- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 78. 1948 /
189

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1948 - Snabbsättning i lermark genom djupdränering och temporär överbelastning, av Walter Kjellman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27 mars 19*8

189

Snabbsättning i lermark genom
djupdränering och temporär överbelastning

Överingenjör Walter Kjellman, Stockholm

När en mark av lös lera, mjäla, dy, torv eller
gyttja belastas med t.ex. en vägbank eller
flyg-fältsuppfyllning, uppkomma som bekant stora
och långsamt fortskridande sättningar. Till följd
härav kan det upprepade gånger, med några års
mellanrum, bli nödwändigt att avstänga trafiken
och ombygga vägbanan resp. rullbanan. Någon
ekonomiskt rimlig metod att förhindra sådana
sättningar finnes icke. Däremot föreligger nu en
metod att för måttlig kostnad oskadliggöra dem
genom att påskynda dem, så att de fullbordas,
innan beläggningen anbringas.

Principen för djupdränering

Sättningarna bero på att lasten komprimerar
marken. Denna kompression består i
vattenutpressning. Att sättningarna gå så långsamt, beror
på att det avgående porvattnet röner stort
strömningsmotstånd på sin långa väg ut ur marken,
vars porer äro mycket fina. Man kan sålunda
påskynda sättningarna genom att skapa bättre
utfartsvägar för det avgående vattnet, vilken metod

Fig. 1. Vattenutpressning ur
djupdrånerad mark.

Fig. 2. Diagram för bestämning av värdet g.

625.731.3

benämnes djupdränering. För den skull anbringas
i marken ett system av vertikala tätt ställda
drä-ner, som räcka från markytan till fast botten. En
avgående vattenpartikel behöver då, såsom fig. 1
visar, vandra endast en kort sträcka i leran,
nämligen horisontalt till närmaste drän. Därefter
förflyttar den sig utan nämnvärt motstånd först i
dränen vertikalt uppåt till markytan och sedan
i fyllningens understa skikt, vilket skall bestå av
grus, horisontalt ut till fyllningens släntfot.
Teorin för sättningens tidsförlopp i
djupdräne-nerad mark ger till resultat

I

e—ocq 11 — e m a I

och

M r\ln 4/

där

t — tiden efter lastens anbringande (s),

e = kompressionen vid tiden t (%),

q = lasten (kg/cm2),

oc markens kompressibilitet (cm2/kg),

k markens vattengenomsläpplighet (cm4/kg s),

r = dränens radie (cm),

L == dränavståndet (cm).

Enligt ovanstående ekvationer närmar sig
sättningen asymptotiskt sitt slutvärde, liksom fallet
är utan dräner. Man måste därför bestämma sig
för att kräva, att sättningen skall uppnå en viss
del av slutvärdet inom den tid, som står till
förfogande. Efter insättning av detta i ekvationerna
kommer man till följande sätt att i praktiken
dimensionera dränsystemet: om sättningen skall
uppnå n % av slutvärdet inom T månader,
uppsökes i fig. 2 det däremot svarande värdet g; med
kännedom om detta samt markkonstanterna k
och oc beräknar man m = g’ kloc; med
kännedom om m uppsöker man i fig. 3 en lämplig
kombination av dränradie r och dränavstånd L.

Principen för temporär överbelastning
I fig. 4, som visar sättningen som funktion av
tiden, betecknar OA den kurva, som skulle
erhållas, om inga särskilda åtgärder vidtogs, och OB

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1948/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free