Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 27 september 1947 - Termisk borrning av betong och sten, av Erik Wiborgh - Lantbruksmaskinnytt från USA och England, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>728
TEKNISK TIDSKRIFT
räckligt lättflytande slagg. Analys av slagg, bildad vid
borrning i armerad betong, gav följande resultat
%
Fritt järn ........................... 0,36
Si02 ................................ 25,30
FeO ................................ 24,25
FeXJa ............................... 44,80
94,71
Återstoden, 5,29 %, utgjordes av AljOs, MgO och CaO,
härstammande från de sammansatta silikatföreningarna i
betongen. För oxidation av 1 kg järn till 1,290 kg FeO åtgår
210 1 syrgas och för förvandling av 1 kg järn till 1,420 kg
FeJD-j erfordras 310 1 syrgas, varav följer att för
ovannämnda kemiska reaktion erfordras 277 1 gas per kg
järn. De verkställda proven har givit vid handen, att
syr-gasförbrukningen utgör 600 1 per kg järn. För utdrivande
av slaggen har sålunda åtgått 323 1 gas. Effekten vid
borr-operationen uppgår följaktligen, vad syrgasen beträffar,
till 277/600= 46 %. Vikten av den kvantitet betong, som
smältes per kg förbrukat järn, uppgår 0,6 kg, om hänsyn
icke tas till förflyktigat material. Det har konstaterats, att
flytbarheten hos slaggen ökas med halten av silikat, och
borrning enligt ifrågavarande metod i basiska bergarter
har därför visat sig erbjuda vissa svårigheter.
Syrgas för borrningsarbetet erhålles från gascylindrar.
För att minska risken för isbildning vid hastig expansion
av gasen användes i allmänhet tre cylindrar samtidigt,
förenade genom lämplig kopplingsanordning med
manometer och tryckregleringsapparat. Från den sistnämnda
ledes gasen genom ett ca 1,5 m långt, med
avstängnings-kran och handtag försett stålrör (the slice bar), vilket
genom en muffanordning är förbundet med ovannämnda
stålrör ined ståltrådsinlägg. Med handtaget kan borraren
vrida rören och utöva ett visst tryck på dem, varigenom
borrningsarbetet underlättas.
För arbetet användes rör av standardtyp med s/8", 1/B",
s/4" eller 1" diameter, gängade i båda ändar. Den
invändiga trådfyllningen utgöres av 3—4 mm ståltråd. Denna
får icke packas hårdare än att syrgasen kan med lätthet
passera samt oxidera materialet i såväl rör som fyllning
samtidigt. Av de verkställda proven har framgått att
härför erfordras ett utrymme av vid 3/8" rör 35 %, vid 1/a"
rör 32 %, vid s/4" rör 25 % och vid 1" rör 22 % av den
invändiga sektionen i röret. I fall där det stålmaterial, som
skall förstöras, är betydande i förhållande till
förekomsten av cement och sten, har det befunnits lämpligt att ge
de invändiga ståltrådarna sådan vridning, att rotation av
syrgasstrålen erhålles.
Ifrågavarande metod för termisk borrning har visat sig
mycket användbar även vid borrning under vatten.
Härvid sker tändningen av syrgasstrålen ovan vattenytan,
varefter röret sänkes och av dykare riktas emot det
föremål, som skall genomborras. Försök har även gjorts med
elektrisk tändning av gasen under vatten. En annan
anordning, som provats, består i att stålröret i sin nedre
ände förses med en tändpatron, vilken dykaren, efter att
ha öppnat kranen till syrgasledningen, stöter emot
betong-eller stenkonstruktionen, då tändning omedelbart sker.
Såsom exempel på arbetseffekt och materialåtgång vid
den beskrivna metoden anföres, att borrning av ett 90 cm
djupt hål med en diameter av 5 cm i armerad betong i
allmänhet kan utföras på en tid av 10 min och att härför
i medeltal åtgår 6 m3 syrgas samt 10 kg stålmaterial (M
Lebrun i Struct. Eng. 1947 h. 2). Erik Wiborgh
Ijantbruksmaskinnytt från USA och England. De
kanske märkligaste nyheterna från krigsårens USA gäller
ensilering och höbärgnirig. För ensilering av gräs, klöver,
lucern, grönhavre, sojabönor, majs m.m. har under kriget
uppstått inte blott sådana maskiner, som lastar automatiskt
i samband med slåttern, utan också sådana, som på fältet
skär till hackelse direkt bakom slåtterkniven och sedan
för det skurna med elevator eller fläkt till en bakom
gående vagn. Metoden, som förutsätter att åkern är
tämligen fri från småsten, som kan följa med in i
hackelse-verket, har redan kommit i bruk på tusentals farmer i
USA och befinner sig alltjämt under stark utveckling.
Höbärgningen åter utföres ofta så, att man pressar höet
direkt från sträng med en maskin, som kallas
pick-up-press. Maskinen, som givetvis är traktordragen, samlar
automatiskt upp höet direkt från strängen på fältet och
matar in det i pressen. Pressarna är helautomatiska och
betjänas helt av den som kör traktorn. Höbalarna köres
i regel omedelbart hem och staplas glest under tak för
eftertorkning. Denna sker vanligen genom att vinden får
svepa omkring balarna och föra bort den värme som bildas
vid höets svettning. Emellertid prövas i stor skala även
en eftertorkning med inblåsning av luft genom ett system
av trummor som lägges ut på höskullens golv.
Också i USA och England minskar
jordbruksbefolkningen. De flesta gårdarna i USA sköts redan nu av endast
farmaren själv, eventuellt med hjälp av en anställd
lantarbetare. Farmaren måste själv hinna med så mycket som
möjligt. Det är därför förklarligt, att traktorerna alltjämt
tilltar både i antal och i fråga om mångsidig
användbarhet. De av traktorn burna redskapen kan numera snabbare
på- och avmonteras och redskapen manövreras på
hydraulisk väg och därmed bekvämare (Tekn. T. 1947
s. 259). Även många andra detaljer hos traktorerna har
förbättrats. Trots detta har typerna i viss grad
standardiserats, så att varje storlek och typ tillverkas i stort antal och
därigenom billigare. I England har traktorbeståndet
tredubblats under krigsåren, men detta har mest skett genom
masstillverkning av traktorer av förkrigstyp. I USA har
traktorer börjat användas till bekämpning av
växtsjuk-domar och ogräs genom bepudring och besprutning.
Insprutningen kan därigenom ske vid högre tryck och bli
effektivare.
Av skördemaskinerna har skördetröskan slagit igenom så
fullständigt i USA, att mycket litet självbindare tillverkas.
Då man bedömer detta, får man dock noga beakta, att
klimatet i största delen av landet gör det möjligt att lagra
vete utan artificiell eftertorkning. I Sverige måste ju var
och en som reflekterar på en skördetröska, först se till
att torkmöjligheter finns.
Potatisodlingen bereder i USA liksom i Sverige stora
bekymmer, då det är mycket svårt att få arbetskraft till
sättning och upptagning. Mer än halva potatisgrödan
sättes därför redan med maskin i USA. Flera av de
amerikanska maskinerna har dubbla behållare, en för potatis och
en för konstgödsel. De är försedda med sådana
utmatningsanordningar, att konstgödseln (som nästan alltid är
biandgödsel) lägges ned direkt i jorden ca 8 cm åt sidan
om och något nedom potatisraden, för att plantorna
under försommaren skall utvecklas snabbare.
Inom sockerbetsodlingen kan redan nu gallring på
mekanisk väg allmänt tillämpas i USA. Det pågår dock
alltjämt undersökningar för ytterligare arbetsbesparing vid
gallring, nämligen dels förbättring av de maskinella
anordningarna för enfrösådd, dels såddens och gallringens
underlättande genom växtförädlingsåtgärder. När man
bedömer den spridning som den mekaniska gallringen har
fått i USA, får man inte glömma, att sockerbetsodlingen
till stor del bedrives på bevattnad jord eller i trakter, där
groningsbetingelserna och de späda plantornas utveckling
av andra orsaker är gynnsamma. Upptagningen av
sockerbetor med maskin är både i England och USA föremål
för en intensiv experimentverksamhet. I USA har man
kommit så långt, att man har över 500 upptagningsmaskiner
i arbete.
Täckdikning utföres i USA till minst 90 % med maskin.
Maskinerna är av grävhjulstyp. De lämpar sig dock
huvudsakligen endast för stenfri jord (N Berglund i Svensk
Jordbr.-Forskn. Ärsb. 1947). W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
