Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1947 - Omvärderingskrisen, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(496
TEKNISK TIDSKRIFT
lägre, animal art utnyttjas för högre
socialkultu-rell verksamhet. Icke alla driftenergier är
mottagliga för sublimering. Två av våra främsta
drivkrafter, sexualiteten och självhävdelsen, låter
emellertid sublimera sig, beroende på att deras
inriktning ofta nära sammanfaller med den
sociala och kulturella verksamheten. I den
sexuella driften ingår sålunda som ett viktigt
moment att ta vård om avkomman och beskydda
den, alltså ett behov att hjälpa och skydda. Denna
sida av sexualiteten kan sublimeras t.ex. i
uppgiften att ta hand om föräldralösa barn.
Under beteckningen kompensation har ett stort
antal surrogatföreteelser av olika slag
sammanförts. Begreppet kompensation har särskilt genom
psykologen Alfred Adler vunnit burskap i
psykologin. Han utgick från den iakttagelsen, att en
defekt vanligen medför en utveckling i olika
avseenden, vilken neutraliserar verkan av
defekten. En blind får sålunda en överutvecklad
känselförmåga, som i någon mån ersätter synen vid
orienteringen. På det andliga området har ofta
en bristfällighet eller underlägsenhet i något
avseende inneburit en hämning av energier, som i
stället kommit ett litterärt eller konstnärligt
skapande till godo. Detta sker enligt lagen om
behovsutlösning genom likhet. Naturligtvis kan ej
de hämmade behoven ensamma verka
kultur-skapande; det fordras också en motsvarande
begåvning.
En speciell företeelse, som sammanhänger med
vårt behov av självaktning, är rationaliseringen,
som innebär att man för sig själv och andra
omtolkar motiven för sina handlingar på sådant sätt
att ens handlingssätt framstår så lovvärt som
möjligt. Rationaliseringen är vanligen så effektiv,
att personen själv inte alls är medveten om det
falska i sin attityd. Till exempel då någon visar
sig moraliskt upprörd över vissa romaner och i
detalj beskriver det han fördömer. Hade
inställningen varit äkta skulle vederbörande säkert inte
alls ha befattat sig med sådan litteratur och ännu
mindre givit sig in på någon detaljerad
beskrivning. Den verkliga drivkraften är ett sexuellt
behov, men då ett sådant ej får ohöljt
demonstreras rationaliserar individen motivet för sin
handling. Han lyckas därigenom bedra sig själv
och tror sig vara ute i moraliskt berömvärt
ärende. Man kan formulera en rationaliseringens
lag: när det verkliga motivet för en handling är
nedsättande för vår självaktning undanskjuts
mer eller mindre kunskapen härom och ett
godtagbart oäkta motiv insätts i dess ställe.
Rationaliseringen framträder sålunda i våra
värderingar*. Det ouppnåeliga förklaras för mindre
* Psykologin urskiljer vanligen aktiv och reaktiv kompensation. Här
är kompensation aktiv kompensation. Den reaktiva kompensationen,
rönnbärsfilosofin, förs in under begreppet rationalisering.
Motiveringen härför är, att kompensation innebär reell
behovstillfredsställelse, medan den reaktiva kompensationen begränsar sig till
värderingen. Rationaliseringen är väsentligen en intellektuell företeelse.
värdefullt, ja, det kanske rent av fördömes. Det
är surt, sa’ räven om rönnbären. Sådana
värderingar avslöjar sig som oäkta, när en förändring
i situationen gör det förut ouppnåeliga
åtkomligt. Då frångås utan vidare den gamla
ståndpunkten. Den som kommer till makten har t.ex.
svårt att upprätthålla proletära ideal. Med hjälp
av rationalisering finner vi oss ofta bättre i vissa
situationer, som t.ex. när mindre intelligenta
kamrater kallar primus i klassen för plugghäst.
Många människor har en benägenhet att i
efterhand anse sitt handlingssätt väl planlagt och
rationellt, även om resultaten mera uppnåtts
genom slumpen. Det kommer dem att framstå i
särskilt gynnsam dager.
Ritualen
Ritualen uppträder när vi behöver en extra
stimulans. Vår livstro har mer eller mindre lidit
avbräck. Två situationer bildar utgångspunkten
för uppkomsten av en ritual och ett fiktivt
sammanhang:
tillfredsställandet av behoven är i ett eller flera
avseenden omöjligt. — Detta är den fattiges och
den lyttes läge;
behoven har tillfredsställts på olika sätt och
tillvaron har därigenom förlorat sin lockelse. Livet
syns oss meningslöst. Orsaken kan också vara
ett intellektuellt genomskådande av tillvarons
intighet.
Vi framhöll tidigare, att ritualen uppstår när
verkligheten inte räcker WI, när verkligheten icke
i sig själv kan motivera livsföringen. Detta är
det gemensamma draget för de båda ovannämnda
i övrigt mycket olika situationerna.
Handlingslivet förlamas i båda fallen; man kan
säga, att energierna inte når fram till
funktionsskiktet. När kompensationen uppträder, ger
verkligheten likväl något, även om det inte var det
som man helst ville ha. I sublimeringen bejakas
i väsentliga avseenden verkligheten. Även
rationaliseringen framstår på sitt sätt som ett
accepterande av verkligheten — låt vara att den står
på gränsen till ritualen. Genom ritualen lyfter
människan liksom Münchhausen sig själv i håret
upp ur verklighetens träsk. Genom kompensation
tillfredsställs behoven men ritualen förbereder
eller möjliggör ett spänningstillstånd. Ritualen är
en handlingsstimulans eller en stimulans till
livstro men inget mål för något behov.
Kompensationen ger ett resultat, medan ritualen är en
modus vivendi. Bakom ritualen finns alltid ett
fiktivt sammanhang mer eller mindre utformat.
Det är ytterst detta sammanhang som utgör
inspirationskällan. De handlingar, vilka betecknas
som ritual, har alltså uppgiften att upprätthålla
och stärka den bakomliggande fiktionen och
därigenom öppna en väg för energierna; ritualen
förmedlar kontakten med energierna, den frigör
dem och skapar spänning. I ritualen kan ingå mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
