Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 13 december 1947 - Den kemiska industrins råvaruförsörjning just nu, av Bernt Löfström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 december 19 Al
925
Den kemiska industrins råvaruförsörjning
just nu
Direktör Bernt Löfström, Stockholm
I gångna tider hade man en rätt utpräglad
planhushållning och självförsörjning inom de
enskilda hushållen, byarna, provinserna och
nationerna, men utvecklingen inom teknik och samfärdsel
under de senaste hundra åren har härvidlag
medfört en radikal och fortgående förändring.
Detsamma gäller också industrin och man behöver
endast peka på hur vår tidigare industriella
verksamhet belt dominerades av bl.a. bergsbruket,
järnhanteringen och träkolningen; alla sådana
hanteringar som hade en direkt anknytning til!
rent svenska råmaterial och möjligheter. Den
industri, som uppblomstrat under förra och
innevarande århundradet, har i en helt annan
utsträckning tagit i anspråk utländska råvaror och
inte minst gäller detta för den kemiska industrini
som till allra största delen måste betraktas som en
förhållandevis ung och modern industribransch.
Den har funnit att många råmaterial, som kunna
produceras billigt i transoceana eller närmare
liggande länder, med fördel kunna skeppas till
vårt eget lands hamnar och där bilda grundvalen
för en industri, som åtminstone på
hemmamarknaden är fullt konkurrenskraftig. Det har
faktiskt blivit så att totalimporten av kemikalier
jämte importen av råvaror — i den mån dessa ej
äro kemikalier — för kemisk industri kommit att
utgöra en mycket betydande del av landets hela
importhandel. Ifall fossila bränslen och
petroleumprodukter frånräknas — och även denna
import går ju till betydande del till kemisk
industri — så utgjorde 1938 den "kemiska"
importen 15—20 % till värdet och 40—50 % till
tonnaget utav landets hela import.
Det är självfallet att en industri, som i så hög
grad baseras på importerade råvaror, haft att
brottas med stora svårigheter under de senaste
krigs- och avspärrningsperioderna. Den första
avspärrningen kom 1940 och drabbade importen
västerifrån. Därigenom minskade drastiskt
tillförseln av många viktiga naturprodukter sådana
som råfosfat, rågummi, olika fetter, växer och
hartser, petroleumprodukter osv. Allt fortfarande
kunde vi dock importera de viktiga varor, som vi
Autoreferat av föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 10
oktober 1947.
338.937.4 : 66(485)
vanligen brukat få från Tyskland, och eftersom
den tyska industrin redan under åtskilliga år
hade arbetat på att ersätta transoceana
naturråvaror med syntetiska produkter, kunde vi från
Tyskland även få en viss ersättning för vissa
varor, som utestängdes genom Skagerackspärren. I
krigets slutskede inträdde även avspärrningen
söderut ocli denna hade givetvis kunnat bli ytterst
riskabel, om ej krigsslutet kommit så snabbt soin
nu blev fallet. Under de båda nu gångna
efter-krigsåren har världshandeln i viss utsträckning
kommit i gång på nytt, men tyvärr måste man
fastställa, att tillgången på och importen av
många för den kemiska industrin nödvändiga
råvaror fortfarande är otillfredsställande och
underkastad regleringar ute i världen. Därtill
kommer nu att vårt eget lands ekonomiska
utveckling blivit så ogynnsam, att man även här i
Sverige måste skrida till sådana åtgärder och
begränsningar i fråga om importen, att
råvarutill-förseln ytterligare minskas och försvåras.
Det är givet att man under avspärrningsåren
sökt att få fram inhemska råvarukällor så långt
som möjligt. Så t.ex. klarades den viktiga
super-fosfattillverkningen med hjälp av apatit från
Norrland i stället för importerat råfosfat,
aluminiumindustrin ersatte bauxiten med andalusit
från Boliden och den inhemska oljeväxtodlingen
och cellulosaindustrins biprodukter tillförde oss
åtskilliga tusentals ton fett och harts osv.
Även om vi under de senaste åren ha fått en
mycket rikhaltigare och mångsidigare kemisk
industri, som gjort oss mindre beroende av
utlandets kemikalieprodukter, kvarstår dock det
ledsamma faktum att de grundläggande råvarorna
fortfarande endast i ringa utsträckning kunna
erhållas inom landets gränser. Framför allt sakna
vi kol, som ju för kemisk verksamhet är att anse
ej endast som en värme- och energikälla utan även
i hög grad är en ren råvara. Vidare sakna vi
petroleum, som utgör den nya råvarubasen inom
organisk kemi. Vad den oorganiska kemin
beträffar måste vi fortfarande helt och hållet lita
till importerat koksalt — numera en kvarts miljon
ton per år — under det att vi lyckligt nog
genom Bolidenbolagets ökade svavelkisbrytning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
