Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 30 augusti 1947 - Behövs ingenjören i politiken? av Oskar Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 augusti 19A7
037
Behövs ingenjören i politiken?
o
Civilingeniör Oskar Åkerman, Stockholm
När det gäller att gripa sig an med frågan
ingenjörerna och politiken fastnar man redan i
portföret. Vad menar vi med politik? Jag tror det
är klokt att bortse från alla djupsinniga
vetenskapliga tolkningar och stanna vid vad vi i
dagligt tal mena med politik och politisk
verksamhet. Redan här skola vi finna att det inrymmes
en mångfald olika begrepp och uppfattningar.
I)et skulle emellertid föra alldeles för långt att
söka bena upp detta problem och jag vill därför
begränsa mig till att tala om den politiska
verksamhet som bedrives inom vårt
parlamentariskdemokratiska styrelsesystem framför allt i
kommunerna men också i riksdagen.
Som bekant är det de efter partipolitiska
styrkeförhållanden sammansatta lekmannainstanserna
som ha de slutliga avgörandena i det offentliga
livets beslutande organ. I kommunstyrelser och i
riksdagen framlägga de sakkunniga sina
utredningar och förslag men det är de folkvalda
lek-mannarepresentanterna som fälla de slutliga
avgörandena. Det är alltför vanligt att det bland
ingenjörerna rynkas på näsan åt just denna
slutfas i de samhälleliga frågornas avgörande. Och
det är ur vissa synpunkter inte så underligt om
också högst beklagligt.
Ingenjören är trots sitt vrke oftast ytterst
konservativ i sin inställning till frågor som ligga
utanför det rent tekniska. På detta sitt speciella
gebit vill han däremot gärna rida på
framåtskridandets första vågkam. Här vill han se framåt,
vara föregångare och ledare. Men det blir också
ofta på bekostnad av andra yttringar av vårt
samhällsliv. Redan yrkesvalet bär tecken av
denna begränsning. Ingenjörsutbildningen utelämnar
på ett otidsenligt sätt den mänskliga faktorn.
Teknologen ägnar sin studietid så uteslutande åt
tekniken och får inte som exempelvis
handels-högskoliten språk och samhällsstruktur på sitt
schema.
Jag nämnde yrkesvalet och menar därmed att
den blivande ingenjören lockas in på sin bana
av intresse för tekniska spörsmål och
problemställningar och tvingas inte under
utbildningstiden att göra utblickar över andra fält av den
mänskliga verksamheten. Han tror, och
sannerligen studietiden tar honom ur den villfarelsen,
att bara han behärskar de tekniska disciplinerna
så är allt väl beställt och han redo att fullgott
62.007.2 : 321
fylla sin plats i samhället. Men utvecklingen i
vårt land har gått förbi denna punkt. Nu fordras
det mycket mera av den enskilde. Han måste
kunna se de samhälleliga sammanhangen och
måste i sitt arbete ta hänsyn till en rad andra
faktorer, framför allt den rent mänskliga.
Här möter oss nog en av de djupast liggande
orsakerna till ingenjörernas motvilja mot den
politiska verksamheten. Men också en annan är
påtaglig. Medan övriga högskolor lia en livligt
florerande seminarieverksamhet är denna vid de
tekniska högskolorna förkrympt. Även om en
förbättring härvidlag må ha inträtt så ha dock
de ingenjörsårgångar som i dag skulle kunna
göra en vägande politisk insats inte kommit i
åtnjutande därav. Ingenjörerna äro därför benägna
att låta sin ovana vid offentligt framträdande
och sin bristande träning i talekonsten förmå dem
att endast i trängande nödläge delge sina åsikter
hur riktiga och välgrundade de än må vara.
Tvingad exempelvis till förhandlingsbordet sitter
han ofta stum som en fisk om man också kan se
hur han lider under trycket av osakliga argument
som han äger kunskap nog att effektivt bemöta
men knappast äger förmåga att kläda i
övertygande ord. Hans nödtvungna inlägg bli
korthuggna och färglösa och förlora sin kraft mot
debatt van a motståndare.
Det finns också en annan synpunkt som hos
ingenjören kraftigt bidrar till att hålla honom
utanför det politiska arbetet. Van att med
räknestickan i hand söka exakta lösningar byggda på
ovedersägliga fakta bär det honom emot att i de
täta vildsnåren av ovidkommande ting ur den
politiska debatten sovra ut det som har positivt
värde. Att ur timslånga debatter om ofta
oväsentliga detaljer finna ett tillfredsställande
arbetsresultat bär honom mera emot än de flesta. Och
sådant är dock det politiska livet, och ur det
födas om ock med stor möda de beslut som skola
forma vårt samhälle, dess innevånares framtid
och lycka. Här äro vi vid den springande
punkten i resonemanget. Hur man än vill se saken så
är det just de partipolitiska lekmannainstanserna
som i sista hand bestämma utformningen av det
samhälle där ingenjörerna skola verka.
Skall då ingenjören ställa sig utanför detta
slutliga samhällsskapande arbete? Skall han nöja sig
med att i de sakliga förberedande instanserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
