Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1948 - Flygplatsarbeten i Schweiz, av Lars Forssblad - Grundläggning på permanent tjälbunden undergrund, av Erik Wiborgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
TEKNISK TIDSKRIFT
Plattorna läggs normalt i bredder om 5,7 m. Avståndet
mellan expansionsfogarna är 21 m och denna sträcka
indelas av två kontraktionsfogar i tre lika delar.
Betongplattans totala tjocklek var ursprungligen ca 30 cm. Efter
utförda belastningsförsök har detta mått minskats till ca
25 cm. Det har bl.a. visat sig, att underbäddens bärighet
blivit större än beräknat. Det har också konstaterats att
den använda vibreringëns djupverkan i betongen ej var
fullt tillräcklig för den ursprungliga plåttjockleken.
Vid beläggningsarbetena, fig. 5, används två vägmaskiner
samtidigt. Den första maskinen vibrerar underbetongen
genom 2—4 överfarter av ytan. Därefter utlägges
arme-ringsnätet och ytbetonglagret, som vibreras med den
bakre vägmaskinen. Största vikt lägges vid kraven på
Fig. 5. Beläggningsarbeten.
Fig. 6. Avjämning av betongytan.
Fig. 7. Upptagning av ytfogar.
betongytans jämnhet och utseende. Bland de olika
arbetsmomenten kan nämnas slipning med specialverktyg,
bestående av skaftförsedda, plåtbeklädda träskivor, fig. 6.
En ytterligare avjämning erhålles genom att vägmaskinen
släpar en 1 cm tjock gummimatta över betongytan.
Ytfogar upptas med plattjärn, som nedtryckas från en
specialbyggd vagn, fig. 7. Den färdiga betongytan skyddas av
skyddstak monterade på hjul (studiebesök sept. 1947;
Hoch u. Tiefbau 1947 h. 28—30). Lars Forssblad
Grundläggning på permanent tjälbunden undergrund.
Ingående försök för åstadkommande av stabil
grundläggning för hus, vägar och flygfält i trakter med ständigt
tjälbunden undergrund bedrivs för närvarande av
amerikanska armén. Undersökningarna har föranletts bl.a.
av de svårartade skador, som uppstått på anläggningar
av detta slag i Alaska under kriget. Tjäldjupet i Alaska
varierar från noll vid sydkusten till 278 m vid Point
Barrow. på halvöns nordsida. Det ovanför den
ständigt tjälbundna undergrunden liggande lagret, vilket
ömsom fryser och upptinar, har i allmänhet en
tjocklek av endast någon meter. Rörelserna i detta kan vara
av många olika slag, såsom glidning, krympning,
sprickbildning, lyftning och sättning. Gränsen mellan de båda
lagren förblir normalt vid tämligen konstant nivå. Den
naturliga vegetationen tjänstgör som isoleringslager och
bidrar till stabilisering av detta förhållande. Borttas
vegetationslagret, tränger upptiningstemperaturen djupare
och tjälgränsen blir mera laßil. Ett särskilt svårt problem
har visat sig vara att åstadkomma fullgod grundläggning
för större uppvärmda byggnader, då värmen från dessa
efter hand upptinar det tjälbundna lagret till allt större
djup. Bland mera omfattande arbeten föranledda av
tjäl-skador på under kriget utförda anläggningar kan nämnas
ombyggnad av den stora Alaskavägen år 1943 på en
sammanlagd sträcka av 800 km endast ett år efter
färdigställandet samt omläggning av samtliga rullbanor på
flygfältet vid Northway.
Efter en del förberedande arbeten upprättades år 1945
en särskild undersökningsorganisation med centralbyrå i
St Paul (Minn.) och anläggningar för fältundersökningar
vid Fairbanks i Alaska. Undersökningar av
värmeledningsförmågan hos olika jordarter och isoleringsmaterial m.m.
har verkställts vid universitet i Minnesota och
flygfotografering av undersökningsterrängen genom universitet i
Pur-due. Förutom dessa undersökningar pågår samtidigt
observationer vid alla flygfält i Alaska av rörelser hos
tjälgränsen, fluktuationer av grundvattnets nivå samt rörelser
hos byggnadsgrunder och rullbanebeläggningar.
Flygfotografering av terrängen har visat sig kunna ge god
vägledning för lämplig placering av anläggningar, då på
kartorna framträdande topografiska teckningar ofta
tillkännage sannolik befintlighet av permanent tjäle.
Trädvegetation tillåter även slutsatser av jordartens
beskaffenhet och tjälförhållanden m.m. Björkskog anger merendels
ofrusen mark, spruce våt mark och högt belägen tjälgräns,
pil- och videskog grundvattenströmmar och källådror,
under det att skogbestånd av furu eller vanlig gran i
allmänhet vittnar om väl dränerad mark samt ingen eller
mycket djupt liggande permanent tjälbildning.
Provfältet vid Fairbanks färdigställdes i juni 1947.
Jordarten består av finkornigt material och avståndet mellan
den naturliga markytan och tjälgränsen uppgår till endast
ca 1 m. Arealen är indelad i tre sektioner. Den första
används för studium av inverkan av solstrålning, vind,
fuktighet, lufttemperatur och nederbörd. På den andra
sektionen är anordnad en serie olika typer av
rullbanekonstruktioner, var och en med en yta av 15 X 15 m och
med grundläggningsdjup varierande mellan 0,6 och 3,6 m.
Ytbeläggningarna utgörs av betong, asfalt eller grus. Under
flera av dessa är anordnade isoleringslager bestående av
mossa, kvistar av amerikansk gran, betong, cellbetong,
glasull m.m., i regel placerade på ett djup av 0,6 m under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
