Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 8 maj 1948 - Hur kan industrins kraftbehov tillgodoses under de närmaste åren? av Gösta Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
TEKNISK TIDSKRIFT
Tabell 6. Kraftbalans under belastningsåret 19A8I49 samt
uppskattat verkligt resultat för belastningsåret 1947148
Uppskattat Torrår Normalår Våtår
verkligt (1941/42) (1943/44) (1944/45)
resultat
1947/48
Produktion
Vattenkraft ....... 10 600 12 800 13 800 14 700
Kondenskraft ..... 1 050 1 050 500 100
Mottryckskraft .... 450 450 350 300
Summa 12 100 14 300 14 650 15 100
Konsumtion
Nettobelastning ... 11 950 14 500 14 500 14 500
Ångpannor och ex-
port ............ 150 150 150 600
Summa 12 100 14 650 14 650 15 100
Brist ............. 350 — —
även det verkliga resultatet tör innevarande
belastningsår såsom det nu ser ut att bli.
Beräkningen är genomförd för tre alternativa vattenår,
nämligen torrår, normalår och våtår. Den visar
att man under ett normalt torrår skulle kunna
påräkna en vattenkraftproduktion, som ligger
2 200 MkWh högre än innevarande års
produktion. Detta beror delvis på de tidigare nämnda
tillskotten genom nya utbyggnader (i främsta
rummet Forsmo). Ännu mera gör emellertid den
omständigheten, att vi i år ha haft väsentligt
sämre vattentillgång än vad som motsvarar ett
normalt torrår. Slutresultatet för det normala
torråret blir enligt beräkningarna en brist på
350 MkWh, sedan man utnyttjat ångkraftverken
i samma omfattning som innevarande år. Denna
brist skulle få täckas genom avkopplingar av
sekunda kraft i största möjliga omfattning,
kraftrestriktioner och en viss ransonering. Denna
ransonering skulle dock tydligen icke behöva bli på
långt när så ingripande som den varit under
innevarande vinter. I år har belastningen under
vinterperioden nedpressats ca 1 300 MkWh under
den beräknade, ohämmade nivån. Förklaringen
till detta gynnsammare resultat ligger i, att
beräkningen avser ett mera normalt torrår. Skulle
det sista årets vattenbrist upprepas, ökas bristen,
så att den blir ungefär lika stor som den varit i år.
Denna risk föreligger alltså, men det vore väl
alltför stor otur om man två år i rad skulle få en
så stor vattenbrist som tidigare icke förelegat
annat än ungefär ett år på hundra. Få vi normal
vattentillgång skulle någon energibrist icke
behöva uppstå. Man skulle tvärtom klara sig med
en något måttligare tillsats av ångkraft. Få vi ett
våtår kan som synes rent av en del
överskottskraft uppstå, som måste avsättas till de elektriska
ångpannorna, trots att därvid i första hand
givetvis ångkraftproduktionen skurits ned.
Det kanske med ett par ord bör förklaras, varför
man även under torrår har att räkna med vissa,
låt vara obetydliga belopp överskottskraft och att
man även under våtår måste räkna med en viss
ångkraftproduktion. Detta sammanhänger med
kraftbalansens växlingar under året. Man
kommer sålunda alltid att under själva vårflodstiden
ha ett visst överskott på kraft under nätter och
söndagar. Likaledes får man alltid räkna med en
viss brist under vinterns lågbelastningstid, som
måste täckas med ångkraft. Man kanske också
kunde fråga sig, varför man icke redan i dessa
beräkningar från början räknat med en lägre
belastning under torrår genom minskningar av
sådana kraftleveranser, som icke äro avsedda att
upprätthållas vid vattenbrist. Orsakerna härtill äro
flera. Först kan det konstateras, att man ofta av
försörjningsmässiga skäl i nuvarande läge icke kan
räkna med att denna säkerhetsventil fungerar på
avsett sätt. Vidare kan man utgå från att den
dåliga vattentillgången under torråret bl.a. beror på
en sträng vinter och vid lag temperatur stiger
belastningen över det normala med rätt avsevärda
belopp. Slutligen har det ansetts vara riktigast att här
söka ånge den brist, som kan uppträda i förhål
lande till de normalt föreliggande kraftbehoven.
Temperaturens inverkan på belastningen är av
speciellt intresse, när det gäller effektbalansen.
Även om den nyss redovisade energibalansen
visar, att vid normal vattentillgång någon
energibrist icke skulle uppstå, så är därmed icke sagt,
att maskineffekten blir tillräcklig under
lågbelastningstid. Det är tvärtom risk, att man kan få
svårigheter härvidlag. Givetvis kommer man att även
under nästa år söka utnyttja alla
effektmobilise-ringsmöjligheter. I vilken mån man kan räkna
med att kunna ta till all ångkrafteffekt när den
behövs beror dock på bränsletillgången. Det
behövs alltid vissa kvantiteter olja för forcering av
ångkraftverken och för drift av dieselcentraleriia.
Man får hoppas, att det skall bli möjligt att ställa
dessa erforderliga kvantiteter till förfogande, men
säkert är det icke. Sedan har man även att ta
hänsyn till att om vattentillgången blir relativt dålig,
så bortfaller en del vattenkrafteffekt. Slutligen
har som förut antytts temperaturen en mycket
stor inverkan på belastningen. Man har funnit, att
belastningen ökar med 0,7 % för varje grads
undertemperatur under vintern. Vid 5—10°
temperaturunderskott ger detta en effektökning av
icke mindre än 100—200 MW. Så länge
effektbristen är av kortvarig natur kan den till viss
grad klaras genom att man låter frekvensen
sjunka under normalvärdet 50 p/s. Omfattar
effektbristen större delen av dagen, står
emellertid knappast denna möjlighet längre till buds.
Det är mycket vanskligt att söka göra en exakt
beräkning av hur pass tillräcklig effekten
kommer att bli. Sammanfattningsvis kan man säga,
att effektbalansen nog kommer att klara sig under
våtår. Under normalår får man sannolikt räkna
med att restriktioner bli erforderliga, när det
gäller elkraftens användning för bostadsuppvärm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
