Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 18 oktober 1947 - Det hållfasthetstekniska säkerhetsbegreppet ur statistisk synpunkt, av Sten Luthander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>776
TEKNISK TIDSKRIFT
tydligt att värdet av J [<plN) dP bestämmes nästan
enbart av de högsta tp/N-xàrdena på varje kurva.
Man ser sålunda hur den "farligaste spänningen"
successivt förskjutes från brottgränsen mot
utmattningsgränsen då säkerhetsfaktorn ökas från
1 till 6 à 8.
Fig. 16 visar med fig. 14 analoga kurvor,
motsvarande olika värden på utmattningsgränsen
relativt brottgränsen. Eftersom utmattningsgränsen
är av störst betydelse för livslängden vid höga
/nß-vä rden, kan man vänta att formen av
Wöhlerkurvans nedre del inverkar starkast vid
höga /-värden. Att så också är förhållandet visar
fig. 16. Detta framgår även av fig. 17, som
åskådliggör inverkan av en annan förändring av
Wöhlerkurvans nedre del. Omvänt kan man
vänta, att Wöhlerkurvans utseende vid övre delen
är av störst betydelse vid låga jnß-värden, fig. 18.
För bestämning av spridningens inverkan på
hållfasthetsdata begränsa vi oss till det ofta
behandlade specialfall, att inga andra laster ha
någon betydelse än den första som uppnår
brottgränsen, då ju brott inträffar. Medellasten antas
noll och lastamplituden förutsättes
normalförde-lad. Brottgränsens 90 % spridning definieras av
koefficienten q enligt ovan. Lastkollektivets
medelomfattning då brott sker betecknas nßq.
Motsvarande omfattning i det fall då brottgränsen
betraktas som en säker storhet betecknas ub-
Kvoten nBq/nB anger livslängden vid osäker
brott-gräns i relation till dess värde vid säker
brott-gräns. Fig. 19 visar, hur detta relationstal avtar
med ökande spridning hos brottgränsen och med
ökande säkerhetsfaktor.
För bestämning av delkollektivens inverkan anta
vi fortfarande att medellasten är konstant lika
med noll och att lastamplituden är en
statistiskt fördelad storhet. Vi anta emellertid nu att
fördelningen karakteriseras av ett biandkollektiv
bestående av tvenne delkollektiv, det ena I med
stor spridning, det andra 11 med en spridning
som är 20 % av det förras. Omfattningen hos
delkollektiven I och II utgör bråkdelarna pi och pu
av blandkollektivet (alltså pi -f- pu — 1). Den
last-amplitud, som definierar 90 % spridningen i
delkollektiv 7, väljes till nominell last Pni.
Brottlasten är då Pb — jnBi • Pni.
Den i uttrycket för livslängden n* ingående
integralen kan tydligen sammansättas av en del från
vardera delkollektivet
och sålunda kan t.ex. brottrisken skrivas i formen
r* = r*» (Qi + Qu)
varvid Qi och Qu uttrycka de andelar i
brott-risken, som härröra från delkollektiven / och II
(QI + QII= 1).
Ordinatan i fig. 20 anger hur stor bråkdel qi
av totala brottrisken, som härrör från
delkollektiv 1, vilket har den största spridningen. Abskissan
anger det nämnda delkollektivets relativa
omfattning pi. De inlagda kurvorna avse olika
jnBi -värden. Av figuren framgår, att om jnBi är
större än t.ex. 2, så kommer Qi att anta värden
mycket nära 1, även om delkollektiv / inte
omfattar mer än ca 1 % av blandkollektivet.
O * 8/2/6 jnB
Fig. 16. Utmattningsgränsens inverkan
på sambandet n* (jnß).
I –-
O 4 3 /<? /6 J,
Fig. 18. Inverkan av Wöhlerlivslångd
vid stora Oa/Oß på sambandet n‡ (jnß).
Fig. 17. Inverkan av Wöhlerlivslängden
vid små OalOß på sambandet n* (jnß).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
