Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 29 november 1947 - Samverkan producent—konsument vid varans utformning. Konsumentens synpunkt, av Eva von Zweigbergk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
TEKNISK TIDSKRIFT
som sätter bo. De nedärvda traditionerna är inte
mycket att bygga på och det tar fem—tio år innan
en husmor har prövat sig igenom marknadens
bruksvaror. Då har ofta just de kvaliteterna
försvunnit, och hon får börja pröva sig igenom nya,
och så vidare i all oändlighet. Ur hemmens
synpunkt vore därför en kvalitetskontroll av olika
slag av husgeråd betydligt mer välkommen än
priskontrollen. Med stort intresse väntar man på
resultatet av den kommitté för kvalitetsforskning
och konsumentupplysning, som tillsattes 1946 för
att reda ut behovet.
Det vore bra om Hemmens Forskningsinstitut
också kunde avge värdeomdömen, bli en central
för kvalitetsmärkning av varor för hushållsbruk,
en slags motsvarighet till den i Amerika så
nödvändiga "Consumers Union", som
förutsättningslöst prövar varorna. I varje fall borde ett
samarbete mellan Standardiseringskommissionen,
Hemmens Forskningsinstitut, Aktiv Hushållning
och Svenska Slöjdföreningen kunna vinna både
allmänhetens förtroende och skapa verkligt bra
bruksvaror av en typ som hittills är förbehållna
staten som upphandlare.
Ett viktigt kapitel är hemmets textilier —
inredningstygerna, linneförrådet och
barnkläderstyger-na framför allt. Den allt populärare hemslöjdens
hemlighet är att den använder förstklassiga
råvaror. Varför skulle inte fabrikerna i flera fall än
som redan sker göra detta och ta betalt därefter?
Här spelar naturligtvis råvarutillgången och
pris-kontrollen viktiga roller i dramat. Tänk t.ex. på
vanligt bomullstyg, som det varit så ont om. Det
lönar sig inte längre för hemslöjden att väva det
i större skala, och fabrikerna anser sig inte få
ta ’betalt efter vad det är värt nu. Bomullstyg var
före kriget en alltför billig vara, beroende på den
japanska konkurrensen. Så får hushållen nu sitta
emellan för att inte index skall stiga. Även om
husmödrarna ville betala någon krona mer per
meter för att få ett hederligt bomullstyg till
stolsöverdrag, barnkläder, sängöverkast, gardiner etc.
så finns det inte att få. Jo, i små kvantiteter
importerade varor, som är oerhört mycket dyrare
än vad svenska fabriker kunde väva dem för.
För sladdrigt konstsilke i fula mönster får man
däremot ta bra betalt. . .
Och dock kan svenska bomullstyger alltjämt
göras. Titta i de provböcker som Sjukhusens
Upphandlingsnämnd har att välja i när sjukhus,
ålderdomshem och yrkesskolor skall inredas! Där
finns rejäla och vackra kvaliteter till
sängöverkast och gardiner i ren bomull, inte så särskilt
billiga visserligen ens i stora leveranser. Men
även om de kostade femtio procent mer över
disken skulle de vara värda sina pengar. De har
kommit fram genom
Standardiseringskommissionens arbete för rationellare sjukhusstandard och
skulle kunna bilda en god grund för
kvalitets-kontrollerade hemtextilier. Där finns också bra
kadettyger till barnkläder, och de
sjukskötersketyger, som är utan konkurrens till barnskjortor.
Provboken för handdukar, duktyg och
bolster-var är inte mindre intressant, en husmor blir grön
av avund, när hon ser förkrigskvaliteter
reducerade till ett fåtal mönster. Efter standardiseringen
är handdukarna i tre bredder, en storlek och fyra
kvaliteter. Dessförinnan deklarerade 124 sjukhus
att de sammanlagt använde 33 olika vävbredder
och 46 olika storlekar på handdukar.
Kvaliteterna var bortåt 100!
I en välsorterad vävnadshandel i Stockholm
fann jag nu ett trettiotal kvaliteter av handdukar,
chefen förklarade att ett par stod gott i klass med
provbokens. De kostade dock 100 % mer än
leveranspriset på sjukhuskvaliteten. Och alla de
övriga, varför måste de finnas? "Kunderna vill
ha något att välja på", lyder det svar vi hört
sedan Noak gick ur arken. Här skulle en
Gallup-undersökning vara mycket intressant. Jag tror att
om man förutsättningslöst frågade 1 000
husmödrar om de verkligen anser sig behöva mer än
tio sorters handdukar att välja på, ifall de vet
att bland de tio tre av sorterna är
kvalitetskon-trollerade, så skulle 80 % säga nej. Om en god
konsumentupplysning sattes in på denna punkt
skulle ännu flera låta förnuftets röst tala.
Originalitetsjäktet i linneskåpet tror jag helt och hållet
är en uppfinning av handelsresanden. Framför
allt ropar väl kökshanddukarna på
standardisering. Det är utrett att om man har varmvatten att
skölja i torkar man även glas precis lika bra på en
grövre mellankvalitet som på en fin
specialhandduk för glas. Att en husmor inte skulle vilja
ha samma kökshandduk som sin granne det är
en typisk distributionssynpunkt, som jag vägrar
tro på. Hon kan ju märka den med en annan
bokstav, om hon absolut vill vara personlig när
hon torkar disken. Hela argumentet faller ju på
att alla människor har vita lakan och trivs bra
med det.
Prissättningen är också mycket godtycklig. En
kvalitet, som jag själv prövat och funnit dålig,
kostade mer än en kvalitet, som
vävnadshandlaren garanterade var bra. Hur skall nu den
handlande husmodern kunna veta att den ena fabriken
måst köpa ett dyrare och sämre garn än den
andra fabriken har lyckats komma över ocli att
Priskontrollnämnden inför den första fabrikens
beräkningar alltså har ansett sig tvungen att
medge det högre priset? Behövs det inte förr en
kvalitetskontrollerad än en priskontrollerad vara?
frågar man åter.
Bolstervar är en svart punkt i vår försörjning.
Det finns inte en enda hygglig inhemsk kvalitet,
därom är tapetserare och vävnadshandlare
överens. Bakom det populära stjärnmönstrets
täckmantel — det tillverkades en gång som
kvalitets-vara — har alla möjliga försämringar vidtagits.
Här är ett typiskt exempel på hur standardmärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
