Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1948 - Sterilisering med ultraviolett strålning, av Helge Drangel - Televisionssystem och kamerarör, av Björn Nilsson och Hans Werthén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1948
141
Litteratur
1. Ellis & Wells: The Chemical Action of Ultraviolet Rågs. New
York 1941.
2. Sjöström, E II: Stcrilamp och dess användning inom
livsmedelindustrien. Kyltekn. T. 1944 h. 8.
3. Luckiesh, M & Taylor, A II: An Ultraviolet Meter for Germicidal
Lamps. Rev. sei. Instr. 1940 h. 11 s. 110.
4. Fredholm, II: Undersökningar över effekten av ultraviolett ljus
vid förvaring av vissa livsmedel. IVA 1946 h. 2.
5. Cronsioe, D S & Grönvall, Å: Förfaringssätt vid sterilisering.
Sv. Pat. 110056.
6. AB Grönvalls Patenter: Förfaringssätt vid sterilisering. Sv.
Pat. 119433.
7. Hassel, G: Sterilisering genom bestrålning. Stockholm 1944.
8. Sterilamp Conditioning. Westinghouse Mfg. Co. Pittsburgh.
Televisionssystem
och kamerarör
Tekn. lic. Björn Nilsson och Hans XVerthén, Stockholm
621.397.621 : 621.383.2
Under november månad 1947 demonstrerades i
Stockholm ett franskt experimentsystem för högkvalitativ
television. Utrustningen är främst avsedd för upptagning av
reportageprogram och medger reläsändning av
televisionsbilder till en större sändare. Anläggningen, som inrymdes
i två bussar, har byggts av den franska firman
Radio-Industrie i Paris för det statliga rundradiobolaget
Radio-diffusion et Television Frangaise.
Demonstrationssystemet arbetar med 819 linjer och 25
bilder/s, varvid den använda bandbredden blir 10 Mp/s.
Två kompletta kamerautrustningar finns, vilka försetts
med det nykonstruerade franska eriskopröret. All
erforderlig apparatur är fast monterad i bussarna (fig. 1), utom
kamerorna på sina stativ samt sändarantennerna. För
bildtransmissionen har man två möjligheter, dels en
riktad sändare på centimetervågor med 10 W effekt, dels
en rundstrålande sändare à 45 VV och 200 Mp/s. Den
senare använder en som dubbelkon utformad dipolantenn
och för mottagningen enkla dipoler. Den rundstrålande
sändaren är huvudsakligen avsedd för demonstrationer,
analoga med den i Stockholm. De tillhörande mottagarna
(av superheterodyntyp) har magnetiskt avlänkade bildrör
med diametern 30 cm. Dessutom finns kabelmatade
mottagare av liknande konstruktion.
Vad som mest intresserar i det franska
demonstrationssystemet är dels det relativt höga linjetalet, dels det nya
Fig. 1. Kontrollpanel och synkroniseringsgenerator i fransk
televisionsbuss.
kameraröret. Vinsten med ökat linjetal ur rent teknisk
synpunkt ligger givetvis i förbättrad bildkvalitet, dvs.
större detaljrikedom och minskat besvär av linjestruktur.
Fransmännen har visat, att ett högt linjetal numera är
tekniskt realiserbart och ger bättre bilder än
standardsystemen, men å andra sidan innebär det franska projektet
kraftigt ökade ekonomiska problem. Det kan därför vara
berättigat att något närmare jämföra olika existerande
televisionssystem och bakgrunden till deras utveckling.
Val av televisionssystem
Ett televisionssystem karakteriseras i första hand av två
konstanter, nämligen antalet linjer n för en fullständig
bild och bildfrekvensen N. Linjetalet, som bestämmer
avsök-ningsrastrets finhet och därmed bildkvaliteten, kan väljas
inom vida gränser, medan bildfrekvensen endast behöver
vara så stor, att bilden ej ter sig som flimrande för ögat.
Denna nödvändiga frekvens blir högre, ju starkare
belyst bilden är. Inom filmen avänder man 24 bilder per
sekund, men bl.a. av störningsskäl anses det lämpligt att
anknyta televisionens bildhastighet till växelströmsnätets
periodtal. Därför användes i Europa 25 och i USA 30
bilder per sekund. Dessutom minskar man
flimrings-risken genom ett speciellt knep, radsprångmetoden, som
användes i samtliga televisionssystem. Varje bild avsökes
två gånger med halva linjetalet varje gång, alltså 2 N
bildfält per sekund men N fullständiga bilder per sekund.
Förhållandet är i viss mån analogt med metoden att låta
film projektorn visa varje bild två gånger.
Tillsammans med vissa sekundära storheter, som är
tämligen fastlagda, bestämmer n och N en tredje, mycket
viktig systemkonstant, televisionsbildens frekvensutrymme
fb■ Formeln skrives vanligen med tillräcklig noggrannhet
fb = 0,5 ~ • k ■ m ■ n2 • N p/s
där i= förhållandet mellan bildens bredd och höjd (vid
h
film 4 : 3),
k i= utnyttningsförhållandet (0,6—0,95); beror på att
vissa bildelement faller mellan
avsökningslinjerna,
m i— förhållandet mellan upplösning i horisontal och
vertikal led.
Medan bildkvaliteten i vertikalled direkt beror på antalet
linjer, är upplösningen i horisontalled vid ett visst system
proportionell mot fb- I allmänhet söker man att teoretiskt
hålla kvadratiska bildelement, dvs. mtl, men
frekvensutrymmet kan vid lägre linjetal beskäras något, utan att en
påtaglig försämring av bildkvaliteten inträder. Detta beror
vanligen på ofullkomligheter hos kamera- och bildrör.
Den ur teknisk synpunkt viktigaste följden av ett ökat
linjetal är alltså televisionssignalernas större
frekvensutrymme. Bredbandsförstärkarna både på sändar- och
mottagarsidan blir komplicerade och rörkrävande.
Svårigheterna att modulera ett stort frekvensband medför, att
sändarnas bärfrekvens måste ökas. Om detta skall anses som
en nackdel eller ej kan diskuteras. Sändarnas räckvidd
nedgår visserligen, men i stället får man bättre
möjligheter att ge åtminstone mottagarantennerna ökad
riktverkan. En oundviklig följd av höga bärfrekvenser är dock
för närvarande dyrbara mottagare. Slutligen får
televisionssändarnas absoluta frekvensutrymme en stor
betydelse i länder med stark radiotrafik. Sålunda användes i
USA ett sändningssystem där ena sidbandet delvis
undertryckts medan i Europa hittills båda sidbanden överföres.
Trots de ovannämnda betänkligheterna är emellertid
vinsten med ökat linjetal på längre sikt så stor, att man
i flera länder bedriver sådana försök i stor omfattning. En
nödvändig förutsättning för arbetena har varit de senaste
årens förbättringar av kamera- och bildrören, vilka numera
bildar en mindre snäv gräns för linjetalets ökning. Man
är fullt på det klara med att televisionen så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
