Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 27 december 1947 - Byggnadsarbetet ur entreprenörsynpunkt, av Nils Ranow - Diskussion, av Fred Hansen, Georg Scherman, Sven Hultquist, Jonas Cedercreutz, Lars Rönström, Henrik Kreuger, Torsten Frendin och Eric Byström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 december 19 Al
965
för anläggningens utformning som ock alla
installationer. Alla anlitade specialister av vad slag
de vara må, såsom byggnadstekniker, värme- och
sanitetstekniker, elektrotekniker etc., böra
anlitas av och sortera under denne
anläggningskonsulent på samma sätt, som om de sorterade
direkt under beställaren. Konsulenten blir alltså
helt och fullt beställarens representant.
Som det nu är blir det lätt kaos på en
byggnadsplats. Byggherren kan representeras av flera
personer, arkitekt och kontrollant, sakkunniga och
entreprenörer från flera olika fack. Att detta kan
förorsaka svårigheter för entreprenörerna att
erhålla behövliga uppgifter och åsamka dem
dyrbara byggnadskonstruktiva ändringar, för att inte
tala om förseningar genom väntan på uppgifter
och detaljer som skola inmonteras, är helt
naturligt. Härav följer lätt försening av hela
anläggningen, extra räkningar och i varje fall fördyring
för entreprenaden utövar vad som vore
nödvändigt, ifall det fanns en sakkunnig person som höll
samman det hela.
Att den här förordade konsulenten blir mera
nödvändig ju mera komplicerade byggnads- och
industrianläggningarna bli, är helt naturligt. Det
förefaller mig också som om en sådan
sammanhållande kraft sedan länge varit behövlig,
åtminstone då det är fråga om medelstora och i varje
fall vid större anläggningar. Jag tror att det skulle
vara ett mycket intressant arbete, varför jag
rekommenderar dem, som därför äro intresserade
och tro sig vara skickade, att i sitt arbete inom
facket inrikta sig på mera allsidig sakkunskap, för
att såsom anläggningsledare föra den
gemensamma byggnadstekniken framåt.
Diskussion
Major VVK Fmed Hansen: Det finns inte många företag
i vårt land med större byggnadsverksamhet, som har en
organisation, där de planerande, byggande och
kontrollerande organen har sammanförts. Inom industrin är det
endast några få av de större firmorna, som t.ex. SKF och
Uddeholm, som har det så ordnat. Varje större bolag borde
dock ha åtminstone en planerande avdelning, där man har
satt sig in i de olika frågorna. Varken en arkitekt eller
en ingenjör kan planera en industribyggnad utan att ha
personligen studerat den ifrågavarande industrin. En
vanlig arkitekt bör dock inte lämnas för stor
handlingsfrihet. Han bör vara den formgivande "skönanden", men
projekteringen bör överlåtas åt därför särskilt skolad
kraft. En vanlig arkitekt, som är inriktad på att rita
bostadshus, har varken förmåga, intresse eller tid att tränga
in i problemen hos den industri som skall ha en byggnad.
Oin en arkitektbyrå ensam skall ha hand om bygget, går
det hela därför sönder och det uppstår förseningar.
Ett industriföretag, som umgås med byggnadsplaner, bör
skaffa sig en kontrollant, en byggnadschef eller
arbetschef som håller ihop bygget. Denne får dock ej tillhöra
någon av de tre vanliga kategorierna, den försupne, den
duglige men alltför unge eller den av entreprenörerna
utsparkade som har lämnats kvar som kontrollant.
Kontrollanten är för närvarande alltför dåligt betald.
Kontrollant-skapet är ett osäkert arbete och en kontrollant bör därför
ha mera betalt än en vanlig ingenjör, så att han kan leva
några månader mellan varje uppdrag.
Den byggande industrin måste tillsätta ett befäl över
konsulter, entreprenörer, arkitekter osv., vilken kan ge
klara och tydliga besked. Han skall kunna klippa till och
säga: "Nu gör vi så och så." Detta är första
förutsättningen för att ett bvgge skall gå ihop.
Arkitekt Georg Schërman: Skillnaden mellan
industribyggandet och det vanliga byggandet ligger inom
projekteringsgebitet. Projektören måste ha kontakt med
driftingenjörerna inom den ifrågavarande industrin. Han måste
stå i kontakt med alla olika konstruktörer, med andra ord
utgöra en sammanhållande länk. Det kan dock ej bli tal
om något universalgeni, som major Hansen tydligen tänkt
sig. Han bör snarare gå ödmjukt till verket och komma
ihåg att det är industrins egna män som känner till
arbetsprocesserna. Projektören måste först av allt upprätta
ett så klart program att han sedan kan utforma de
konstruktioner och den planering, som leder till ett fullgott
byggnadsverk. En industritekniker kan inte sköta
projekteringen som en bisyssla. Många industriföretag har
särskilda projekteringsavdelningar för omläggning av
byggnader m.m., men min erfarenhet är att det hela går ganska
slumpmässigt. Personalen är otillräckligt inne i
byggnadstekniken och den hinner inte få tillräckligt med
erfarenhet. Den kan aldrig få beröring med mer än en större
anläggning. Det borde finnas något organ som samlade upp
och bearbetade alla erfarenheter icke blott i fråga om
felaktigt använt material utan även rörande ovanliga
konstruktioner.
Ett byggnadsprogram bör komma till genom samarbete
mellan arkitekten och den tekniska expertis, som finnes
inom det byggande företaget. Kanske borde det finnas
något slags fortsatt utbildning för ingenjörer och
arkitekter i fråga om projektering av industribyggnader.
Konstruktionschef sven Hultqutst: Redan innan en
industritomt köps, borde sakkunniga rådfrågas, så att
hänsyn kunde tas till kostnaderna för grundläggning av de
planerade byggnaderna och till behovet av rörledningar
och vägar. Mot denna regel syndar nog byggherrarna i
mycket hög grad.
Den "sammanhållande kraften" bör inte vara någon
"universalherre", som känner till allt, utan en klok karl
med förståelse för de olika konsulternas synpunkter. Han
skall inte, som major Hansen menar, "klippa till" på
stående fot, när konsulterna är av olika uppfattning, utan
diskutera saken. Ordergivning behöver inte förekomma
vid ett bygge.
För övrigt har byggherrarna för bråttom, när ett bygge
skall sättas i gång. Bästa sättet att minska byggnadstiden
och ränteförlusterna är att beräkna lång tid för
projekteringen. Sätter man i gång omedelbart, blir det bara
slitningar mellan projektorerna och byggherren och
ändringar under byggnadstiden till stort förfång för
slutresultatet.
Byggherren skall leda och ansvara för bygget. Kan han
inte personligen ägna sig åt bygget, bör han utse en
förståndig karl, som bör vara mycket väl avlönad. Trots att
han har denne medhjälpare, bör byggherren ordna
sammanträden då och då och själv alltid delta i dessa
tillsammans med konsulterna, arkitekterna och de olika
konstruktörerna. Var och en skall fritt kunna säga sin
mening. Det är barockt att anlita en arkitekt som i sin tur
anlitar en konstruktör. Den senare skall ha direkt
samarbete med byggherren, som då kan vara den enande
länken. Konstruktören skall vara avlönad av byggherren, så
att han inte har underordnad ställning, annars blir han
automatiskt hindrad att fritt yttra sin mening.
Om arkitekterna kunde låta bli att ta åt sig hela äran.
även då de endast gjort 10 % av arbetet, skulle trevnaden
bli betydligt större. Man kan i Byggmästaren läsa om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
