Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1947 - Omvärderingskrisen, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 juni 1947
497
ment av kompensation men där finns alltid något
därutöver, och detta är det väsentliga. En rituell
handling har endast betydelse för utövaren. Den
hämtar hela sin mening från del sammanhang
den går tillbaka på.
Det psykologiska begreppet ritual
överensstämmer sålunda med det teologiska. Prästens
kult-handlingar vid altaret är i och för sig
meningslösa, men sedda i samband med bela religionen
får de sin mening. Även om en ritual saknar
objektiv signifikans, kan ju samma handling,
sedd ur en annan synpunkt, få en objektiv
mening. Rituellt motiveras en handling genom
anknytningen till det fiktiva sammanhanget.
Dessutom kan det finnas anknytningar till reella
sammanhang. Därför att arbetet blir en ritual
bortfaller icke övriga motiveringar. Man måste alltid
räkna med motiveringens komplexitet. En
handling kan dock vara enbart rituellt motiverad, dvs.
vara ritual.
Den rituella mekanismen framhäver
menings-skiktets roll som en särskild instans i
personligheten. Meningen gör sig tydligt gällande som en
självständig, reglerande funktion gentemot
energiskiktet. Så länge vi bara har att göra med
behoven och deras tillfredsställande, följer
meningen i allmänhet behoven såsom skuggan
föremålet. Meningen i varje handling, dess motivering,
kan ledas tillbaka till ett eller flera behov och
spelar alltså ingen självständig roll utan är endast
ett intellektuellt uttryck för behoven. Annorlunda
vid ritualen. Där är det meningen som får
energierna att åter fungera. Livet är meningslöst, heter
det — antingen därför att verkligheten stänger
alla vägar, eller därför alt individen inte anser
sig ha någon uppgift. Men om livet är
meningslöst — låt oss då ge det mening! Ett fiktivt
meningssammanhang skapas, och handlingslivet blir
mer eller mindre ett uttryck därför, alltså ritual.
Genom en sådan förändring inom meningsskiktet
fås behoven åter att fungera som energigivare åt
handlingslivet. Spänningen uppstår på nytt.
livstron återvänder.
Vi skall nu direkt på ett konkret exempel studera
ritualen. Exemplet hämtar vi från Ibsens drama
Vildanden. Där förekommer tre personer, vilka
var och en på sitt sätt försöker finna sig till rätta
med hjälp av ritual. Först har vi f.d. löjtnanten
Ekdal. som på grund av en lagöverträdelse
berövats sin ställning och sin förmögenhet. Vidare har
vi hans son Hjalmar, som även lider svårt under
del sociala och ekonomiska trycket. En tredje
person av intresse i detta sammanhang är f.d.
teolog Molvik. Psykologen i stycket är läkaren
Rel-ling, som i följande replikskifte analyserar de
förutnämnda personerna.
"Relling: Folk är sjuka nästan allihop, tyvärr.
Gregers: Och vilken kur använder ni då för Hjalmar?
R: Min vanliga. Jag ser till, att jag håller livslögnen uppe
i honom.
G: Livslögnen? Jag hörde inte riktigt —?
R: Jo, jag sa’ livslögnen. Livslögnen är den stimulerande
principen, ser ni.
G: Får jag fråga, vad det är för livslögn Hjalmar lider av?
R: Nej tack. Jag förråder inte sådana hemligheter till
kvacksalvare. Ni vore i stånd att fuska bort honom ändå
mera för mig. Men metoden är probat. Jag har använt den
på Molvik också. Honom har jag gjort ’demonisk’. Det var
nu den fontanellen, som jag måste sätta i nacken på
honom.
G: Är han inte demonisk då?
R: Vad fan vill det säga att vara demonisk? Det är ju
bara tokprat, som jag hittade på för att rädda livet i
honom. Hade jag inte gjort det, så hade det stackars
hederliga svinet dukat under för självförakt och förtvivlan
för många Herrans år sedan. Och gamle löjtnanten sen!
Men han har nu förstås hittat på kuren själv.
G: Löjtnant Ekdal? Vad är det med honom?
R: Ja, vad tycker ni om det, att han, björnjägaren, går
därinne på den mörka vinden och jagar kaniner? Det finns
inte lyckligare skytt i världen än den gamle mannen där,
när ban får härja där inne bland allt skräpet. De
fyra-fem förtorkade julgranarna, som han har gömt på, är för
honom detsamma som hela den stora friska
Höjdals-skogen. Tuppen och alla hönsen, det är storfågel i
furutopparna det. och kaninerna, som skuttar i väg efter
vindsgolvet, det är björnarna, som han tar en dust med.
han, den käcke friluftsgubben."
Man får senare veta vad slags ’ livslögn’’
Hjalmar Ekdal hade ingivits av doktor Relling.
Hjalmar stänger emellanåt in sig på sitt rum för
att sysselsätta sig med en uppfinning. Detta
omges med stor hemlighetsfullhet och han talar i
stora ord om vad han skall göra när uppfinningen
en gång är klar.
Vad som gör dessa tre människors fantasier till
mera än kompensation är att de genom sina
handlingar blir delaktiga i ett fiktivt sammanhang.
Hade löjtnant Ekdals "skog" på vinden varit
enbart en kompensation, en så god ersättning som
möjligt för den verkliga skogen, då hade den varit
en relativt isolerad företeelse i hans psykiska liv.
"Vindskogen" hade dä endast spelat rollen av
surrogat varje gång behovet att jaga uppstått. Nu
förhåller det sig i stället så. att arrangemangen
på vinden får betydelse för bela hans liv. De gör
det möjligt för honom att leva vidare. Jakten på
vinden blir en ritual som understryker ett fiktivt
sammanhang, nämligen att löjtnant Ekdal
fortfarande har sitt gamla värde, sin gamla livsform.
För sonen Hjalmar har arbetet med uppfinningen
samma betydelse, det utgör en ritual, som
bekräftar hans tillhörighet till ett speciellt
meningssammanhang. Han har en mission att fylla: han
är inte som andra, han står över vardagens
bekymmer. Den rituella innebörden bekräftas av
att sysslandet med uppfinningen aldrig leder till
något resultat, det är frågan om ett arbete, som
endast har psykologisk betydelse. Molviks
utsvävningar slutligen har genom doktor Relling fått en
speciell innebörd. De är tecken på "demonisk"
läggning, och därmed har de funktionen av en
ritual, som bekräftar ett stimulerande
meningssammanhang. Att vara demonisk blir för Molvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
