Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 4 oktober 1947 - Ekoradions grundprinciper och byggelement. Grundprinciper, av Tord Wikland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// oktober 1947
733
Ekoradions grundprinciper och byggelement
Grundprinciper
Civilingenjör Törd Wikland, Stockholm
Rent fysikaliskt bygger ekoradion på att utsända
radiovågor reflekteras av mål och återkommer
som eko till mottagaren, som i regel är uppställd
intill sändaren. Ekoradions uppgift var från
början att lokalisera fasta eller rörliga mål, och
detta är fortfarande huvuduppgiften.
Lokalisering innebär bestämning av målets läge, dvs. dess
koordinater, vanligen avstånd och riktning.
Avståndsbestämningen sker genom mätning av
gångtiden fram och åter, och riktningen
bestämmes med hjälp av riktad strålning.
Gångtidsmätningen kan principiellt sett göras
på två sätt; genom att modulera sändarens
bärvåg med en signal och mäta fasskillnaden
mellan den utsända modulationssignalen och den
mottagna eller genom att utsända korta intensiva
impulser och mäta tiden mellan utsänd impuls
och ekoimpuls. I det förra fallet använder man
vanligen frekvensmodulering och metoden kallas
då interferensmetoden, emedan
modulationssigna-lernas fasskillnad uppmätes genom mätning av
den svävningsfrekvens, som uppstår då
inkommande bärvåg får interferera med den utsända
bärvågen. Den senare metoden kallas
impulsmetoden. Riktningsbestämning sker genom pejling
på ekosignalens maximivärde, eller vid
noggrannare mätning genom lobväxling, varvid man
utnyttjar riktdiagrammets branta sidor. I egentliga
ekoradiostationer har impulsmetoden för
avståndsmätning helt slagit ut interferensmetoden,
så att impulsmetoden nu är den enda använda.
Detta beror på flera faktorer. Med
impulsmetoden kan man nämligen samtidigt bestämma
avstånd till flera mål som träffas av strålen, medan
vid interferensmetoden endast de mål, som ger
avsevärt starkare reflexer än andra i strålens väg,
kan inmätas. Vidare blir inom
centimetervågs-området sändartekniken för impulsdrift
betydligt enklare.
Beräkning av räckvidden vid fri utbredning i rymden
Antag en sändare, som levererar en effekt Ps till
en antenn. Om denna är en verkligt
rundstrålande antenn sker strålningen absolut likformigt åt
alla håll i rymden, varvid effekttätheten eller
intensiteten avtar omvänt proportionellt mot den
Bearbetning av föredrag i Svenska Elektroingenjörsföreningen den
18 oktober 1946.
621.396.96
sfäriska ytans storlek. Man får då, om 5 betyder
intensiteten
S = - ■P’ . watt/m2
4 ji r
I praktiken har antennen alltid riktverkan, dvs.
strålningen är olika i olika riktningar. Betecknas
antennens riktförstärkning med Gs fås en
intensitet, som är
S = watt/m2
4 7i r
Den effekt som träffar ett mål med ytan Am blir
S ■ Am = ’ Am watt
4 ji r
En del av denna effekt absorberas, medan en
annan del reflekteras. Denna reflexion sker i
allmänhet varken helt speglande eller helt diffust,
dvs. den reflekterade strålningen är oregelbundet
fördelad i rymden. En del av den reflekterade
energin reflekteras i riktning tillbaka mot
eko-radiostationen. Hur mycket detta blir beror på
målets storlek och byggnad. Ett bekvämt sätt att
ånge detta är att tänka sig det verkliga målet
ersatt av en sfär med fullkomligt speglande yta och
av sådan storlek, att återstrålningen i
riktning mot ekoradiostationen blir densamma som
från det verkliga målet. En speglande sfär ger
nämligen en jämn återutstrålning åt alla
riktningar, varför intensiteten i en viss riktning
endast beror av den infallande effekten och
tvärsnittsytan vinkelrätt mot bestrålningen, dvs.
sfärens projicerade yta. Sfären verkar som en
fullkomligt rundstrålande punktformig energikälla,
varför den effekt, som återkommer till
ekoradiostationen, blir
där Ame = ekvivalenta speglande sfärens
projektionsyta 71 Rz),
Ae = mottagarantennens effektiva yta.
Sätter vi Pe = Pe min = den minsta effekt som
behövs för att upptäcka målet och löses r
erhålles räckvidden
FPs ’ Gs ’ Ame’ Ae
—–——tö— meter
Pe min (4 71?
I regel utnyttjas samma antenn för sändning
och mottagning och man kan då relatera G, till
Ae. Här kommer då våglängden och dimensioner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
