- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 77. 1947 /
826

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 1 november 1947 - Stereofonisk ljudåtergivning, av Kornelius de Boer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(>826

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 11. Stereofonisk grammofonskiva med

ljudspåren i två zoner;- gravernålarnas

rörelse,–-’– ljuddosornas rörelse.

Fig. 12. Philips-Millersystemets princip.

mofonskivor med de t va olika ljudkanalerna i
var sitt spar. fig. 11. Tids- och
intensitetsdifferenserna måste återges med stor fidelitet. Detta
erbjuder inga svårigheter, när det gäller
intensi-tetsdifferenserna. Tidsdifferenserna är däremot
svårare att behärska vid avspelning av skivorna.
Vid graveringen rör sig nämligen graverdosorna
längs en radie på plattan, alltså längs en rät linje.
Vid avspelningen däremot rör sig ljuddosorna
längs en cirkelbåge, då de är fästade vid en
vridbar arm. Avvikelsen från den räta linjen är lika
för båda ljuddosorna men icke tidsdifferenserna,
eftersom hastigheten är olika på olika avstånd
från centrum. I början av en orkesterskiva hörs
instrumenten därför från sina verkliga platser
men börjar därefter röra sig i ena riktningen tills
halva skivan är spelad och flyttar sedan tillbaka
till sina ursprungliga platser. Fenomenet kan
bemästras genom att tonarmarna göres tillräckligt
långa (150 cm) eller genom att göra tonarmarna
olika långa och med ett sådant förhållande att
den extra tidsdifferensen är noll när skivan är
spelad till hälften (34 cm och 20 cm).
Tidsdiffe-rensavvikelserna på de andra ställena av skivan
blir då så små, alt de icke märks. Ett annat
fenomen som observerats vid spelning av
stereo-foniskivor är följande. Om centrumhålet är något
större än tallriksaxeln får skivan en excentrisk
rörelse. Resultatet blir att tidsdifferensen mellan
de båda ljuddosorna varierar periodiskt kring det
rätta värdet med en frekvens av 1,3 p/s, vilket
observeras av lyssnaren som bristande skärpa i
ljudbilden. Räknemässigt kan fastslås, att
toleranserna i skivhålet icke bör överstiga 0,1 mm
för att felen skall bli omärkliga.

En bättre metod för upptagning av stereofoniskt
ljud erbjuder Philips-Miller systemet, fig. 12. En
celluloidremsa är försedd med ett gelatinskikt
som i sin tur är täckt av ett mycket tunt
ogenomskinligt skikt. Denna filmremsa matas fram
under ett kilformat graververktyg, som utför
upp-och nedåtgående rörelser i takt med de
ljudvibrationer, som skall inspelas. Ljudet reproduceras
med fotoelektriska metoder. För att undgå
ovidkommande tidsdifferenser inspelas båda
ljudspåren samtidigt på en och samma remsa, fig. 13.

Detta förfarande möjliggör också, att återgivning
kan ske med en praktiskt taget normal
tontillsats, eftersom totala bredden av de två
ljudspåren icke överstiger bredden hos ett normalt
ljudspår. Graveranordningen är försedd med två
graververktyg, vartdera med hälften av bredden hos
ett normalt verktyg (fig. 14). Då filmen skall
reproduceras köres den genom en tonoptik
modifierad så, att ljuset från vartdera ljudspåret
tillföres en separat fotocell.

Hundratals upptagningar har gjorts enligt det
beskrivna förfarandet, och resultaten har visat
sig mycket goda. Förevisningar har gjorts för
auditorier på ända till 3 000 personer. Den
stereo-foniska återgivningen har i hög grad
uppskattats, icke blott därför att man får intryck av att
ljudet kommer från vissa bestämda riktningar,
utan även därför att man får den uppfattningen
att ljudkvaliteten hos återgivningen avsevärt
förbättrats.

Fig. 13. Stycke av stereofonisk film; de två ljudspåren
skiljes åt av en sm<d svart rand. På de två kurvorna kan
tids-och intensitetsdiffcrenserna tydligt urskiljas;
intensitets-differenserna är mycket större för de högre frekvenserna;
dessa är mera utpräglade i det övre tonspåret än i det
undre.

Fig. 14. Graververktyg, a normalt, b delat för stereofonisk
inspelning. Skärvinkeln är i verkligheten betydligt
trubbigare (87°) än som visas i figuren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:46:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1947/0838.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free