Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 6 september 1947 - Belastning och ledartemperatur hos luftledningar, av Lr - Luftbössa för lindragning, av B R - Plattform för arbete på högfrekvensspärrar, av B R - Apparat för rötskadeundersökningar på trästolpar, av BR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 september i 9 Al
(563
Fig. 2. Högsta
till-Idtna belastnings-ström vid en
temperaturstegring av
40° C (utan vind);
1 hålkopparlina,
2 normal
koppar-lina.
ledningsförmågan. För att kontrollera diagrammets
allmängiltighet har ett flertal olika mätresultat bearbetats
teoretiskt enligt ovanstående, varvid mycket god
överensstämmelse erhållits med de uppmätta
temperaturstegringarna.
För att bestämma deni termiska belasningsförmågan
måste man först veta vilken högsta temperatur man kan
tillåta på ledarna. En temperatur på upp till + 40°C för
koppar och + 50°C för aluminium medför inga
förändringar i materialet ens vid kontinuerlig belastning året
runt. Vid högre temperatur, som står på längre tid,
erhålles en hållfasthetsförsämring hos ledaren. I praktiken
uppträder den maximala temperaturen endast under
kortare tidsperioder, och man kan därför räkna med en
högsta tillåten ledartemperatur av + 70°C för ledare av
hårddragen koppar och + 80°C för aluminium. Med hjälp av
dessa värden och den ovan givna formeln kan man
beräkna den högsta tillåtna belastningsströmmen vid olika
lufttemperatur. Härvid försummas, att ledaren ibland
utsättes för direkt solbestrålning, eftersom försök visat, att
denna inverkar endast obetydligt höjande på
ledartempe-raturen.
För praktiken är det lämpligt att på ovan angivet sätt
upprätta belastningskurvor för resp. ledare som funktion
av yttertemperaturen. Man har härvid en extra
säkerhetsmarginal på grund av att vindens inverkan försummats.
Man kan nämligen alltid räkna med en minsta
vindhastighet på 0,5—0,6 m/s. Denna nedsätter ledarens
temperaturstegring med minst 15 à 20 % (mera vid mindre
le-dararea). Fig. 2 visar en belastningskurva för kopparlinor
med en antagen temperaturstegring på 40°C, dvs. närmast
gällande för en yttertemperatur av -f 30°C (H Ludwig
i SEV Bull. 1947 h. 3). Lr
Luftbössa för lindragning. Kentucky Edison Co. har vid
sina kraftledningsbyggen använt följande metod för
lindragning över djupa, skogbeväxta raviner. Man använder
ett slags luftbössa och skjuter därmed en lätt lina över
den svårfi amkomliga passagen. Med linan framdras
sedan en stålwire, som i sin tur användes för uppdragning
av kraftledningslinan. Själva bössan består av ett 3—4 m
långt 1" rör. Detta anslutes till en luftbehållare om ca
500 1 volym, som före ultransporten till arbetsplatsen
laddas upp till ett tryck av ca 20 kp/cnr. Projektilen, som är
17 cm lång, är gjord av stål. I bakänden har den ett par
krokar, som slår ut, när projektilen lämnar loppet och
därvid uppfångar och drar med sig linan, som i förväg
gillras upp med en ögla omedelbart framför mynningen.
När projektilen skall sändas i väg, öppnas en ventil så att
luft från behållaren strömmar in i loppet.
Med denna anordning brukar man kunna skicka i väg
linan ca 300 m. Vid större avstånd kan man ibland skjuta
från bägge håll och sedan knyta ihop linorna. Företaget
beräknar att metoden inbesparar ca 10 dagsverken på varje
spann, där den tillämpas (Electr. World 1946 h. 11). BR
Plattform för arbete på högfrekvensspärrar. För att
komma åt att utföra arbeten på högfrekvensspärrarna i
200 kV ställverken, exempelvis om spärrarna skall
om-justeras för annat frekvensområde, använder ett
amerikanskt kraftföretag en plattform, som hänges upp i
stroppar i linan på ömse sidor 0111 spärren nära stolpen.
Från stolpen lägges en planka ut till plattformen. Tidigare
förfaringssätt att arbeta från en utriggad balk, från stegar
o.d. har visat sig riskabla (Electr. World 1945 h. 11). BR
Apparat tor rötskadeundersökningar på trästolpar.
Vid Washington State College har man i samarbete med
ett större kraftföretag utexperimenterat en behändig
apparat för rötskadeundersökningar på trästolpledningar. Den
fastspännes på stolpen, varefter man genom att vrida på en
vev driver in ett borr i stolpen. Härvid registreras på ett
diagram det vridmoment, som överföres på borret. När träet är
friskt, fordras ett större moment än om det börjat murkna.
Diagrammet ger på så sätt direkt besked om träets tillstånd
i olika skikt av stolpen. Genom jämförelse med diagram
från nya stolpar erhålles ett kvantitativt mått på
röt-skadornas omfattning. Ett prov med den nya apparaten
uppges ta en tid av ca tio minuter. Som speciell fördel
framhålles, att provningsresultatet blir oberoende av
erfarenheten och skickligheten hos den som utför
provningen. Fig. 1 visar apparaten i användning och fig. 2 ett
diagram upptaget på en stolpe med rötskadad kärna (Electr.
World 1946 h. 1). BR
Fig. 1. Provningsapparaten i användning.
Fir/. 2. Diagram från rötskadeprov på en stolpe med
marken kärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
