Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 7 juni 1947 - Omvärderingskrisen, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 juni 1947
499
farande mottaglig för spänningen men han
finner den inte längre i sitt arbete. Den som
däremot uppnått behovsmättnad i något avseende,
vill inte mer veta av motsvarande behovsobjekt.
På grundval av ovan påvisade förhållanden kan
samtliga värden uppdelas på två kategorier:
statiska värden och dynamiska värden. De
statiska värdena är underkastade aviditetens lag.
Varje värde som förändras genom behovsmättnad
är ett statiskt värde. Det är ursprungligen de
statiska värdena som vi eftertraktar men därunder
möter vi plötsligt ett dynamiskt värde, dvs. vi
upplever spänningen. Arbetaren lockas t.ex. först
att gripa sig an med arbetet för att få olika behov
tillfredsställda, statiska värden, men så upplever
han spänningen i arbetet, som därmed får även
ett dynamiskt värde.
Den sociala kontakten kan vara ett dynamiskt
värde, i den mån en människa har den verkan
på en annan att hon väcker spänning. Det sker
när umgänget blir en eggelse till att visa det bästa
av sig själv, varigenom självförverkligandet sätts
i förgrunden. Förhållandet mellan äkta makar
borde alltid vara ett dynamiskt värde. Att arbete
och hobby kan bli dynamiska värden har
framhållits i det föregående. Även njutandet av
konsten kan bli ett dynamiskt värde, allt efter som
upplevelserna innebär en självförverkligande
aktivitet. De fiktiva sammanhang, som alla former
av ideologier utgör, såsom religioner, politiska
åskådningar, moralföreställningar och
världsåskådningar av mer eller mindre personligt slag,
är givetvis i hög grad att anse som dynamiska
värden. Hit hör som vi har sett även ritualen.
Ideologierna intar en framskjuten plats bland de
dynamiska värdena. Ofta är någon form av
ideologi själva förutsättningen för att en människa
över huvud skall kunna uppleva spänningen.
Arbete som värde
Spänningen blir motivbildande endast då arbetet
är psykologiskt välanpassat och alltså tar
arbetarens förmåga i anspråk på ett sådant sätt, att
hans arbete får karaktären av skapande
utlösning. Arbetet blir då ett dynamiskt värde.
Huruvida ett arbete blir ett statiskt eller dynamiskt
värde beror helt på arbetaren. Många har t.ex.
svårt att förstå att ett arbete med maskiner kan
vara inspirerande. Men låt oss ta del av vad en
37-årig jordbruksarbetare skriver, vilken önskar
övergå till tekniken. "Jag har sedan barn haft’
ett stort intresse för maskiner av alla slag samt
motorer. Motorns monotona sång har för mig
alltid varit en ljuvlig musik. Jag vet de gånger —
det kanske låter barnsligt — när jag varit i
närheten av elgeneratorer, eller vid mitt arbete
använt elmotorer, jag lagt handen smekande på
den, som det varit en god vän."
En person som inte får användning för sina
olika resurser i sitt arbete kan ibland inte fast-
hållas av arbetets statiska värden. Detta gäller
särskilt när det finns någon utpräglad läggning
i annan riktning än det givna arbetet. Då är
många t.o.m. beredda att avstå från ett sådant
statiskt värde som den större lönen. Som exempel
härpå har jag i mitt material en affärsman, 33 år
gammal med familj. Efter studentexamen
önskade han komma in på K. Tekniska Högskolan men
förmåddes av fadern att gå in i dennes
grossist-firma. Det blev merkantil utbildning och sedan
en god position i familjeföretaget. Med åren
försvårades emellertid allt mera anpassningen till
det merkantila arbetet. "Oftast känner jag en
innerlig leda, ja, nästan avsky, för allt vad
affärsliv heter", skriver han. Efter mer än tio år som
affärsman finner han slutligen situationen
ohållbar och beslutar sig för att alldeles lägga om sitt
liv. Han vill äntligen följa sin natur och utbilda
sig till tekniker. Att detta kommer att medföra
uppoffringar är han medveten om men han blir
icke svarslös: "Ett yrke, om än sämre avlönat
men där man kan känna arbetets glädje, är ju
ändå att föredra framför ett arbete, för vilket
man ej har en gnutta intresse till övers." Vi ser
här hur arbetets dynamiska värde utan vidare
segrar över en statisk värdeladdning. Arbetet må
vara hur betydelsefullt som helst ur olika
synpunkter, saknas vad som gör det till ett
dynamiskt värde för individen, hjälper ingenting. Så
här skriver en 32-årig kvinna, som är port- och
telefonvakt på ett ålderdomshem: "Detta arbete
jag har nu tycker jag är så meningslöst. Fast jag
vet att jag behövs här känner jag mig
otillfredsställd. Jag vill uträtta något, göra något gott för
stackars människor, det finns så mycket elände i
världen. Jag tror att jag har
organisationsförmåga, kan ställa arbetet, det jag skött, så jag
fått ut det mesta möjliga både av tid och pengar.
Ibland värker det inom mig av verksamhetslust,
att få arbeta och att få leda andra."
Ännu skarpare blir kontrasten mellan arbetet
och läggningen när vi å ena sidan har
tempo-arbete och å andra sidan intresse och läggning
för ett arbete med människor. Som exempel
härpå skall nämnas en 40 år gammal
charkuteri-arbetare. Sitt sociala intresse har han visat genom
att sedan ett tjugotal år vara aktiv
fackföreningsman. Han önskar helt ägna sig åt något socialt
yrke och uttrycker sig på följande sätt: "Ni
kanske frågar Eder varför jag vill byta yrke vid den
åldern. Jag får då svara att det tempoarbete, som
är vid en modern fabrik, är så deprimerande att
det blir outhärdligt i längden, i synnerhet när
intresset för mera ’mänskligt’ arbete ligger mig
närmare."
Ibland påverkar det bristande dynamiska värdet
hos arbetet själva arbetsprestationen, så att
personen i fråga blir en dålig yrkesutövare, även om
begåvningen helt räcker till för uppgiften. Vi har
här det fallet att begåvningen visserligen ytligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
