Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 13 december 1947 - Den kemiska industrins råvaruförsörjning just nu, av Bernt Löfström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
926
TEKNISK TIDSKRIFT
skifferoljeiiidustrins svaveltillverkning själva
kunna frambringa det svavel — också en kvarts
miljon ton — som behövs för svavelsyran och
sulfitcellulosan. Vad vi dessutom ha av inhemska
råmaterial är ved för vår cellulosaindustri,
kalksten, vatten och luft samt förhållandevis riklig
och billig vattenkraft.
Råvarusituationen för dagen påverkas när det
gäller importerade varor av utlandets möjlighet
och villighet att sälja till oss och var möjlighet
att disponera valutor för importen. Allt
fortfarande är det svart att i full utsträckning få fatt på
varor utomlands och sådana viktiga
naturprodukter som exempelvis kol, vissa oljor, fett, vissa
salter och mineralier m.m. kunna ej köpas
obegränsat utan är i många fall underkastade
internationell fördelning. Samma gäller även en rad av
varor, som tillverkas inom utlandets kemiska
industri, t.ex. kvävegödselmedel, natriumsulfat,
färger, lösningsmedel, syntetiska material osv.
Det är svårt att ännu fa en uppfattning om den
begränsning av varuimporten, som nu blir
nödvändig på grund av valutabristen och
importregleringen. Man måste dock räkna med att
knappheten på dollar och andra hårda valutor blir så
prekär, att många varor, som i och för sig äro
både nödvändiga och önskvärda, i fortsättningen
ej kommer att kunna importeras från
hårdvaluta-länder eller att i varje fall importen kommer att
bli mycket begränsad. I första hand måste såvitt
jag förstår råvaruimporten omfatta råvarorna för
de industrier, som till större delen arbeta på
export och därvid inbringa just de pengar, som vi
ha behov utav. Däremot kommer det säkerligen
att bli betydligt svårare när det gäller importen
av varor, som huvudsakligen försvinner i den
inhemska konsumtionen, vare sig därmed avses
allmänhetens konsumtion eller
byggnadsverksamheten eller annan likartad förbrukning. Man kan
förutsätta att importen från hårdvalutaländer
kommer att bli mycket begränsad, men att
samtidigt importen från svagvalutamarknader
kommer att ges avsevärt friare spelrum, i varje fall
när det gäller varor, som ej äro av umbärlig
natur.
Även om man många gånger kan finna
ersättning för hårdvaluta varorna i länder med
mjukare valuta, kommer man ej ifrån den nackdelen
att inköpspriset på dessa senare marknader som
regel ligger väsentligt högre. På samma sätt
kommer man i många fall att betala dyrare priser
och få sämre kvaliteter när man mer eller
mindre tvingas att ersätta importerade råvaror med
motsvarande eller likartade varor av inhemskt
ursprung. Denna utveckling, som alltså motiveras
av vår brist på pengar för inköp i utlandet, kan
inte undgå att verka snedvridande på den
pris-politiska utvecklingen och på företagens
ekonomiska driftsresultat.
De importplaner, som för närvarande äro under
utarbetande, ta i första hand sikte på vad som
behövs för normal exportindustri och för
nödvändig inhemsk försörjning i olika led. Man gör
sig då frågan, om en industri, som har möjlighet
att utöka sin normala export eller upptaga en
belt ny exportinriktad produktion, skall kunna
påräkna att få importera de råvaror, som krävas
för sådan exportökning. Det borde vara rimligt
och lämpligt att företag, som kan upparbeta en
sådan valutaskapande merproduktion, får
möjlighet att disponera en skälig del av de
åstadkomna valutorna i varje fall tillräckligt för de
råvaruköp, som erfordras för exporten. Sådan
import borde alltså gå utöver den ordinarie
importplanen och en förutsättning är vidare att den
ifrågasatta verksamheten ej verkar alltför
sned-belastande på produktionen i dess helhet.
Om man skall gå så långt som att anse att
apparatur och maskinell utrustning även utgör
råvaror i fabrikationen, måste man starkt betona det
olyckliga i att importregleringen med dess
nuvarande skärpning förmodligen kommer att göra
det svårt och många gånger omöjligt att anskaffa
sådan utrustning, som man är i stort behov av
inom den kemiska industrin, vilken ju är stadd
i en mycket kraftig utveckling. På längre sikt
måste väl denna stagnation i den tekniska
utvecklingen vara mera betänklig än svårigheten
när det gäller att skaffa hem råvarorna för det
löpande behovet. En av de få möjligheter som
står till buds när det gäller att på nytt få bättre
balans mellan export och import är ju att öka
produktionsvärdet per individ och härvidlag
betyder ju den tekniska utvecklingen och
rationaliseringen ofantligt mycket.
Det möter stora vanskligheter att i förväg säga
hur de olika industrierna eller industrigrupperna
komma att beröras av råvarusituationens
skärpning. Sådana tillverkningar som cement, porslin,
glas, konstgödsel, svavelsyra med bitillverkningar,
klor och alkali osv., som i stort sett grunda sig
på antingen inhemska råvaror eller råvaror från
svagvalutaländer och som ju äro angelägna
produkter, få förmodligen inga större svårigheter
beträffande råvaruförsörjningen. Däremot måste
ju påkänningarna bliva betydande för sådana
industrier, som tillverka t.ex. tvättmedel, färger och
fernissor, konsthartsartiklar, vissa mera
umbärliga livsmedel osv., i all synnerhet som råvarorna
härför svårligen kunna anskaffas annat än i
Amerika eller Schweiz.
Till slut skulle jag vilja något beröra en annan
viktig råvara för kemisk industri, som i dessa
dagar fatt en brännande aktualitet, nämligen den
elektriska energin. Den kemiska storindustrin
konsumerar ungefär en tiondel av all elkraft inom
landet och i första hand är det kväveindustrin
och kloralkalifabrikerna som äro storförbrukarna.
När nu utbyggnaden av vattenkraften av olika
anledningar ej kunna hålla jämna steg med ök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
