Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1947 - Samverkan producent—konsument vid varans utformning. Konsumentens synpunkt, av Eva von Zweigbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 november 1947
903
bestämma att det är en svensk kopp. Det är
lättare att tala om koppar än om decilitrar. Gör man
två bekväma glasmått, det ena på en kopp och
det andra på två koppar — eller gärna en halv
liter, som alltså vore två och en halv koppar —
allt med gradering även för halva och tredjedels
koppar, och sedan låter några vettiga
hushålls-människor göra en svensk standardkokbok efter
detta, då har vi fått fram en modul även i
matlagningen.
Eftersom jag råkar ha en gastermostat till låns,
ett amerikanskt cupmått och flera amerikanska
kokböcker pius en god portion huslig nyfikenhet,
så kan jag praktiskt vittna om hur mycket
enklare det är för den oerfarna husmodern att laga
mat efter enhetsmått och bestämd temperatur än
efter de gammaldags recept som vuxit fram ur
den borna kokerskans handlag. Medan jag är i
farten för enhetsmåttet och den fasta
temperaturen vill jag också dra en lans för tiden. Om det
är för mycket begärt att få en spis med
automatisk tidkontroll, så låt oss få ett nytt köksur av
samma typ som det fotografiska
framkallnings-uret. I Amerika säljs det för en svensk tia
tillsammans med tryckkokaren. Man vrider alltså
tillbaka visaren på det antal minuter man ämnar
koka eller grädda en rätt. och så kan husmodern
lugnt göra något annat tills klockan ger signal.
Hittills har jag mest talat om standardisering
av metoder. Men vad är det av hemmets
inventarier som aldrig håller, som jämt måste förnyas?
Glas, porslin, textiler. Förr köpte man ganska
enkla bra dricksglas för 15 öre styck, som man med
gott samvete kunde låta barn och hembiträden
slå sönder. De var lätta att komplettera, och hade
de varit litet bättre skulle man gärna betalat mer
för dem. Nu finns inga billiga dricksglas av
neutral form, massan är inte så klar som förr,
blå-sorna syns och då har fabrikerna börjat etsa
rankor på dem, dels för att dölja detta, dels för att
få ta mer betalt . . . Nog behövs det ett
standardglas av bra kvalitet för säg 75 öre, ett som
alltid finns, som alla fabriker kan göra. Det är
också egendomligt hur stor produktionen av
prvd-nadsglas är, medan vi måste importera så gott
som allt ugnseldfast glas, som blivit en stor
vardagsartikel i de svenska hemmen. Varför kunde
inte Sverige tillverka det själv, när vi kan göra
hiskliga vaser för export på Sydamerika? Det finns
inte heller en hållbar porslinsmugg i handeln;
fyra barn har demonstrerat detta faktum för mig.
Sjukhusstandardiseringens hårdsintrade mugg
verkar idealisk i ett hem med småbarn. Men
kommer den att bli tillgänglig för allmänheten?
Kommer den inte att stanna på sjukhusen och
skolbarnsbespisningarna? Det kan onekligen ligga en
fara för hemmen i att den offentliga
upphandlingen blir för stor.
Detsamma gäller vardagskopparna och
vardags-tallrikarna. Jag skulle vilja se det hem i Sverige
där man bara har en sorts koppar i köksskåpet.
Fyra slags koppar och sju-åtta slags fat torde
vara det vanligaste. Kopparna har inte hållit,
man har inte fått tag på samma sort. Tänk så
trevligt om det fanns en hållbar standardkopp -—
odekorerad eller med ett par mönster — som man
visste att man kunde betala litet mer för därför
att godset var bättre. Vardagsvaran bör vara av
högre kvalitet än festvaran, det betalar sig. Men
det fordrar upplysning och åter upplysning för
att komma därhän. Och varför inte göra denna
standardkopp i en storlek som duger lika bra
till kaffe som Ull te? Engelsmännen har i alla
tider gjort små tekoppar, som passar utmärkt för
svenskt kaffebruk — omkring 2 dl. Sådana
mel-lankoppar är omöjliga att hitta i Sverige.
Antingen bjuds man små kaffekoppar, avsedda både
för tretår och femton droppar, eller också väldiga
tekoppar med flat yta, som teet genast kallnar i.
Det vore en väldig vinst för vardagshushållet att
bara ha en kopptvp i skåpet. Finporslinet, som
säkert inte går att avskaffa i ett huj, kan ju
vara mera individuellt efter olika landsändars
varierande vanor. Denna tvådeciliterskopp skulle
ytterligare ha den fördelen, att då vore en kopp
en kopp att mäta med, som stämde med mitt
förslag nyss om en modul även i matlagningen.
Även vardagstallrikarna behöver vara mycket
hållfasta. Idealet är naturligtvis att ha en så stor
och trevlig servis att den kan användas både till
vardags och fest. Men då måste den finnas i flera
standardutföranden, så att man kan komplettera
de tallrikar som alltid, alltid går sönder.
Personligen tror jag det blir alltmera vanligt att
människor använder udda tallrikar till vardags, allt
efter som de eldfasta grytorna och formarna
kommer mer i bruk. Man behöver inte längre en hel
servis när man serverar maten i samma kärl som
den är lagad i, inte heller en så stor uppsättning
aluminiumkastruller. Detta är en återgång till
tiden före 1860. då det inte såldes hela serviser i
Sverige. Det var under 1800-talets senare hälft
som behovsvaran började serveras som
impulsvara eller skrytvara. Också de hela möblemangen
stammar från denna tid. Det är inte en dag för
tidigt att konsumenterna börjar frigöra sig från
industrialismens och merkantilismens kedjor och
själva tänka efter vad de behöver, och så begära
det med hög röst. Det vore då trevligast om
producenterna ginge dem till mötes på halva vägen. Hur
hållbar sjukhusstandarden i porslin än är, så är
den nog för tung för hemmen. Men liknande typer
av hård restaurangvara tillverkas på olika
fabriker. Man har kunnat köpa dem i fabriksslumpar
på porslinsrealisationer, och de har varit
utmärkta för hemmet. Men aldrig har någon fabrik,
som jag har märkt, gjort reklam för den typen
av gods för enskild användning.
Man kan inte i våra dagar begära alltför stora
kunskaper i varukännedom av de unga kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
