Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 7 februari 1948 - Icke linjära motstånd av halvledande och spärrskiktbildande material, av Bertil Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 februari 19A8
69
om, att* den starkt krökta E—/-karakteristiken
(vanligen framställd i logaritmisk skala) ger en
"spänningsnivå" inom ett visst strömområde och
att vinkeln mellan kurvan 1 och kurvorna 2
(konstant motstånd) eller 3 (exempelvis ett
termo-positivt motstånd) anger möjligheten att använda
sådana kombinationer såsom kännande organ
vid spänningsreglering. Likheten mellan kurvan
1 och en magnetiseringskurva i mättningsområdet
är tydlig. En principiell fördel hos varistorerna
jämfört med mättade reaktorer för liknande
ändamål är, att de förra är frekvensoberoende.
Det nedre diagrammet i fig. 4 visar en växelström
med amplituden A I, som lagrats över en
grundbelastning av likström /x. Impedansen blir Z =
= dEldI och får härlett ur sambandet I — k’En
värdet Z = Rjn, där /?! = l/A-’ Varisto-
rerna kan i lämplig koppling ge
likströmsregle-rade växelströmsmotstånd.
Inom teletekniken är användningen såsom
gnist-släckningsmotstånd vid reläkontakter särskilt
aktuell. Den extraspänning, som uppstår i en
magnetspole vid brytning av strömmen, kan
begränsas genom parallellkoppling av ett
spänningsberoende motstånd antingen över kontakten eller
över spolen. Motståndet dimensioneras så, att
läckströmmen vid driftspänning ligger under ett
fastställt gränsvärde. Vid brytning tvingas i
första ögonblicket spolens ström genom
gnistsläck-ningsmotståndet, vilket på grund av
spänningsberoendet kan ske vid relativt liten
spänningsstegring, så att gnistbildning undvikes. I
samarbete med Telegrafstyrelsen och L M Ericsson
har EVI utarbetat lämpliga typer av
"telefoni-motstånd" med små dimensioner (15 mm
diameter och 3—8 mm tjocklek), vilka tillverkas i
olika "spänningsklasser" och i stort antal införas
vid automattelefonreläer’’15.
Fördelen med varistorer såsom kontaktskydd,
jämfört med konstanta motstånd, ligger icke bara
i ett bättre förhållande mellan avledningsförmåga
och läckström, utan också däri, att varistorn
förbrukar spolens induktionsenergi på kortare tid
genom att upprätthålla spänningen, när
ström-styrkan sjunker. Vid telefonreläer kan därigenom
bryttiden hållas kort.
Fig. 4. Schematisk
karakteristik för varistorer; a.
sammanställd med
karakteristiken för 2. konstant motstånd
och 3. termopositivt
motstånd; b. växelström med
amplituden /\I lagrad över
en grundbelastning av
likström.
Fig. 5. Logaritmiskt E—I-diagram för spänningsberoende
motstånd; 1. kiselkarbidmotstånd Evilit 2,3 mm tjocklek,
2., 3. selenplatta i spärriktning resp. genomsläppsriktning,
4. enskiktmotstånd.
Såsom exempel på karakteristiker för
torrventil-plattor, kiselkarbidmotstånd och enskiktmotstånd
visas, fig. 5, med sambandet E—/ i logaritmiskt
diagram. Kurvan 1 avser en tvp av varistorer,
utförda som plattor med 15 mm diameter och i
detta fall 2,3 mm tjocklek. Andra typer utföras
med annan spänningsnivå i proportion till
ändrad tjocklek. I vissa fall ändras även
massasammansättningen och därmed karakteristiken.
Strömtätheten bör vid kontinuerlig belastning
icke överstiga 10 mA/rair. Kortvarigt, t.ex. i
samband med brytförlopp, kan strömmen gå upp till
betydligt högre värden utan skada och utan
märkbar fördröjning i förloppet (ingen hysteres).
Såsom gräns för strömamplituden vid varaktigheter
av storleksordningen 10 ms kan sättas 1 A/cni2.
Vid varaktigheter av storleksordningen 100 jxs,
t.ex. i samband med åskurladdningar, kan
amplituden utan skada gå upp till 10 och 100 A/cm",
varvid dock en tydlig formeringsverkan
framträder (ökad grundledningsförmåga) och förloppet
visar hysteres.
Kurvorna 2 och 3 bildar karakteristiken för en
normal selen-torrventil i spärriktning och
genomsläppsriktning. Kopparoxidulplattor visar
liknande karakteristiker. Inom strömområdet 10~4
till 10~ A/cm2 är spänningsexponenten mycket
stor i genomsläppsriktning (kurva 3) med nivån
0,3—0,6 V. I spärriktning (kurva 2) går
karakteristiken (kortvarig belastning) mot en
väsentligt högre liggande nivå, nämligen 20—30 V i
strömområdet 10~2—1 A/cm2.
Den tämligen stora temperaturkoefficienten hos
kopparoxidul- och selenplattor samt
formerings-och åldringsfenomen, särskilt hos de senare, är
en betydlig olägenhet, när det gäller
regleringsanordningar o.d. (Här är alltså icke fråga om
riktningsverkan.) Kurva 4 visar ett exempel på
ovannämnda s.k. "enskiktmotstånd", som är
utfört som halvledarbelagd metallplatta med
kontaktskikt av sprutad metall och som ej har
nämnvärd riktningsverkan. Exponenten är stor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
