Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 6 december 1947 - Särdrag hos den elektroniska standardiseringen, av Ivar Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 december 19 Al
911
Motorstandardisering
Jag skall belysa mitt påstående med några ord
om standardisering av motorer. Först vill jag då
beklaga att elektroteknikens försök att ersätta
effektenheten hk med den på erkända rationella
måttsystem baserade enheten kW rönt så ringa
framgång, att man till och på elektrikerhåll
kunde känna sig frestad att resignera. Den icke elek
triska marknaden fordrar alltjämt märkning med
hk-talet, och på sina håll känner man sig
bedragen, om man beställer en motor på 25 hk och får
en på 18,5 kW.
Motortillverkningen följer emellertid svensk
standard beträffande axelhöjd och axeltappar
men har icke ansett sig kunna fixera dessa i
bestämd relation till märkeffekten. Orsaken härtill
är dels det stora antalet varianter med hänsyn
till varvtal och skyddsformer, dels den hastiga
och alltjämt pågående utvecklingen i riktning mot
allt bättre utnyttning av materialet och
därigenom minskning av storleken för given effekt. På
något mer än 20 år har sålunda vikten per kW
nedgått med nära 50 %, och en icke oväsentlig
del av denna minskning har åstadkommits under
de allra senaste åren. Man kan givetvis tänka sig
att trots detta standardisera storlekarna och
utnyttja framstegen till förbättring av
driftegenskaperna, men så som elmotorn tenderar att tränga
in på allt flera områden och i allt mindre
skrvms-len, tror jag knappast att en sådan
standardisering skulle vara i det allmännas intresse. I
Amerika, där man drivit standardiseringen längre än
hos oss, kan man tydligt se huru motorerna i en
strävan att trots utvecklingen bibehålla de
standardiserade dimensionerna få allt egendomligare
former. Hos oss är det i stället så att man till
och med tvingats att för olika specialändamål
tillverka å ena sidan motorer med särskilt liten
axiell längd, å andra sidan motorer med särskilt
liten diameter.
Kvalitetsnormering
I gengäld framträder för helfabrikat ett allt
starkare behov av kvalitetsnormering. vilket är
gemensamt för konsumenter och samvetsgranna
producenter och detta i desto högre grad ju mera
komplicerat och svårbedömt fabrikatet är. Särskilt
för så komplicerade och för icke-fackinannen så
svårbedömbara fabrikat som de elektriska gör sig
detta behov starkt påmint, och det är därför
naturligt att den elektriska standardiseringen, i
varje fall inom krafttekniken, i alldeles särskilt hög
grad kommit att inrikta sig på
kvalitetsnormering.
I första hand innebär en sådan normering en
noggrann definition av de olika egenskaperna,
varvid man emellertid så långt det över huvud
taget är möjligt söker anknyta varje definition
till ett bestämt prov, med vilket egenskapen i fråga
kan verifieras. Sådana oklara uttryck som att ett
föremål skall kunna "utan skada’" uthärda vissa
avvikelser från normalt drifttillstånd strävar man
alltid att undvika, enär de utan verifierande prov
endast kan leda till tvistigheter, om de någon
gång behöver åberopas.
Redan på detta stadium lurar emellertid ett par
faror. En av dessa gäller det förhållandet att ett
prov aldrig kan helt efterbilda verkligheten och
att man sålunda genom ett illa avvägt prov
lätt kan leda utvecklingen i felaktiga banor. Ett
intressant exempel härpå utgör provningen
av-olja för transformatorer, där vissa i utlandet
framkomna provmetoder visat sig resultera i
tillverkning av direkt olämpliga oljor. Vid
utarbetandet av lämpliga provmetoder har inom Sverige
utförts ett banbrytande forskningsarbete, som
så småningom vunnit internationellt erkännande.
Den andra faran sammanhänger med att vi inom
starkströmselektrotekniken i mycket ringa grad
anser oss kunna lita till typprovning utan för det
mesta fordrar ganska fullständiga prov på varje
enstaka exemplar. För många konstruktioner
erbjuder det inga större svårigheter eller
ekonomiska uppoffringar att inlägga sådana
säkerhetsmarginaler att provföremålet skall kunna provas
utan risk för kvarblivande skador. I andra fall
återigen är förhållandena sådana att ett prov,
som verkligen utsäger något om provföremålets
kvalitet, icke kan undgå att lämna bestående
skador, som först så småningom visar sig. Ett
exempel härpå utgör statiska kondensatorer för
faskompensering, där även med bästa tänkbara
tillverkningsmetoder stora variationer i det använda
materialets egenskaper förekomma och där den
tidigare så gott som universellt använda
provningen med växelström måste befaras medföra
skador i de delar som ligga nära den undre
gränsen för fordrad hållfasthet, trots att dessa delar
kanske uppgå till mindre än 1 % av det
ingående materialet. Det förslag till svenska normer som
inom kort kommer att överlämnas till offentlig
granskning har därför efter ingående studier
beslutat rekommendera modifierade prov. bl.a. med
likström i stället för växelström, som väntas
kunna ge pålitliga resultat utan risk för skadegörelse.
Denna "definitionsnormering" behöver i och för
sig icke innebära någon som helst
kvalitetsnormering; den kan belt överlåta åt en köpare att
fastställa de egenskaper han önskar. Varje
försök att därutöver normera fabrikaten genom att
tvångsvis ställa olika egenskaper i en bestämd
relation till varandra har fordrat svåra
avgöranden. De två utan jämförelse viktigaste
egenskaperna i detta samband är dels den för maskiners
och transformatorers dimensionering, men även
för deras hållbarhet avgörande
temperaturstegringen, dels isolationsgraden, dvs. relationen
mellan de högsta spänningar en apparat skall
kunna uthärda och den normala driftspänningen.
Temperaturstegringen är för maskiner och träns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
