciell
kommitté för den högre tekniska utbildningens ordnande.
Kommittén har under sitt arbete kommit till den
uppfattningen att det måste finnas en permanent
organisation både för att kunna överblicka industrins behov och
för att kunna samordna undervisningen. Man har vidare
kommit till den uppfattningen, att den allmänt spridda
åsikten att Englands ställning som ledande
industrination hotas genom misslyckandet att i största möjliga
utsträckning tillämpa vetenskapliga metoder inom industrin,
har fog för sig och att detta misslyckande åtminstone
delvis beror på brister i den tekniska undervisningen.
Erfarenheterna under krigsåren har dessutom visat att den
största svagheten hos den engelska industrin är bristen
på vetenskapsmän och tekniker med förmåga att
administrera och organisera och som är i stånd att tillämpa
resultaten av det vetenskapliga forskningsarbetet på
utvecklingen inom industrin.
Det är därför nödvändigt att locka flera och bättre
studerande till universiteten och de tekniska läroverken, något
som förutsätter en avsevärd ökning av
undervisningsanstalterna och lärarpersonalen. För att nå detta resultat är
det nödvändigt att industrimän och pedagoger samarbetar
för att upptäcka begåvade ungdomar och utvälja dem för
lämplig fostran och utbildning. För närvarande är det en
alldeles för stor del av skolornas bästa lärjungar som går
till andra yrken än de industriella, och krafttag måste
därför tas för att motarbeta denna tendens. Den tekniska
utbildningen måste få formen av en kombination av
praktik och akademiska studier. I många fall är uppdelningen
mellan universiteten och de tekniska
undervisningsanstalternas arbetsuppgifter klart fastställd, men både
universiteten och de tekniska läroanstalterna måste gemensamt
ansvara för utbildningen av blivande företagschefer och
tekniskt kvalificerade driftledare. Nu är denna
gemensamma ansvarighet icke klart definierad eller uttryckt i
några gemensamma anordningar för överläggningar och
planering av arbetet.
Industrins efterfrågan på tekniskt kvalificerad personal
kan i stort sett uppdelas på fem grupper: företagschefer,
forsknings- och utvecklingsingenjörer, driftledare, ritare
och konstruktörer samt kopister, förmän och hantverkare.
Av de uppräknade fem grupperna är det egentligen
endast de tre första som är av intresse i detta sammanhang.
Kravet att tillgodose efterfrågan enligt grupp två faller
dock i första hand på universiteten. Hur många mekaniker,
elektriker och väg- och vattenbyggare som årligen fordras
för att fylla industrins behov enligt de tre första grupperna
är det mycket svårt att ånge, men det torde röra sig om
3 000 man, lika fördelade mellan de tre yrkesgrupperna.
Det finns i England och Wales elva universitet och två
fristående högskolor ("University Colleges") som meddelar
teknisk undervisning. Antalet tekniska läroanstalter
fluktuerar och kan därför icke exakt anges, men det finns i
England och Wales omkring 150 tekniska läroverk och
skolor ("Technical Schools and Colleges"), som meddelar
sådan undervisning som det här är fråga om. De flesta
av dessa är aftonskolor, avsedda för studerande som är
anställda inom industrin, men antalet studerande som av
sina arbetsgivare bereds tillfälle att följa undervisningen
på arbetstid är i stigande.
Vid universiteten avlades år 1939 omkring 700
förberedande examina ("University first degrees") och erövrades
168 diplom ("Higher Degrees or Diplomas"). I de tekniska
läroverken erhåller deltidsstuderande certifikat ("Higher
National Certificates in Mechanical and Electrical
Engineering") och heltidstuderande diplom ("National Diplomas").
Är 1939 utdelades 1 053 certifikat men endast 39 diplom.
Enligt uppgift från Ministry of Labour utexaminerades
under åren 1926—1939 i genomsnitt 2 100 mekaniker,
elektriker och byggare per år från samtliga tekniska
läroanstalter. Detta antal var otillräckligt för att täcka krigets
behov och efter ett intensivt arbete hade man 1943
lyckats komma upp i en siffra av 3 000, fördelade på
följande sätt: från universiteten och de tekniska högskolorna
250, från de tekniska läroverken 1 400 och från privata
tekniska skolor ("Professional Institutions and private
venture Colleges") 300.
Kommittén har satt som sitt mål att denna siffra skall
bibehållas åtminstone de närmaste tio åren. Av den
nämnda siffran på 3 000 kommer för England och Wales del
omkring 2 700. Högskolemyndigheterna beräknar att
årligen kunna utexaminera 1 200 ingenjörer av alla slag och
det återstår alltså för de tekniska läroverken i England
och Wales att komma upp i en siffra av icke mindre än
1 500. Som tidigare har framhållits är det särskilt stor
efterfrågan på män som kan placeras på de ledande
admi-nistrativji posterna och på folk som inte bara kan
bedriva forskningsarbete utan som också förstår att tillämpa
de vunna resultaten på det tekniska utvecklingsarbetet.
I båda fallen gäller det alltså en efterfrågan på speciella
kvalifikationer med stora krav på duglighet och karaktär.
Denna efterfrågan blir för närvarande icke tillfredsställd
och enligt kommitténs mening är hela den högre
tekniska undervisningens anseende beroende av i vad mån
denna efterfrågan kan täckas i framtiden.
För närvarande torde industrins behov av kvalificerad
teknisk arbetskraft täckas på ett någorlunda
tillfredsställande sätt, även om vissa kurser givetvis kan förbättras.
Enligt kommitténs mening täcker emellertid den
nuvarande utbildningen icke hela behovet. Industrin behöver
också folk med annan utbildning. För att förklara vad
för sorts utbildning det är fråga om är det nödvändigt att
dra upp en skiljelinje mellan universitetens och de
tekniska högskolornas uppgifter. Dessa båda
utbildningsanstalter har ett gemensamt drag. Varken universiteten eller
de tekniska högskolorna kan ensamma producera fullt
utbildade ingenjörer. Alla deras lärokurser måste betraktas
som delar av en längre kurs, bestående av både
akademiska studier och praktik och som sträcker sig över
åtminstone fem eller sex år. Det praktiska arbetet måste planeras
lika omsorgsfullt som de akademiska studierna och det
hela måste läggas upp i samarbete mellan de pedagogiska
myndigheterna och industrin. Universiteten och i
synnerhet de tekniska högskolorna bör närmare överväga hur
de praktiska och teoretiska studierna skall uppdelas.
Industrin åter bör överväga om icke de teoretiska studierna
både vid universiteten och högskolorna borde förlängas
för att utbildningen verkligen skall bli fullständig.
Skillnaden mellan universiteten och de tekniska
högskolorna är att de förra lägger tyngdpunkten vid de
teoretiska studierna under det att arbetet vid de tekniska
högskolorna hela tiden är fördelat mellan de praktiska och de
teoretiska studierna. Denna uppdelning mellan teoretiska
och praktiska studier motsvarar i stort sett två
grundläggande sidor av den tekniska undervisningen. Varje teknologi
är både vetenskap (science) och tillämpning (art). Som
vetenskap har den att göra med studiet av allmängiltiga
principer, som tillämpning har den att göra med generella
principer använda på bestämda problem i fråga om
tillverkning och användning av de tillverkade produkterna.
Universiteten och de tekniska högskolorna måste syssla
med båda dessa aspekter, men universiteten har betraktat
det som sin uppgift att företräda den vetenskapliga och
de tekniska högskolorna den tillämpande aspekten.
Även om denna uppdelning av undervisningen är riktig
kan i praktiken överdrifter förekomma. Det är troligen
riktigt att för kanske två tredjedelar av studenterna vid
de tekniska högskolorna de teoretiska och praktiska
studierna bedrivs hand i hand, men även för dem är det
fullständigt otillräckligt med enbart kvällskurser för så
avancerade studier, som krävs av den möderne ingenjören.
Det begränsade antalet timmar och förhållandena i övrigt
vid dessa kvällskurser är till stor del ansvariga för den
kanske största bristen i den nuvarande undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
