Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1948 - Aktuella problem inom schweizisk energiförsörjning, av Bruno Bauer - Världskraftkonferensens sektionsmöte i Haag 1947 - Kilforsen — en ny storkraftstation, av S Elfman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12(5
TEKNISK TIDSKRIFT
der. Denaturerat plutonium däremot kan utan
risk säljas till privata företagare, t.ex.
kraftföretag, för att omsättas till elektrisk energi i
värmekraftverk. De här uppkommande
avfallsprodukterna tillföras primäranläggningen där de på nytt
inkomma i processen, medan de radioaktiva
biprodukterna vid kärnklyvningen kunna utnyttjas
kommersiellt.
Ett försök att omräkna de i den amerikanska
redogörelsen angivna kostnadssiffrorna till
schweiziska förhållanden har schematiskt
framställts i fig. 11. Om man räknar med ett
plutoniumpris av 80—250 Fr/g och ett kolpris av 100
—160 Fr/t får man fram att plutoniumverket blir
mera ekonomiskt än ett modernt ångkraftverk
först vid relativt höga användningstider, över
2 500 h/år. Då ekonomin för de schweiziska
gasturbinverken motsvarar undre gränsen av
kolsektorn och de i genomsnitt köras relativt få timmar
per år har man vågat anta, att de icke äro en
felspekulation med hänsyn till ett plutoniumverks
konkurrensförmåga. Skulle man däremot i Schweiz
komma att behöva stora värmekraftverk för att ta
bottenbelastningen, blir förhållandena
omkastade och atomkraftverket ekonomiskt överlägset.
Man kan emellertid fråga sig, om inte kolpriset
under trycket av konkurrensen med atomenergi
i framtiden kommer att gå ned eller om inte
plutoniumpriset kommer att stiga. Det är knappast
att vänta, att de normala bränslena fullständigt
skola försvinna ur marknaden.
I diagrammet har indragits en dubbelstreckad
linje, vilken anger kostnaden för nya,
jämförelsevis billiga vattenkraftverk. De markera därför
undre gränsen för ny vattenkraftproduktion. Vid
kort användningstid, vilket är fallet med rena
magasinskraftverk, ligger man ännu utanför
sektorn för atomkraftverken, vilket emellertid inte
är fallet för kombinationen
strömkraftverk—magasinskraftverk, vars användningstid är av
storleksordningen 5 000—7 000 h. Detta innebär för
Schweiz en varning att tänka på ekonomin, när
man skall välja ut objekt för fortsatt utbyggnad
av vattenkraft. Det är visserligen riktigt, att
årskostnaden för den totala
vattenkraftproduktionen i Schweiz ligger under gränslinjen för
atomkraftverket, emedan de nuvarande verken, som
till stor del äro avskrivna, verka förbilligande.
Trots detta måste man räkna med att i
framtiden ett plutoniumverk kan bli en allvarlig
konkurrent till vattenkraften. Man har därför alla
skäl att ägna största uppmärksamhet åt den
vidare utvecklingen på detta område.
Världskraftkonferensens sektionsmöte i Haag* 1947.
Handlingarna från Världskraftkonferensens Sektionsmöte
i Haag 1947, "Transactions of the Fuel Economy
Con-ference of the World Power Conference", publiceras inom
den närmaste tiden. Priset är 10 £ netto och rekvisition
insändes till Percy Lund. Humphries & Co. Ltd., 12
Bedford Square, London WC 1.
Kilforsen — en ny storkraftstation.
Vattenfallsstyrelsen har föreslagit att Kilforsens kraftstation vid
Fjällsjöälven utföres med två maskinaggregat för vartdera 100
m3/s och med vattenvägar tillräckliga för ytterligare ett
aggregat av samma storleksordning. Bruttofallhöjden är
100 m och vid den planerade utbyggnadsvattenmängden av
ca 300 m3/s fås en effekt av ca 240 MW. Stationen torde vid
full utbyggnad komma näst efter Harsprånget i storlek
bland våra kraftstationer i Sverige. Mitt inne i skogen,
långt från något vattenfall, lägges maskinstationen. Där
skapas också en ny sjö, och där skall ett nytt samhälle
för åtskilliga hundra personer växa upp och finnas till
under 5—6 år.
Fig. 1 visar en situationsplan över anläggningen.
Fjällsjöälven avstänges 21 km från utloppet med en damm, och
vattnet ledes en annan väg till Ångermanälven. Dalgången
kring en å i närheten, Kvarnån, har visat sig kunna bli
första delen av tilloppskanalen till kraftstationen utan att
några egentliga arbeten behöver utföras. Kanalens andra
del gräves i en svacka i terrängen fram till ett berg,
genom vilket spränges en 3,7 km lång tunnel till den
blivande nya sjön (fördelningsbassängen). Här börjar
terrängen sänka sig ned mot Ångermanälvens dalgång, och
sjön, vars vattenyta ligger på samma höjd som vid
dammen i Fjällsjöälven, måste i nedre delen få en
begränsning. Detta sker med en jord- eller stenfyllningsdamm och
i anslutning till denna erbjuder naturen ett lämpligt läge
för kraftstationens intag, varifrån vattnet ledes ned till
turbinerna. Maskinsalen blir belägen i berget, 80 m under
markytan. Drivvattnet fortsätter därefter i en 3 km lång
avloppstunnel fram till Näsforsen i Ångermanälven, 6 km
ovanför Fjällsjöälvens utlopp. Det är nio forsar, vars samlade kraft
på detta sätt blir infångad, bland andra den för sin
skönhet bekanta Kilforsen, som fått ge namn åt anläggningen.
Flottgodset skall följa drivvattnet genom tilloppskanalen
och tilloppstunneln, som blir utsprängd för fri vattenyta,
och över fördelningsbassängen, varifrån det går i
flott-ningsränna ned till Ångermanälven. Möjligheten att flotta
i Fjällsjöälven kvarstår, men vattenförbrukningen blir
avsevärt mycket större den vägen.
Till förberedande arbeten har riksdagen redan beviljat
1 Mkr. och för budgetåret 1948/49 har Vattenfallsstyrelsen
begärt 8,5 Mkr. Vid utbyggnad med tre aggregat beräknas
anläggningen kosta 93 Mkr. vid 1947 års prisnivå.
Arbetena har påbörjats med en väg från Betåsens järnvägs-
Fig. 1. Kil forsens kraftverk tillvaratar kraften från nio
forsar i Fjällsjöälven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
