Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 16 augusti 1947 - Filmen rationaliserar den industriella utbildningen, av Gunnar Dyhlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 8. Ljusbild spar tid för läraren — rita figuren på
svarta tavlan tar 7 min, att visa ljusbilden 1 s.
Fig. 9. Den rörliga teckningen gör det möjligt att
successivt införa åskådaren i ett förlopp eller att bygga upp ett
övertygande bevis — ocli detta på kortare tid än med
andra hjälpmedel.
Fig. 10. Tecknad film är särskilt lämpad att hjälpa den
otränade hjärnan att fatta förlopp, som ögat ej kan urskilja.
Man bör också göra klart för sig den skillnad,
som råder i fråga om framställning av film för
underhållning på biograferna och film för
undervisning. Den senare skall visa hur något utföres
den förra att något händer. Därav följer att
undervisningsfilmen bl.a. måste ha ett mycket lugnt
tempo, som ger möjlighet till ett aktivt,
analyserande bildbetraktande.
Filmlektion är ej någon biografföreställning
Men det räcker ingalunda med att framställa
en film. Den skall även förevisas, eller rättare sagt
utnyttjas. För sitt ändamål får en
undervisningsfilm icke presenteras på samma sätt som en film
under en biografföreställning.
En "filmlektion" skall i regel genomföras så att
filmen visas i småportioner, som sedan
kommenteras av läraren och utnyttjas genom frågor och
diskussion. Självfallet bör läraren före visning av
ett filmavsnitt förbereda eleverna på
filminnehållet. Filmen repeteras erforderligt antal gånger. För
kommentaren av filminnehållet har läraren en
utomordentlig hjälp av vanliga ljusbilder
(bildband) över de viktigaste avsnitten i filmen.
En god undervisningsfilm innehåller så
koncentrerad kunskap, att det i många fall räcker att
visa ett filmavsnitt på ca 5 min åt gången. Idealet
är sedan att direkt kunna övergå till praktisk
till-lämpning av det visade. Om någonstans torde väl
en dylik idealisk undervisningsgång vara möjlig
vid yrkesskolorna, där teori och praktik ske "vägg
om vägg".
Finns det nu några bärande skäl för att ta
filmens utnyttjande i yrkesundervisningen på
allvar? Ja, helt säkert. För det första har vår tids
ungdom filmintresse och filmsinne och det torde
väl vara en riktig åtgärd att utnyttja detta intresse
för nyttig utbildning och till ungdomens eget
bästa. För det andra är det inte bara i skolorna
— lägre och högre — som undervisningen kan
rationaliseras med filmens och ljusbildens hjälp.
Mycket av fortbildningen inom näringslivet sker
ju genom föredrag inom de organisationer, som
bildats för att främja den praktiska
verksamheten. Även för dessa föredragshållare gäller att
auditoriet inte blott skall få en viss behållning av
föredraget utan även en stimulans till nya tag.
Detta kan ej ske, om föredraget är illa planerat
och framfört. Det räcker ej att auditoriet förstår
att föredragshållaren besitter kunskaper, åhörarna
måste också få ut något av föredraget.
De flesta samhällsmedlemmar i ledande ställning
bli i mindre eller högre grad, av intresse eller
tvång, föredragshållare eller lärare. Den "skola
för vuxna", där nyssnämnda lärarkrafter komma
att verka, har så högt kvalificerade elever, att man
måste ställa mycket höga krav på lärarnas
pedagogiska skicklighet. Dessutom får man icke
glömma, att elevernas tid är för dyrbar för att slösas
bort på föredrag, som icke ge något. Detta för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
