Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 17 januari 1948 - Sulfitcellulosaindustrins biprodukter som råvaror för organisk-kemisk tillverkning, av Bertil Groth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 januari 1948
37
billigare än spritetylen. Det är sålunda tydligt att
sulfitspritetylen under normala förhållanden
måste få mycket svårt att konkurrera med
krack-ningsetylen, särskilt som metoderna för dess
utvinning under de senaste åren i hög grad
förbättrats. Detta gäller givetvis även för produkter som
tillverkas av spritetylen.
Acetalclehyd kan tillverkas enligt flera
förfaranden. Anlagring av vatten till acetylen enligt kvick
-silversulfatmetoden är ett förfarande som
utarbetades i Tyskland (IG Farben) och något senare
även i Kanada (Showinnigan Falls)10 under
första världskriget; det har hitintills varit det
allmännast använda. Väl renad acetylen ledes i
överskott genom en ca 80° lösning av
kvicksilversulfat i utspädd svavelsyra. Ej omsatt acetylen
recirkuleras under utkondensering av bildad
ace-taldehyd. Kvicksilversulfatet reduceras
småningom till kvicksilver, som avskiljes och regenereras
till oxid eller sulfat. Bl.a. på grund av de rätt
avsevärda kvicksilverförlusterna utarbetades i
Tyskland under senaste kriget vinylmetyletermetoden.
Enligt denna framställes i ett första steg
vinyl-metyleter genom anlagring av metanol till
acetylen i närvaro av kaliumhvdroxid, löst i metanol.
I ett andra steg hydrolyseras vinylmetyletern i
närvaro av utspädd svavelsyra till acetaldehyd
under återvinning av metanolen.
Oxidation med molekylärt syre (luft eller
syrgas) av lägre alifatiska kolväten (paraffiner eller
olefiner) är en metod som nu användes i
industriell skala i Förenta Staterna. Ett stort antal
patentansökningar föreligga, men däremot är
föga publicerat om hur metoden verkligen
genomföres i tekniken. Det uppges att den skall vara
konkurrenskraftig.
Dehydrering av etanol — rent katalytiskt eller i
närvaro av luft — begynte märkligt nog ej
genomföras i teknisk skala förrän under 1920-talet.
Ledes etanolånga över en kopparkatalysator
inställer sig följande reaktionsjämvikt
ch3gh2oh ^ ch3cho + H2
För att nöjaktig reaktionshastighet skall erhållas
måste man arbeta vid 270—300°. Vid denna
temperatur konverteras etanolen endast till ca 50 %
och kontaktanläggningen måste kombineras med
en separerings- och återvinningsanläggning. Enär
reaktionsförloppet är endotermt, använder man
sig i tekniken av tubugnar. Om man inför luft
med etanolångan, oxideras viss del av det
frigjorda vätet till vatten, och reaktionsförloppet blir
exotermt. Processen genomföres vanligen så att
den med luft blandade etanolångan ledes över en
bunt silvertrådsnät, inspända i en burkformad
kontaktugn. Lufthalten regleras så att
katalysatorn håller sig svagt glödande (ca 600°). Ej
heller vid detta förfarande kan omsättningsgraden
drivas upp till Över 50 %, enär i så fall för stora
alkoholförluster uppstå genom mera vittgående
sönderfall. Kontaktanläggningen måste även här
kombineras med en separerings- och
återvinningsanläggning.
I de allierades rapporter över den tyska
industrin finner man detaljerade kostnadskalkyler för
framställning av acetaldehyd över acetylen11’1".
Dessa gälla visserligen anläggningar i mycket stor
skala, varför vissa kostnader bli mycket låga,
men de ge dock goda hållpunkter även för
mindre anläggningar, upplysningar om råvarupriser
m.in. Enligt de båda tillämpade metoderna
erhålles i det närmaste samma tillverkningskostnad.
För kvicksilversulfatmetoden är denna per 100 kg
acetaldehyd:
RM
acetylen ........................................ 24,81
diverse kemikalier ............................... 0,50
övriga kostnader ................................ 5,18
30,49
Per 100 kg acetaldehyd åtgår ca 67 kg acetylen
(på andra håll uppges betydligt mindre) gentemot
teoretiskt ca 59 kg. Acetylenpriset upptas till
37 Pf/kg, vilket måste svara mot mindre än
10 Pf/kg karbid. Man torde knappast kunna
räkna med att karbid resp. acetylen i Sverige
komma att kunna framställas till lägre kostnad.
Vid tillverkning av acetaldehyd ur sprit kan man
räkna med ett utbyte av åtminstone 90 % av det
teoretiska. Per 100 kg acetaldehyd åtgår härvid
max. 1,45 1 95-procentig sprit. Acetylenkostnaden
i ovanstående kalkyl svarar således mot ett
spritpris av ca 17 Pf/1 95-procentig sprit, därest övriga
kostnader äro lika. Sannolikt bli emellertid dessa
vid spritmetoden något högre, varför man torde
få sätta det ekvivalenta spritpriset till ca 15 Pf/1.
Något reellt omräkningsvärde för Pfennig till öre
torde vara svårt att få fram, men om man utgår
från 1 Pf = 1,5 öre får spriten ej kosta mer än
22—23 öre/1 95-procentig vara. För närvarande
måste man räkna med såväl högre karbid- som
spritpris än de nämnda, men det synes dock
troligt att vår sulfitsprit bör kunna konkurrera med
inom landet tillverkad karbid, då det gäller
framställning av acetaldehyd. Ur nationalekonomisk
synpunkt är tillverkning över sulfitsprit
förmånligare än över karbid, enär per ton karbid åtgår
ca 3 100 kWh elenergi samt omkring 0,6 t prima
koks och antracit, medan man för
spritframställningen kan använda mindervärdigt bränsle.
Ättiksyra kan tillverkas enligt flera metoder och
ur mycket skiftande råvaror. Så erhålles den som
biprodukt vid kolning av ved, oxidation av
acetaldehyd, förjäsning av sprit, anlagring av koloxid
till metanol samt oxidation av alifatiska kolväten,
varvid ättiksyran erhålles i blandning med ett
flertal syror, aldehyder, estrar m.m.
Tidigare har ättiksyra hos oss främst erhållits
i samband med kolning av ved. Med de kraftigt
stigande vedpriserna samt bristen på kolningsved
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
