Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 27 september 1947 - Berättelse över Stockholms Vattenledningsverks verksamhet under år 1946, av A:dt - Beräkning av ramar och bågar enligt primärmomentmetoden, av Åke Holmberg - Kort översikt över betongens allmänna egenskaper, av Bo Bouvin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 september 1947
(>721
Berättelse över Stockholms Vattenledningsverks
verksamhet under år 1946, Stockholms Stads
Industriverksstyrelse, Stockholm 1947. 17 s., 5 bil.
Stockholms Stads Industriverksstyrelses
verksamhetsberättelse över Vattenledningsverket för år 1946 visar samma
utveckling av vattenförbrukningen i Stockholm som i
landets övriga städer. Stockholm redovisar en ökning av ca
10 % jämfört med föregående år. Av tabeller och diagram
framgår bl.a. att medeltalet av vattenförbrukningen per
person och dygn är 257 1, vilket med 7 1 överskrider det 1939
uppnådda högsta medeltalet. Vattnets medeltemperatur
visar, liksom för alla ytvattentäkter, en avsevärd
variation från + 1,5°C i januari upp till + 19,5°C i augusti.
Verkets vattenförluster på grund av läckor, rörbrott o.d.
uppgår till ca 5 % av totala vattenförbrukningen.
Kostnaden för försålt vatten har i medeltal utgjort 12,4 öre/m3
och den influtna avgiften 17,7 öre/m3.
Årsberättelsen rekommenderas till alla dem som sysslar
med kommunala vattenverk. Ur det rikhaltiga tabell- och
diagrammaterialet kan många intressanta och värdefulla
uppgifter erhållas. A:dt
Beräkning av ramar och bågar enligt
primärmoment-metoden, av Btrger Ludvigson, Medd. 7 Statens Komm.
Byggn.-Forskn. Stockholm 1946. 112 s., 60 fig. 6 kr.
Få äro de, som icke någon gång hemfalla åt den
fängslande lek, som består i att försöka laborera fram nya
beräkningsmetoder för statiska problem, eller i nödfall
likväl stuva om någon gammal. Förf. har gjort så och
publicerat resultatet. Därom är intet ont att säga — för övrigt
tillkommer det icke mig att kasta sten.
Bokens första del är en ny version av den oändligt kära
"Efsens metod". Den är icke den första, som givits ut på
svenska, och blir heller icke den sista, enligt vad som nu
är bekant. Den andra delen behandlar den vanliga
metoden, att beräkna påkänningar i bågar, omskriven så att i
väsentliga delar analogi föreligger med formlerna i bokens
första del.
Något väsentligt nytt bjuder arbetet alltså icke på. Dess
värde ligger nog närmast i, att den för på sen tid
tillkommen svensk publik gör sådana koefficienttabeller
tillgängliga, som försvunno med den tyska litteraturen. Icke heller
i detta avseende lär den emellertid få vara ensam någon
längre tid. Det finns flera, som ha spekulerat i den tyska
handboksdöden, och resultaten börja bli synliga eller ha i
varje fall aviserats.
Skall någon anmärkning riktas mot boken som sådan,
blir det mot en ganska diffus terminologi och mot det
överväldigande beteckningssystemet. Nogräknade läsare
stötas av att icke klar åtskillnad göres mellan "balk" och
"stång", mellan "moment" och "momentintensitet" och
mellan "moment" och "tal". Beträffande beteckningarna
borde det ha varit förf. angeläget att bringa ned antalet
indices till rimliga belopp. Det tycks vara en hederssak för
var och en, som skriver om beräkning av ramar, att ha
sitt eget beteckningssystem. Detta må vara. När ändringar
göras, borde de dock samtidigt medföra någon förbättring.
Om sålunda inga svåra anmärkningar kunna riktas mot
förf:s behandling av det valda ämnet, är det inte lika
lyckligt med avseende på ämnesvalet, speciellt om man beaktar
att arbetet, i varje fall delvis, blivit bekostat av Statens
Kommitté för Byggnadsforskning.
Det råder absolut ingen brist på användbara metoder för
ramberäkning, och bland förefintliga är ingalunda Efsens
den i alla situationer bästa. Överingeniör Brinch-Hansen
publicerade i Bygn.-stat. Medd. 1946 h. 3 en undersökning
av arbetsåtgången vid olika metoder och fann, att i
undersökta fall arbetsekvationerna och deformationsmetoden
som regel voro överlägsna. Lägger man stor vikt vid att
formelapparaten skall vara liten, är förmodligen Cross’
metod den bästa i många fall.
Vad mera väsentligt är: det råder mycket stor brist på
kunskap i materiallära i detta ords vidaste bemärkelse, och
detta innebär, att den fundamentala bakgrunden till
beräkningsmetoderna saknas.
Förf. skriver, att primärmomentinetoden är en rent
analytisk metod, "vilket givetvis med hänsyn till
noggrannheten i resultatet är en fördel". T sina exempel anger han
också resultaten med tre siffror. Vad tjänar sådant till
när elasticitetsmoduler och brottpåkänningar icke äro
kända på 10 !% när, då inverkan på konstruktionens
bärförmåga av allehanda tillverkningsdetaljer är okänd och
då tillverkningen sällan sker med stor noggrannhet? Det
är förbluffande, att Statens Kommitté för
Byggnadsforskning ansett sig böra bekosta en påbyggnad av exklusivt
slag på en så ytterligt enkel grund. För mitt sätt att se
finnas väsentligt mer angelägna objekt hopade vart man
vänder sig. Åke Holmberg
Kort översikt över betongens allmänna egenskaper,
av Nils Tengvik. Betongtekn. anvisn. nr 10 Sv. Forskn.
Inst. Cement o. Betong KTH, Stockholm 1947. 37 s„ 34
fig. 2,50 kr.
Som förf. i inledningen framhåller, behandlar denna
översikt endast egenskaper hos hårdnande eller hårdnad
oarmerad betong och ej egenskaper hos betongmassa eller
frågor i samband med armerad betong. Redogörelsen är
baserad på resultat från svenska och utländska provningar
och framställningen har skett i anslutning till diagram och
tabeller.
Den första delen behandlar betongs tryckhållfasthet. Av
speciellt intresse är undersökningarna av
hållfasthetsspridningen. Provning av en serie på 34 provkuber,
tillverkade på laboratorium av en och samma betongsats,
lagrade och provtryckta under samma betingelser, har
givit till resultat en spridning av ±6,4 %. Resultat från
undersökningar av förhållandet mellan å ena sidan
tryckhållfastheten och å andra sidan provkubens storlek och
form samt lagringssätt och lagringstemperatur visar, att
även de variationer, som enligt gällande bestämmelser och
dessas praktiska tillämpning är tillåtna, kan ge avsevärda
avvikelser i värdet på kubhållfastheten. Enbart
lagringssättet, dvs. provkubernas vattenhärdning och torkning före
provtryckningen, kan åstadkomma en höjning av
kubhållfastheten på 30 %. Den variation i hållfastheten, som visar
sig i resultat från arbetsplatsens fortlöpande provningar,
torde i allmänhet mera bero på provkubernas kvalitet än
på kvaliteten hos den färdiga betongen; spridningen i
hållfasthetsvärden kommer även vid betongarbeten av klass I
att bli avsevärt större än de värden, som erhållits på
laboratorium.
Förf. påpekar, att de metoder, som för närvarande
användes för bedömande av betongs vattentäthet, ej är
rationella och framlägger resultat från undersökningar,
utförda i utlandet och på senare tid även i Sverige, där
betongens vattentäthet bestämts genom mätning av den
vattenmängd, som under vissa förhållanden kan pressas
genom betongen. Då all betong är i mer eller mindre grad
genomsläpplig för vatten, kan man icke tala om betongs
vattentäthet, utan den rationella benämningen för denna
egenskap hos betongen bör vara "vattengenomsläpplighet".
Likaså lanserar förf. i samband med resultat från
undersökningar av betongens elastiska egenskaper det logiskt
riktiga men otympliga uttrycket "skjuvdraghållfasthet".
Vidare föreligger resultat från undersökningar av
betongs plastiska formförändring samt betongs krympning
och svällning. Praktiska erfarenheter, speciellt från
ytbeläggningar med cementbruk, visar, att en ökning av
cementhalten innebär större risk för krympsprickor.
Resultat från svenska undersökningar visar däremot, att
krympningen är oberoende av cementhalten. Detta
förhållande har även verifierats av amerikanska
undersökningar, som visar, att betongs krympning enbart är
beroende av vattenhalten och därför påverkas av
stenmaterialets kornkurva, maximal stenstorlek etc., endast i den
mån dessa faktorer inverkar på vattenhalten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
