Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 13 september 1947 - Organisk-kemisk nomenklatur, av Lorentz Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>668
TEKNISK TIDSKRIFT
satt sig med nomenklaturfrågor, särskilt för
cykliska system, och härvid gjort mycket
omfattande jämförelser mellan benämningar och
numreringar av cykliska ringsystem6’7-8. År 1936 voro
inte mindre än 27 länder, däribland Sverige,
representerade i Unionen. I)en utgjorde alltså en
synnerligen representativ församling och dess beslut
synas därför vara värda allt beaktande.
Ijiége-nomenk lat uren ur svensk synpunkt
Vid studium av de vid konferensen i Liége
antagna nomenklaturreglerna ser man att samma
principer anlagts på nomenklaturproblemet som
tidigare. Sålunda framhålles i den "definitiva
rapporten"* inledningsvis fördelen med att samma
förening kan benämnas på olika sätt. Avstånd
har även tagits från försök att införa mera
genomgående förändringar i terminologin. I stället har
eftersträvats att i görligaste mån bibehålla
bestående bruk (regel /), dock med förenkling och
utrensning av mindre lämpliga benämningar.
Liége-nomenklaturen är baserad på
Genève-nomenklaturen men innehåller i jämförelse med
denna en hel del viktiga ändringar och tillägg.
Som torde framgå av det anförda, har avsikten
icke varit att skapa någon officiell
registernomenklatur i likhet med Genève-nomenklaturen. En
viss oklarhet synes vidlåda reglerna, enär dessa
baseras på den i regel 1 uttalade principen: "Så
få ändringar som möjligt skola göras i den
allmänt antagna terminologin", och en viss
tveksamhet kan uppstå om innebörden av uttrycket
"allmänt antagna". Med den målsättning, som
föresvävat nomenklaturkommittén i dess arbete,
torde det dock knappast varit möjligt att ingå på
en närmare precisering.
I motsats till Genève-nomenklaturen berör
Liége-nomenklaturen hela området för organisk kemi,
evad det gäller föreningar med känd konstitution
(jfr regel 2). Cykliska ringsystem, och särskilt då
mera komplicerade sådana, ha dock icke blivit
behandlade på något mera ingående sätt. I stället
hänvisas till en under utarbetande varande
katalog, innehållande cykliska system med deras
numreringar både enligt tidigare existerande system
och enligt Pattersons system (regel 68). Denna
katalog, "The Ring Index"8, föreligger nu färdig
och innehåller alla intill år 1939 beskrivna
ring-system. Nomenklaturkommittén gör den
välbehövliga rekommendationen att införa étt schema
över numreringen i början av varje artikel för
att undvika missförstånd genom de olika i bruk
varande numreringssätten för cykliska system.
Beträffande de heterocykliska ringsystemen
innehåller Liége-nomenklaturen den viktiga regeln, att
heteroatomer, som förekomma i ringsystem, ges
* Den följande framställningen grundar sig på den amerikanska
versionen med kommentarer av Patterson3. För ändelser (suffix)
ha de i svenskt språkbruk möjliga formerna använts. I vissa fall
lia även de engelska formerna anförts; detta har då särskilt påpekats.
benämningar, som sluta på ändelsen a (oxa, tia,
aza), vilken ändelse bortfaller framför en
efterföljande vokal, och att namnen på heterocykliska
föreningar kunna bildas genom att man före
namnen på motsvarande homocykliska
föreningar sätter heteroatomens namn med ändelsen a
och med beteckning av ställningen. (Exempelvis:
2,7,9-triazafenantren, azacyklohexan,
1,4-diaza-cyklohexan; i stället för de två senare
beteckningarna användas givetvis hellre de välkända
namnen piperidin resp. piperazin.) Som
framhålles i kommentaren har regel 16, i vilken
ovannämnda beteckningssätt föreslås, fått en mindre
lämplig avfattning. Senare delen av regel 16 synes
nämligen tyda på att för heterocykliska
föreningar endast skola tillåtas allmänt antagna
namn (trivialnamn) sàmt namn, vilka bildas
enligt den omnämnda regeln. Som framhålles i
kommentaren kunna vissa andra metoder att
benämna heterocykliska föreningar icke gärna
undertryckas (ex. antrapyrrol, naftopyridin). I detta
hänseende har regel 16 fått en lämpligare
avfattning i den tyska versionen av den "definitiva
rapporten"4. Den angivna regeln har i
Liége-nomenklaturen endast omnämnts i samband med
ringsystem. Den har emellertid även visat sig lämplig
vid benämningar av åtminstone mera
komplicerade öppna kedjor, i vilka heteroatomer förekomma.
En annan viktig skillnad gentemot
Genève-nomenklaturen uppvisar Liége-nomenklaturen
då det gäller benämningar av karbonsyror och
karbonsyraderivat. Ursprungligen var
nomenklaturkommittén av den uppfattningen, att
kar-boxvlgruppen i motsats till vad fallet är i
Genève-nomenklaturen borde betraktas som substituent.
Denna inställning mötte kritik från olika håll,
främst av Grignard, och efter mycket ingående
diskussioner enades man om en kompromiss, som
kommit till uttryck i regel 29 (och övriga regler,
som avse karbonsyraderivat). Enligt denna regel
bibehålles Genève-nomenklaturen för
karbonsyror. I de fall där denna nomenklatur är
olämplig betraktas emellertid karboxylgruppen soin
substituent och namnet bildas genom tillägg av
suffixet kcirbonsyra till namnet på kolvätet.
Numreringarna i dessa båda system bli olika, vilket
måste uppmärksammas då det gäller övergång
från ett system till ett annat. Exempel: 4CH;i —
— 3CH2 —2CHe —"COOH (butansyra enligt
Genève-nomenklaturen) = 3CH,3 —aCH2 — 1CHa —
— COOH (1-propankarbonsyra enligt
"karbon-syra"-nomenklaturen). Förutom dessa båda
möjligheter att benämna karbonsyror
(karbonsyraderivat) tillkomma genom regel 1 vissa allmänt
använda trivialnamn på dessa föreningar.
En strävan hos nomenklaturkommittén har varit
att i görligaste mån ge sådana ändelser (suffix)
åt de olika föreningarna, att den kemiska
funktionen entydigt framgår, eller i vissa fall ändra
ändelserna så att de icke ge uttryck för kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>