Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 13 september 1947 - Organisk-kemisk nomenklatur, av Lorentz Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 september 19 AJ
667
relser mellan olika föreningar. Då avsikten med
Genève-nomenklaturen var att skapa en strängt
logisk registernomenklatur, lades naturligt nog
huvudvikten vid att skapa förutsättningar för
sådana benämningar, att den kemiska
konstitutionen hos organiska föreningar så fullständigt som
möjligt kom till uttryck, med åsidosättande av
korta och ur uttalssynpunkt lämpliga namn.
Genève-nomenklaturen blev i huvudsak endast
genomarbetad för alifatiska föreningar. För
cykliska föreningar och i synnerhet hetero
cykliska föreningar gåvos endast vissa
antydningar till en nomenklatur och detta endast för de
mera enkla föreningarna av nämnda serie.
Intressant är härvid att se, att den tyska benämningen
benzol, som var en väl inarbetad benämning vid
denna tidpunkt, ansågs olämplig på grund av att
den innehöll den för alkoholer tilldelade ändelsen
~ol och därför ersattes med benämningen benzen.
Avsikten var att ytterligare konferenser skulle
inkallas för att vidare utbilda den nva
nomenklaturen. Så blev dock icke fallet, förmodligen
som följd av den kritik Genève-nomenklaturen på
ett tidigt stadium blev utsatt för.
Genève-nomenklaturen har ej heller fyllt sin egentliga uppgift,
då den icke blivit införd som registernomenklatur
ens för alifatiska föreningar.
Sedermera eliminerades i stort sett behovet av
en officiell registernomenklatur dels genom
Beil-steins "Handbuch", som började utkomma i en
ny upplaga år 1918 och i hög grad underlättade
bibliografiska efterforskningar dels genom
införandet resp. utbyggandet av det först av M M
Richter år 1884 använda formelregistret, som nu
är i bruk i ett antal kemiska tidskrifter, bl.a.
Chemical Abstracts och Chemisches Zentralblatt. Icke
desto mindre har Genève-nomenklaturen verkat i
hög grad befrämjande på utvecklingen av
nomenklaturen inom den organiska kemin. Den har
även för många föreningsklasser, i synnerhet de
omättade föreningarna, över huvud taget
möjliggjort lämpliga benämningar. I många fall är
Genève-nomenklaturen däremot mindre bekväm
att använda än andra beteckningssätt. Tack vare
att klassificeringen av organiska föreningen i
Beilstein är baserad på Genève-nomenklaturen
har denna fått en allmän spridning. I Beilstein
och även i andra handböcker ha Genève-namn
dock icke använts enbart, utan med tillägg av
vanliga benämningar.
Utvecklingen av den organiska kemin fortskred
emellertid i hastigt tempo och nödvändiggjorde
en revision och utbyggnad av
Genève-nomenklaturen. På ett sammanträde i Paris år 1911
framlade tysken P Jacobson vissa teser om
målsättningen för en revision av den organisk-kemiska
nomenklaturen. Dessa teser gingo i huvudsak ut
på att avstånd skulle tas från en genomgripande
reformering av nomenklaturen. Strävandena att
förbättra denna skulle i stället rikta sig på att
utrensa olämpliga förslag samt uppställa
lämpliga förslag i sådana fall då förekommande
benämningar leda till missförstånd. En viss
kontroll av nomenklaturen borde även ske av
redaktionerna för de stora tidskrifterna. Jacobson
föreslog även att ett internationellt utskott skulle
tillsättas, till vilket författarna kunde vända sig
beträffande nomenklaturfrågor inom organisk
kemi. Efter dessa principer skulle en systematisk
revision och utbyggnad av den bestående
nomenklaturen för hela den organiska kemin ske.
Under flera år prövades de av olika nationella
kemiska sammanslutningar inlämnade förslagen
och till september 1914 planerades en konferens,
inför vilken det av Jacobson förberedda
materialet skulle framläggas. Emellertid grusades dessa
strävanden till internationellt samarbete genom
det första världskriget. Vid dettas slut bildades,
med uteslutning av Centralmakterna, "Union
in-ternationale de chimie puré et appliquée" (i det
följande kallad Internationella Kemiunionen eller
endast Unionen). Denna sammanslutning upptog
även på sitt program en revision och utbyggnad
av den bestående nomenklaturen och tillsatte en
kommission för detta ändamål. På förslag av Sir
William Pope bildades år 1922 en kommitté med
uppgift att utarbeta förslag till organisk-kemisk
nomenklatur. Holländaren A F Holleman blev
president för kommittén (han avlöstes år 1934 av
P E Verkade), som i övrigt bestod av delegerade
från de stora kemiska tidskrifterna. Från tysk
sida upptogs nomenklaturfrågan av Deutsche
Chemische Gesellschaft, som år 1924 tillsatte en
tysk nomenklaturkommission med uppgift att
handlägga omstridda nomenklaturfrågor och
förbereda ett senare internationellt samarbete. Denna
kommission, med R Willstätter i spetsen, var
uppdelad i en organisk och en oorganisk sektion.
Det organisk-kemiska nomenklaturproblemet
bearbetades sålunda från två skilda fronter. Ett
visst inofficiellt samarbete etablerades dock.
Tyskland blev år 1930 medlem av Unionen och
Beilstein-redaktören B Prager blev då medlem av
kommittén. Denna framlade år 1927 på
konferensen i Warszawa ett förslag till
organisk-kemisk nomenklatur. På konferensen i Haag 1928
ändrades förslaget på enstaka punkter, och denna
s.k. "definitiva rapport" antogs enhälligt på en
konferens i Liége 1930. Den har publicerats i
olika tidskrifter, i två fall med kommentarer"’3.
På de efterföljande konferenserna i Luzern 1930
och Rom 1938 företogs ett par kompletteringar5
men inga ändringar. Dessa kompletteringar
gällde reglerna 34 och 49 i den definitiva rapporten,
som inalles innehåller 68 regler för benämningar
av organiska föreningar.
Bland medlemmarna av Unionens
nomenklaturkommitté var amerikanen A M Patterson, som i
samband med utarbetandet av register för
Chemical Abstracts under många år ingående syssel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
