Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 14 juni 1947 - Reluktometern, av S Bemert - Mikroprovning av järn och metaller, av C R - Röntgenmätning av tjockleken hos tunna metallöverdrag, av J T - En vidhäftningsmätare för ytbeläggningar, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3(524
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Provfixturer; överst med sluten magnetisk krets
och stegvis inställbart luftgap; därunder t.v. med sluten
magnetkrets men utan inställbar ansats; t.h. med öppen
magnetkrets.
hårdheten. Detta medger kvalitetsbestämningar med vida
större noggrannhet än vid mekanisk hårdhetsprovning.
S Bemert
Mikroprovning av järn och metaller. I allmänhet
bestämmes de mekaniska egenskaperna hos järn och metaller
på normalprover, t.ex. provstavar av en sådan storlek, att
verkan av lokala materialfel minskas och man över huvud
taget syftar till att bestämma ett medelvärde. Särskilt om
man önskar undersöka ett i något avseende heterogent
material, lämpar sig icke detta provningsförfarande. Skall
man t.ex. prova en svetsfog, erhåller man med normalprov
endast hållfasthetsvärdet för den svagaste delen av
tvärsnittet men inga upplysningar om materialets förändringar
genom svetsningen. I detta och liknande fall ger mikro-
Fig. 1. Mikroprovningsmaskin
monterad för avskärningsprov;
C skärhuvud, D skala för
belastningen, E inspänningsback,
F fjäderbroms, L rörlig hävarm,
M trepunktslagrad spegel, O
häv-armens centrum, R kalibrerad
fjäder.
provningsmaskinen väsentligt större möjligheter och har
därför kommit till stor användning. Provstyckena har
dimensioner, som är ca 0,1 av vanliga provstavars (0,001
i volym räknat) och möjliggör därför provtagning ur
mycket små stycken, nära ett brottställe, utefter tvärsnittet av
en svets eller spröd zon, nära en, utsegring osv.
Mikroprov-ningsmetoderna har särskilt utvecklats av P Chevenard.
Av fig. 1 framgår, att provstycket inspännes mellan en till
sina egenskaper känd fjäder och en. hävarm, som belastas
genom en elmotor. Fjäderns formförändring utgör ett
mått på den utövade kraften, under det att förlängningen
står i proportion till avståndet mellan fjädern och
hävarmen. Dessa utslag verkar på en optisk triangel och
registreras på en ljuskänslig plåt i ungefär 50-faldig förstoring
vid drag- och böjningsprov samt 140-faldig förstoring vid
avskärningsprov. Maskinen tillverkas i följande olika
utföranden, t.ex. för drag-, böjnings- och avskärningsförsök
på runda provstavar, dragförsök på tunna trådar och
fibrer, för krypgränsprovning av stål vid höga
temperaturer, för slagprov, för provning av dämpningar genom
registrering av den avtonande amplituden från en
torsionssvängning m.m. (R Montandon i Neue Ziiricher Ztg
22 jan. 1947). C R
Röntgenniätning av tjockleken hos tunna
nietallöver-drag. En ny metod att med röntgen bestämma tjockleken
på tunna överdrag av kristalliniskt material har nyligen
utarbetats. Den utrustning, som erfordras, är en
röntgen-finstrukturapparat med Geiger—Müllerkammare (Tekn. T.
1947 s. 217), vilka placeras på samma sida av provföremålet.
Då röntgenstrålarna passerar genom överdraget och
reflekteras till GM-röret, reduceras genom absorption
strålningsintensiteten vid den dubbla strålgenomgången i överdraget.
Dettas tjocklek kan så bestämmas ur den med GM-röret
uppmätta absorptionen. Med användning av reflekterad
strålning undvikes de svårigheter, som inställer sig vid
bestämning av små tjockleksdifferenser medelst
genomgående röntgenstrålning, då objektet är placerat mellan
röntgenröret och GM-röret. Om överdragets tjocklek är
mindre än 1 % av godstjockleken, kan genomlysningsmetoden
i allmänhet icke tydligt skilja mellan belagda och icke
belagda ytor.
Återstrålningsmetoden är en icke förstörande provmetod.
Dess mätområde sträcker sig från 10—5 till 10—2 cm.
Metoden kan användas vid tjockleksmätningar på såväl
metalliska som icke metalliska överdrag (t.ex. lackskikt), på
vilket grundmaterial som helst och även på överdrag med
flera lager av olika material. Den är användbar på såväl
små som stora ytor. Då metoden är snabb, kan den även
vara lämplig för rutinundersökningar (H FMEDMAN & L S
Bibks i Rev. Sci. Instr. mars 1946). J T
En vidhäftningsmätare för ytbeläggningar har
utarbetats av Bell Telephone Laboratories i USA. Apparaten,
fig. 1, som är så liten att man lätt kan hålla den i ena
handen mäter organiska ytbeläggningars
häftningsför-måga vid underlaget genom att bestämma den kraft,
varmed ett skrapverktyg måste tryckas vinkelrätt mot ytan för
att beläggningen skall rivas upp så att underlaget blottas.
Själva skrapverktyget, som består av en 1,6 mm tjock,
rund stålskiva med en diameter av 6,5 mm och med
kanterna något avrundade, sitter i ändan på ett cylindriskt skaft,
som är fritt rörligt i en på utsidan gängad hylsa. Utanpå
denna är skruvad en annan hylsa, som innehåller en
fjäder, vilken trycker verktyget mot underlaget. Trycket blir
större ju längre den yttre hylsan skruvas på den inre. Den
genom hylslocket utstickande delen av skaftet kan sålunda
förses med en skala, som anger trycket. Fotstycket
av-apparaten har två rullar, på vilka verktyget kan föras över
underlaget. Mätaren graderas under jämförelse med en
standardapparat genom prov på olika karakteristiska
ytbeläggningar.
Då mätaren används ställs den först in för minsta tryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
