Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 3 april 1948 - Elkraftbesparing inom industrin, av Manne Hernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 april 1948
219
anläggningen bör utbyggas efter sådana riktlinjer.
Svårigheterna att placera personalen under
stilleståndsperio-derna får man heller inte bortse från.
Erfarenheterna inte minst från kraftransoneringen har
otvetydigt visat, att det hade varit lyckligare, om man
tagit hänsyn till de nyssnämnda synpunkterna vid
planeringen av de senast här i landet byggda elhyttorna. Det
hade varit ändamålsenligt, om man kunnat överflytta
produktionen från dem till blästerhyttor vid de tider, då den
elektriska kraften är för värdefull eller alltför knapp för
att lämpligen böra användas för framställning av tackjärn.
Det är ur nationalekonomisk synpunkt icke önskvärt att
driva elektriska belastningsobjekt av detta slag under
tider, då den elektriska energin till stor del framställes
med dyrbart utländskt bränsle i våra ångkraftverk. Andra
processer av liknande slag torde också finnas eller
planeras här i landet, på vilka motsvarande synpunkter kan
och bör tillämpas. En bättre kontakt mellan
kraftproducenter och konsumenter skulle säkert vara till nytta för
dessa frågors rationella lösande.
Sandberedning
Sandberedningen i gjuterierna kan ofta utan olägenhet
förläggas till icke lågbelastningstid. De gjuterier, som
gjuter av på natten och slår upp på morgonen, torde dock
icke alla gånger hinna med detta före den ordinarie
arbetstidens början.
Tryckluft
Det är ett känt förhållande, att energiöverföring med
tryckluft i allmänhet sker med mycket låg verkningsgrad;
ofta uppnås endast 10 % eller mindre. Förklaringen till
att tryckluft det oaktat så allmänt användes och under de
senaste årtiondena t.o.m. kraftigt ökat i användning är,
att de direkta och indirekta vinster, man gör, i allmänhet
trots den låga verkningsgraden överväger kostnaderna för
driften, genom att tryckluften är så bekväm, effektiv och
driftsäker. Detta gäller speciellt när den användes för drift
av slagverktyg såsom mejsel- och nithammare,
bergborrmaskiner, betongspett m.fl. Här finnes i varje fall, när
det gäller större effekter, ännu ingenting att välja på,
som är jämförbart i effektivitet och driftsäkerhet.
Tryckluft användes nu i mycket stor utsträckning för
att driva hammare, hejare, pressar, lyftverktyg, lufthasplar
etc. Flera av dessa objekt är mycket stora luftförbrukare,
och det kan åtminstone i en del fall vara förenligt med
god driftekonomi att övergå till tryckvatten, ånga eller
direkt eldrift. Noggranna undersökningar bör emellertid
göras i varje enskilt fall. När det gäller drift av hejare
kan sålunda luften ofta ersättas av ånga. Mätningar har
emellertid visat att ångförbrukningen jämförd med
luftförbrukningen i vissa fall varit så stor, att det varit
tvivelaktigt, om det varit ekonomiskt att driva hejarna med
ånga.
För allehanda reglerings- och manöverändamål, där
luftåtgången för en rätt utförd och rätt underhållen
anläggning i allmänhet är liten, finnes ingenting att invända
mot användning av tryckluft. När det gäller tryckluftens
användning för åstadkommande av en roterande rörelse
däremot, så som sker t.ex. i handborrmaskiner,
handslip-maskiner etc., bör framhållas, att det numera finnes
eldrivna sådana såväl för likström och växelström med normal
frekvens 50 p/s som för högre frekvens, ca 200 p/s.
Särskilt dessa senare verktyg är lätta, driftsäkra och har en
utomordentlig avverkningsförmåga, och
energiomvandlingen sker här med en verkningsgrad på 50—60 %, varför
det ligger i öppen dag, att dessa verktyg är
kraftbespa-rande. I vissa fall, såsom inom byggnadsverksamheten
och på varven, där man på samma arbetsplats, t.ex.
ombord, behöver ha såväl slagverktyg som roterande
verktyg, kan det med hänsyn till de många arbetsplatserna
och de långa rörliga ledningar, som blir nödvändiga,
bereda alltför stora olägenheter att dra ut såväl slangled-
ningar för luft som böjliga kabelledningar för elverktyg,
varför man där fortfarande vill hålla fast vid luft för
drift av de roterande verktygen. Vid mera fasta
installationer däremot föreligger icke detta skäl i samma grad,
utan valet är här mera en driftekonomisk fråga.
De besparingar som kan vinnas genom minskning av
läckningen i tryckluftnät är emellertid ofta väsentligt
större än vad som kan uppnås genom att för vissa arbeten
införa andra maskiner än tryckluftdrivna. Denna
besparing har dessutom den fördelen att den verkar snabbare
och icke fordrar inköp av ny materiel. Den ena goda
åtgärden bör naturligtvis icke hindra den andra, utan varje
enskilt fall underkastas en saklig prövning. Ett par enkla
åtgärder, som är billiga och dessutom har den förtjänsten,
att de verkar genast, är att stänga kranarna vid luftuttagen,
när ett verktyg icke användes på en längre stund, samt att
genom ofta återkommande kontroll tillse att rörledningar
och slangar är täta. En kommitté inom Jernkontorets
forskningsverksamhet håller på att utreda dessa
förhållanden närmast för gruvornas del och kommer att i en
skrift ge anvisningar för hur luftläckningarna skall kunna
minskas.
En annan väg att uppnå besparing av elenergi är att
köra gamla kompressorer med dålig verkningsgrad så litet
som möjligt eller byta ut dem mot modernare och
effektivare. Det är ingalunda ovanligt att kraftbehovet, som
vid det normala trycket 7 kp/cm2 vid en modern
kompressor för varje kubikmeter fri luft per minut uppgår
till ungefärligen 7 hk, vid äldre kompressoranläggningar
uppgår till 10—11 hk. Utvecklingen av drivmotorerna har
gått starkt framåt på senare år, särskilt när det gäller
direktkopplade synkrona motorer, och man bör vid
nyanskaffning överväga att utnyttja den rediga och
driftsäkra uppställning och de möjligheter till
faskompensering, som därigenom står till buds. Man bör vid sina
befintliga anläggningar studera förhållandet mellan
kompressorernas arbetsperiod och tomgångsperiod och inte
köra flera än som är nödvändigt, och då naturligtvis först
slå igen den eller de som har den sämsta ekonomin. På
söndagar och annan icke arbetstid, när tryckluft kanske
endast användes för smärre reparationsarbeten, kan det
till och med vara ekonomiskt att slå igen den stationära
anläggningen helt och ha med sig på arbetsplatsen en
mindre, transportabel luftkompressor.
Såväl det fast förlagda rörledningsnätet som de rörliga
slangledningarna bör dimensioneras så att man framme
vid verktyget har så nära fullt tryck som möjligt.
Luftmängden och därmed avverkningsförmågan är nämligen
praktiskt taget proportionell mot trycket framme vid
verktyget. Verktygen bör hållas i gott skick. Renblåsning
bör ske med ändamålsenliga munstycken, som kräver
minsta möjliga luftåtgång.
Det lönar sig att konsultera fackmän i dessa frågor,
särskilt med hänsyn till kompressorernas ekonomi och nätets
dimensionering.
Tomgångskörning
Det förekommer i mycket stor utsträckning att vissa
arbetsmaskiner får gå i tomgång alldeles i onödan,
därför att det vållar ett visst besvär att slå igen och starta
dem. Särskilt torde det väl vara vanligt inom den
mekaniska verkstadsindustrin, att arbetsmaskinerna, åtminstone
vissa motorer och motordrivna transmissioner, får gå t.ex.
under frukostrasten. Detta borde icke tillåtas.
Fläktar för ventilation och värmetransport
De fläktar, som finns installerade för utsugning av rök
eller förskämd luft, brukar man vanligen starta så snart
som arbetet börjar. Detta är i många fall ingalunda
nödvändigt och bör då undvikas. Start kan ofta ske först
längre fram på dagen. Aerotemprarna med sina fläktar
kan ofta stannas en eller annan timme före arbetstidens
slut. Härigenom sparas såväl elenergi som värme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
