Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 3 januari 1948 - Mänsklighet, teknik — varthän? av Emil Brunner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 januari 1948
13
Mänsklighet, teknik —varthän?
Proiessor Emil Brunner, Zürich
130.2 : 62
För inte längre sedan, än att de äldre bland oss
gott kunde komma ihåg den tiden, skulle man
med ett obekymrat småleende ha besvarat frågan
"mänsklighet, teknik — varthän?" med: "mot
allt större framsteg". Och om någon ytterligare
hade frågat varför, hade det visat sig att det
egentligen var det mellersta av frågans tre ord
som var grunden till den hoppfulla
framtidsbilden. Det är tekniken i kombination med
vetenskapen som har gjort att de senaste
generationerna så blint trott på framåtskridandet.
Om någon nu skulle svara på samma sätt,
skulle man väl tro att han hade sovit över en hel
generation. Ställdes frågan i dag, framkallar den,
i stället för ett förhoppningsfullt leende, en känsla
av bekymrad, ja, ångestfull villrådighet, som om
man ville säga: "Vem kan veta, om inte redan den
närmaste tiden betyder slutet, avgrunden."
Om vi frågar oss hur en så radikal svängning
från optimism till pessimism har kunnat inträffa
på så kort tid, måste vi hänvisa till några för
oss allbekanta data: det första världskrigets
utbrott 1914, de totalitära revolutionerna 1917 och
1933, det andra världskriget och slutligen
Hiroshima. Sedan dess känner sig mänskligheten
bokstavligen icke mera säker till livet. Och nu är det
inte mera några frikyrkopredikanter eller
rese-kolportörer, utan vetenskapens spetsar,
atomfysikerna, som för oss rullar upp de
apokalyptiska bilderna av mänsklighetens undergång, och
de gör det för att de kan bedöma vad vår
nyvunna makt över atomkärnornas energi kan föra
med sig. Det är de som i dag mer än några andra
ger frågan "varthän?" en så ödesmättad klang.
Återigen är det samma andra ord, tekniken, som
utgör grunden för helomvändningen.
Mänskligheten har tekniskt bragt det därhän, att
möjligheten till självförintelse inom en kort tidsrymd
står henne tillbuds, ja, att den redan har blivit ett
realpolitiskt alternativ. Det som vetenskapens
ledande män vill göra oss uppmärksamma på är
dock inte bara den tillfälligheten, att vi just nu
har förvärvat ett kolossalt energitillskott till våra
maktmedel, och inte heller bara det sorgliga
faktum att våra tekniska uppfinningar alltid i första
hand göres tillgängliga för militära ändamål, dvs.
förintelsesyften. Fastmer ligger det betydelsefulla
Föredrag i avd. Teknisk Undervisning den 4 november 1947.
däri, att de flesta av dem är övertygade om att
alltsammans endast är symtom på en djupare
liggande sjukdom hos mänskligheten.
Atombomben är så att säga endast ett Z i ett långt alfabet
av fakta i den historiska utveckling som leder till
detta Z. Vi är vana vid att av samma alfabet,
utom Z fatta ännu Y eller X, att förstå, att den
totalitära staten — vare sig den nazistiska eller
kommunistiska —, att materialismen, kanske
även kapitalismen och dess tvillingbroder
marxismen har någonting att göra med saken. Men vi
måste gå djupare, vi måste om möjligt tränga
fram ända till ABC.
Tekniken är sammanfattningen, summan av alla
konstgjorda hjälpmedel. Teknik är en förbättring
och funktionsstegring av våra mänskliga organ:
teleskopet är ett förbättrat öga, lyftkranen är en
förstärkt arm, järnvägen är en förbättrad fot,
telefon och radio ett förbättrat öra. Tekniken har
alltså entydigt och enbart att göra med medel,
aldrig med ändamål, liksom vetenskapen alltid
behandlar fakta men aldrig meningen bakom
fakta. För det andra bör påpekas att tekniken är
lika gammal som människan — den börjar med
grottmänniskornas stenverktyg —, att den sedan
utvecklas förhållandevis långsamt och
kontinuerligt, tills dess utvecklingskurva för ungefär
tvåhundra år sedan plötsligt stiger brant uppåt och
sedan dess stigit allt brantare, så att man kan
säga att den revolution som tekniken varit
orsaken till under de senaste tvåhundra åren är större
än alla förändringar från grottmänniskan till
James Watt. Genom den nutida tekniken har
människans makt över naturen så att säga på en
natt stigit till det tusen- och miljonfaldiga, och
inte bara människans makt över naturen, utan
även människans makt över människan. Men
därmed är den fråga ställd på vilken tekniken själv
inte har något svar att ge: Vad skall göras med
denna makt, hur skall makten på ett förnuftigt
sätt inordnas i det mänskliga livet? Och nu visar
det sig att vi kommer mycket för sent med
frågan. Tekniken har redan utvecklats på ett sätt,
som icke mera gör det möjligt att inordna den
förnuftigt. Det är detta som blev innebörden av
bomben i Hiroshima. Det är historien om Goethes
trollkarlslärling, som av sin mästare hade lärt
den trollformel med vilken han kunde ta
tjänsteandarna i sin tjänst; han förlorar emellertid mak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
