Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 22 november 1947 - Undersökning av buckling hos livplåtar i höga stålbalkar, av Georg Wästlund och Sten G A Bergman - Föreståndarens redogörelse för verksamheten under tiden 1 juli 1945—30 juni 1946, av Lars B Nilsson - Vägen vi byggde, av Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(>874
TEKNISK TIDSKRIFT
tens mittyta. Dessa spänningar kunna med god
approximation beräknas såsom om plåten vore
plan (skivspänningar). Även brottlasten kan
därför i dessa fall väl beräkningsmässigt uppskattas
enligt de elementära hållfasthetsteorierna och
med användning av Huber—von Mises—Hencky’s
flytvillkor;
slanka plåtar, för vilka maximala
jämförelsespänningen Oj vid den teoretiska bucklingslasten
ligger lägre än materialets proportionalitetsgräns,
dvs. bucklingen sker inom det elastiska området.
I dessa fall äro utböjningarna som regel stora,
då brott inträder (stadium III), och
bestämmande för materialets ansträngning blir därför den
sammanlagda inverkan av skiv-, membran- och
böjspänningar. Då någon teoretisk behandling av
stadium III hos livplåtar med randbelastning av
de här undersökta typerna ännu icke finnes
publicerad, är det följaktligen för närvarande icke
möjligt att för slanka livplåtar
beräkningsmässigt uppskatta brottlasten. Man kan emellertid
konstatera, dels att den teoretiska
bucklingslasten för plan plåt icke har något direkt samband
med brottlasten, dels att brottlasten ligger desto
högre i förhållande till den teoretiska
bucklingslasten ju slankare en plåt är, förutsatt att den är
avstyvad, dels ock att brottlasten ligger lägre än
den flytlast, som kan beräknas under den
idealiserade förutsättningen av plan plåt utan hänsyn
till buckling.
Mellan de olika huvudfallen finnes i praktiken
ingen skarp gräns utan övergången från oelastisk
till elastisk buckling sker helt kontinuerligt med
växande slankhetstal.
Lämpliga dimensioneringsregler
I det föregående har redogjorts för de
dimensioneringsprinciper, som f.n. användas i olika
länder, då det gäller att förebygga bucklingsrisken
hos livplåtar i höga stålbalkar. Med ledning av
undersökningsresultaten kan man fastslå, att
dessa dimensioneringsprinciper, i vad det gäller
rent elastisk bucklig, i allmänhet icke tillåta ett
rationellt utnyttjande av livplåtarnas verkliga
bärförmåga. Ett undantag härifrån utgör de
ännu ej fastställda tyska beräkningsnormerna,
vilka synas grundade på en riktig uppfattning av
bucklingsfenomenens natur och farlighetsgrad.
Med utgång från undersökningsresultaten har
i den fullständiga försöksredogörelsen framlagts
ett förslag till rationellare dimensioneringsregler.
Då det för närvarande ännu icke finnes några
teoretiska lösningar publicerade om bucklade
liv-plåtars verkningssätt under stadium III, har
förslaget baserats å de enligt den linjära platteorin
erhållna bucklingslasterna för fritt upplagda
livplåtar. De i förhållande till dessa bucklingslaster
föreslagna nominella säkerhetsgraderna äro lägre
än de nu i t.ex. Sverige tillämpade.
En övergång från de för närvarande tillämpade
dimensioneringsreglerna till de av oss föreslagna
kommer att medföra vissa materialekonomiska
konsekvenser. Så kommer vid rent elastisk
buckling, dvs. för livplåtar med stora slankheter, de
föreslagna säkerheterna vid alla belastningstyper
att ge en materialbesparing, vilken i förhållande
till t.ex. den nominella säkerhetsgraden 1,8 vid
skjuvspänningsbuckling utgör 10—15 % och vid
buckling på grund av böjande moment ca 15 %
av livplåtsvikten. Då livets tvärsnittsarea vid höga
balkar oftast är ungefär lika med totala
fläns-arean, utgör alltså denna besparing ca 5—7,5 %
av balkvikten.
Föreståndarens redogörelse för verksamheten under
tiden 1 juli 1945—30 juni 1946, av Georg Wästlund,
Handl. nr 9 från Sv. Forskn.-Inst. Cement o. Betong KTH.
Seelig & Co, Stockholm 1947. 51 s., 36 fig. 5 kr.
Denna redogörelse för Cement- och Betonginstitutets
fjärde verksamhetsår är författad av professor Georg
Wästlund, som den 1 januari 1946 efterträdde direktör Stig
Giertz-Hedström som institutets föreståndare. Antalet
anställda uppgick vid arbetsårets slut till 34, av vilka 10
civilingenjörer. I redogörelsen ges kortfattade
beskrivningar av ett tiotal undersökningar. På kemiska
avdelningen har utarbetats kolorimetriska analysmetoder för
silikatmineral; på fysikaliska avdelningen har undersökts
betongs plasticitet, olika metoder för konsistensmätning,
inverkan av hartsartade tillsatsämnen på betongs
frostbeständighet, stavvibratorers verkningssätt samt
konstruerats lastmätare; och på tekniska avdelningen:
sprickbildning hos armerad betong (Betong 1947 h. 2),
flygfältsbeläggningar av betong, temperaturbuckling hos tunna
cirkulärcylindriska stålskal kringgjutna med betong,
plattors egensvängning. Under året ha 1 högre och 5 allmänna
betongtekniska kurser anordnats där deltagarantalet var
14 resp. 122.
Av redogörelsen framgår, att institutet bedriver ett
omfattande och komplicerat forskningsarbete, som till stor
del torde vara av sådan art, att de tillämpbara resultaten
icke är inom synhåll. En dylik grundforskning kan
givetvis leda till mycket betydelsefulla resultat. Det
ifråga-sättes dock, om det icke vore av större värde, att institutet
i högre grad än vad som nu synes vara fallet ägnade sina
krafter åt en mera praktiskt inriktad forsknings- och
upplysningsverksamhet. Någon brist på problem av stor
ekonomisk räckvidd, som lämpa sig för relativt enkla, ofta
empiriska undersökningar, torde icke föreligga på
konstruktionskontor och arbetsplatser. Lars B Nilsson
Vägen vi byggde, av Allan Eriksson. Gebers,
Stockholm 1946. 420 s. 13 kr.
Vem kunde på 1930-talet ana, att AK-arbetena skulle
kunna behandlas litterärt? Men denne tämligen okände
författare har vågat sig på uppgiften och lyckats väl.
Många djuplodande tankar om de arbetslösas problem
framlägges och förf. lyckas övertyga läsaren, huru de
beklagansvärda arbetslösa så småningom återföres till
ordnat och skapande arbete samt företagareglädje.
Kamratskapets betydelse hävdas och de många arbetaretyperna
skildras slående liksom själva vägarbetet. Men
avdelningsingenjören väcker avsky, vilket är anmärkningsvärt med
tanke på den uppskattning, som ingenjören i regel
åtnjuter i den samtida svenska skönlitteraturen.
Språket är friskt, men man förargas av slarvformerna
"mycke" och "lite". Det gamla förnämliga bokförlaget
borde skämmas för omslaget, som tyvärr måste avskräcka
mången från att köpa boken. Bilden hänför ju sig till en
visserligen vackert skildrad men betydelselös episod.
Richard Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
