Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 9 augusti 1947 - Kungörelser, av R S - Insänt: Energi, massa och materiens struktur, av Bengt Oom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 augusti 1947
591
Kungörelser
Svensk Författningssamling
162 25/4 Ändring i vissa delar av stadgan den 18
december 1942 (nr 987) om tentamina och
examina vid de tekniska högskolorna.
174 2/5 Investeringsfonder (byggnader, gruvor m.m.).
183 16/5 Lag om ändrad lydelse av § 2 lagen den
3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar
(fr.o.m. 1/7 1947).
199 16/5 Lag om fortsatt giltighet av lagen den 12
december 1941 (nr 925) om reglering av
förbrukningen av elkraft och gas.
222 21/4 Indelning i bostadskostnadsgrupper jämlikt
lagen om folkpensionering.
233 6/6 Lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr
189) om expropriation (bl.a. linbana,
oljeledning, luftfart).
250 13/6 Förberedande åtgärder för reglering av
förbrukningen av elkraft.
261 20/6 Lag om återställande i vissa fall av rätt till
patent, mönster eller varumärke m.m. (gäller
fr.o.m. 1/7 1947).
286 30/6 Ändring i kungörelsen den 30 juni 1943 (nr
530) om statsbidrag till vissa väg- och
flott-ledsbyggnader m.m. (gäller fr.o.m. 1/7 1947).
Industrikomniissionens Meddelanden
350 2/6 Ändrade bestämmelser för tilldelning av lin-
olja till förbrukare (höjning fr.o.m. 22/5 1947
för vissa arbeten; tabell över behandlingssätt).
351 29/5 Ändrade bestämmelser om beslag på vissa
hartser (fr.o.m. 1/6 1947 250 kg per köpare
och kalendermånad).
352 25/6 Fortsatt förtursrätt vid leverans av viss bygg-
nadsmateriel (värmeledningspannor, spisar,
— radiatorer, gäller fr.o.m. 1/9 1947).
353 20/6 Ändring av standardfärgerna för ovanläder
m.m. (ej leverans före 1/11 1947). R S
Insänt
Energi, massa och materiens struktur
En av den moderna fysikens fundamentalsatser är lagen
om massans och energins ekvivalens. Den kan skrivas
E = m-c2 (1)
där mc= massan i g,
E = den med massan m ekvivalenta energin i erg,
c = ljushastigheten = 3 • 1010 cm/s.
1 g materia motsvarar således en energimängd av 9 * 1020
erg eller 2,5 • 107 kWh eller 2 • 1010 kcal.
Länge utgjorde ovanstående samband endast ett teoretiskt
kuriosum, ty man visste ingen väg att praktiskt förvandla
materia till energi eller energi till materia. Detta i sin tur
bottnade givetvis i, att man över huvud icke visste vad
materia i själva verket var.
Det blev den praktiska delen av problemet, som först
löstes, ty genom upptäckten av urankärnans klyvning,
vilken kunde fås att förlöpa som en kedjereaktion, fick
man en möjlighet att omvandla materia i energi, fast man
inte visste hur det egentligen tillgick. I den dag som är,
vet man fortfarande icke, hur övergången från materia
till energi sker.
Enligt modern uppfattning är materien uppbyggd av tre
slags "elementarpartiklar", neutroner, protoner och
elektroner. Det är således dessa, som i sista hand är bärare av
massan, dvs. energin. Problemet kan således föras tillbaka
till följande frågeställning: vad är en elementarpartikels
massa och hur övergår denna massa i energi, eller
skarpare formulerat, vad är en elementarpartikel och hur
övergår elementarpartikeln i energi?
Ingendera av dessa frågor är den moderna fysiken i stånd
att besvara. De enda konkreta föreställningar, som man
har om elementarpartiklarna, berör deras yttre habitus.
Sålunda tänker man sig, att de har en bestämd
verknings-radie (t.ex. vid stöt) och en bestämd massa. Vågmekanikens
amplitudfunktion utgör nämligen endast ett mått på
sannolikheten att finna dem inom ett visst område av rummet.
Elektronens radie anses vara ca 10—13 cm och dess massa
9,11 • 10—3 g, medan protonens radie är ca 10—12 cm och
massa 1,67 * 10—24 g. Neutronens radie och massa är
ungefär lika stora som protonens.
Det är givet, att med en dylik teori om materien som
diskreta partiklar i ett absolut tomrum (man har ju
avskaffat etern!) är övergången från massa till energi
oförklarlig.
I det följande vill jag ge en tänkbar förklaring till
begreppet massa och en bild av hur övergången från massa
till energi (och vice versa) kan tänkas ske. Det är alltså
ingen till sina detaljer färdig teori, jag ämnar framlägga,
utan endast ett uppslag för fackmännen att arbeta vidare
på — eller förkasta.
Vid penetreringen av detta problem är det lämpligt att
särskilja tre olika fall, där begreppet massa uppträder,
och behandla dem var för sig.
1. Elementarpartiklarnas vilomassa.
2. Elementarpartiklarnas massökning vid rörelse.
En kropps massa är beroende av kroppens rörelsetillstånd
enlist sambandet
ms =
m0
(2)
\’l — v2lc2
där m0 <= vilomassan i g,
mv = kroppens massa i g vid hastigheten v cm/s,
c = ljushastigheten = 3 ’ 1010 cm/s.
3. Elementarpartiklarnas massdefekt då två eller flera
elementarpartiklar förenas till atomkärnor.
Sammansatta partiklars massökning vid rörelse är analog
med elementarpartiklarnas.
Klarläggande av fall 3. ger även svaret på den hittills
dunkla frågan rörande vilka krafter, som sammanhåller
atomkärnorna. Såväl atomkärnkrafternas som
radioaktivitetens problem skall därför beröras i detta sammanhang.
Det är lämpligt att försöka klarlägga ovanstående tre fall
i tur och ordning och således börja med det grundläggande
spörsmålet rörande elementarpartiklarnas natur. Vi
återkommer således till frågan: vad är en elementarpartikel
och hur skall man tänka sig mekanismen, när
elementarpartikeln förintas under frigörande av en viss
energimängd, dvs. under uträttande av en viss arbetsmängd?
Låt oss för ett ögonblick försöka jämföra en
elementarpartikel med en fullständigt tom behållare nedsänk djupt
under havsytan. Behållaren representerar den potentiella
energimängden p ’ v, om p i= vattnets tryck på behållaren
och v i= behållarens volym. Denna energimängd motsvarar
enligt (1) en viss mängd massa. Brister behållaren,
uträttar det omgivande vattnet arbetsmängden p’ v, dvs.
behållarens potentiella energi och därmed dess massa
försvinner.
Denna bild kan, som vi skall se, användas för att
klarlägga elementarpartiklarnas natur. Vi behöver nämligen
endast tänka oss vattnet ersatt av en eter med högt absolut
(inre) tryck, i vilken hålrum kan uppstå, och att dessa
hålrum utgör elementarpartiklarna.
En dylik tankegång kanske kan förefalla en smula djärv,
icke minst därför att eterteorier ej längre är på modet. I
och med uppställandet av Einsteins relativitetsteori
avskaffades etern såsom varande "onödig" för beskrivning
av naturfenomenen. Men enligt min mening tål den saken
att diskuteras en smula. Hur skall man t.ex. tänka sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
